Kungsljus

	Kungsljus
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Växter; Plantae
Division	Fröväxter; Spermatophyta
Underdivision	Gömfröväxter; Angiospermae
Klass	Trikolpater; Eudicotyledonae
Ordning	Plisterordningen; Lamiales
Familj	Flenörtsväxter; Scrophulariaceae
Släkte	Kungsljussläktet; Verbascum
Art	Kungsljus; V. thapsus
Vetenskapligt namn
	§ Verbascum thapsus
Auktor	Linné, 1753

Kungsljus (Verbascum thapsus) är en art i familjen flenörtsväxter som förekommer i stora delar av Eurasien. I Norden finns den ända upp till Norrbotten i Sverige, Trondheim i Norge och i sydligaste Finland. Arten växer på torra platser, till exempel steniga backar, grusbankar, berghällar och öppna gläntor i skogar.^[1]

Kungsljus är en stor, tvåårig ört, som blir upp till 2 m hög, med rak, hård stjälk, som avslutas med en lång smal blomspira. Växten blommar andra året.^[1] Hela örtståndet är täckt av ett ljust, grågult ludd som skyddar det mot uttorkning och skador från solstrålning. Detta ludd består av färglösa, mycket fina, men utspärrat greniga hår, varigenom växtens yta ser ut att vara överspunnen av en spindelvävslik beklädnad. Enstaka större grenhår, som kan ses med en vanlig lupp, höjer sig över det övriga luddet, och skyddar växten mot betning eftersom dessa ytterst fina men styva grenar skadar betesdjurens mun. Blomkronan är svagt olikbladig (zygomorf). I ståndarkransen är zygomorfismen tydligare. Kungsljusets blommor är protogyna, det vill säga pistillens märke är färdigt och moget innan ståndarknapparna öppnat sig. Blommorna är svagt välluktande.

Underarter

Arten är mångformig och tre underarter kan urskiljas:

subsp. thapsus - blomkronan blir 12–20 mm i diameter och ståndarna saknar hår. Exemplar med mer eller mindre vita blommor har kallats Verbascum thapsus f. candicans House. Förekommer i en stor del av utbredningsområdet.
subsp. giganteum - ståndarna är tätt vithåriga. De nedre bladen är tydligt vingade. Endemisk i Spanien.
subsp. montanum - blommorna blir 15–30 mm i diameter och ståndarna är glest håriga, åtminstone vid basen. De nedre bladen är svagt vingade med korta skaft. Förekommer i sydvästra Österrike och i Medelhavsområdet.

Under senare år har några andra underarter föreslagits, men deras status är osäker.

subsp. langei Rivas Mart.
subsp. litigiosum (Samp.) A.Galán & Vicente Orell.
subsp. martinezii (Valdés) A.Galán & Vicente Orell.

Kungsljus är Blekinges landskapsblomma.^[2]

Etymologi

Namnet kungsljus lär komma av att man förr i tiden doppade vinterståndarna av kungsljus i tjära och använde det som en fackla^[3]. Släktnamnet Verbascum förekommer som växtnamn redan hos Plinius men är av osäker härledning.

Synonymer

^[4]^[5]

subsp. thapsus

Leiosandra cuspidata Raf.
Verbascum alatum Lam.
Verbascum angustius Schrank ex Schrad.
Verbascum bicolle F.W.Schmidt
Verbascum canescens Jord. ex Boreau
Verbascum decurrens Stokes
Verbascum elongatum Willd. nom. illeg.
Verbascum indicum Wall. ex Roxb. in Carey
Verbascum linnaei Bercht. in Bercht. & Opiz
Verbascum neglectum Guss.
Verbascum officinarum Crantz
Verbascum pallidum Nees
Verbascum plantagineum Moris
Verbascum pseudothapsiforme Rapin
Verbascum schraderi G.Mey.
Verbascum simplex Hoffmanns. & Link
Verbascum spectabile Salisb. nom. illeg.
Verbascum subalpinum Schur
Verbascum subviride J.Lloyd & Foucaud
Verbascum thapsus f. candicans House.
Verbascum thapsus subsp. neglectum (Guss.) Arcang.
Verbascum thapsus var. glabrum Cariot & St.-Lag.
Verbascum thapsus var. gymnostemon Rouy nom. illeg.
Verbascum thapsus var. pseudothapsiforme (Rapin) Rouy

subsp. giganteum (Willk.) Nyman

Verbascum giganteum Willk.

subsp. montanum (Schrad.) Bonnier & Layens

Leiosandra crassifolia (DC.) Raf.
Thapsus montanus (Schrad.) Raf.
Verbascum crassifolium DC. in Lam. & DC.
Verbascum dubium Roem. & Schult. nom. illeg.
Verbascum macranthum Hoffmanns. & Link
Verbascum montanum Schrad.
Verbascum thapsus subsp. crassifolium (DC.) Murb.
Verbascum thapsus subsp. semidecurrens Celak.
Verbascum thapsus var. montanum (Schrad.) Cariot & St.-Lag.
Verbascum thapsus var. montanum P.Fourn.

Fnöske

Kungljusets ludna blad har använts vid framställning av fnöske, även om det är tickor och framför allt fnösktickan som förknippas med fnösktillverkning.^[6]^[1] Fnöske är ett läderaktigt, lättantändligt material som framför allt framställts från olika tickor, men även annat liknande material.^[7] Fnösket har huvudsakligen haft tre användningsområden: eldslagning, sjukvård^[8] och kläder,^[9]^[7] men har främst förknippats med eldmakande.^[10]^[11]

Bildgalleri

Se även

Fnöske

Referenser

^ [a b c] ”Fältmalört – Artemisia campestris L.”. Virtuella Floran. 2000. http://linnaeus.nrm.se/flora/di/astera/artem/artecam.html. Läst 22 december 2014.
^ "Kungsljus". NRM.se. Läst 2012-09-18.
^ Lagerberg, Torsten (1937). Vilda växter i Norden. Natur och Kultur. sid. 1064
^ Tela Botanica - Flore Électronique
^ International Plant Names Index
^ Klas Jaederfeldt. ”Hur man framställer fnöske ur fnösktickan”. nrm.se. Naturhistoriska riksmuseet. http://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/vaxter/kryptogamer/manadenskryptogam/svampar/fnosktickan/fnoske.1097.html. Läst 19 december 2014.
^ [a b] ”Fnöske”. SAOB. Svenska Akademin. http://g3.spraakdata.gu.se/saob/show.phtml?filenr=1/72/76.html. Läst 22 december 2014.
^ H. P. Molitoris (april 1994). ”Mushrooms in medicine” (på engelska). Folia Microbiologica 39 (2): sid. 91-98. http://link.springer.com/article/10.1007/BF02906801. Läst 20 december 2014.
^ Klas Jaederfeldt (1998). ”Fnösktickan, Fomes fomentarius, och dess användningsområden – Månadens kryptogam april 1998”. nrm.se. Naturhistoriska riksmuseet. http://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/vaxter/kryptogamer/manadenskryptogam/svampar/fnosktickan.1893.html. Läst 19 december 2014.
^ ”Göra eld med fnöske”. nrm.se. Nationellt resurscentrum för biologi och bioteknik. Arkiverad från originalet den 21 december 2014. https://web.archive.org/web/20141221095142/http://www.bioresurs.uu.se/bilagan/pdf/xBilagan_2008_eld_fnoske.pdf. Läst 19 december 2014.
^ Nationalencyklopedin 1991, s. 450.

Tryckta källor

Fnöske. Bokförlaget Bra Böcker AB, Höganäs. 1991. ISBN 91-7024-619-X

Externa länkar

Den Virtuella Floran
Kungsljus i Carl Lindman, Bilder ur Nordens flora (andra upplagan, Wahlström och Widstrand, Stockholm 1917–1926)
Wikipedia - Verbascum thapsus

Wikimedia Commons har media som rör Kungsljus.
Bilder & media

[VirtuellaFloran-1] [a b c] ”Fältmalört – Artemisia campestris L.”. Virtuella Floran. 2000. http://linnaeus.nrm.se/flora/di/astera/artem/artecam.html. Läst 22 december 2014.

[2] "Kungsljus". NRM.se. Läst 2012-09-18.

[3] Lagerberg, Torsten (1937). Vilda växter i Norden. Natur och Kultur. sid. 1064

[4] Tela Botanica - Flore Électronique

[5] International Plant Names Index

[NaturhistoriskaF-6] Klas Jaederfeldt. ”Hur man framställer fnöske ur fnösktickan”. nrm.se. Naturhistoriska riksmuseet. http://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/vaxter/kryptogamer/manadenskryptogam/svampar/fnosktickan/fnoske.1097.html. Läst 19 december 2014.

[SAOB-7] [a b] ”Fnöske”. SAOB. Svenska Akademin. http://g3.spraakdata.gu.se/saob/show.phtml?filenr=1/72/76.html. Läst 22 december 2014.

[Medicin-8] H. P. Molitoris (april 1994). ”Mushrooms in medicine” (på engelska). Folia Microbiologica 39 (2): sid. 91-98. http://link.springer.com/article/10.1007/BF02906801. Läst 20 december 2014.

[Naturhistoriska-9] Klas Jaederfeldt (1998). ”Fnösktickan, Fomes fomentarius, och dess användningsområden – Månadens kryptogam april 1998”. nrm.se. Naturhistoriska riksmuseet. http://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/vaxter/kryptogamer/manadenskryptogam/svampar/fnosktickan.1893.html. Läst 19 december 2014.

[bioresurs-10] ”Göra eld med fnöske”. nrm.se. Nationellt resurscentrum för biologi och bioteknik. Arkiverad från originalet den 21 december 2014. https://web.archive.org/web/20141221095142/http://www.bioresurs.uu.se/bilagan/pdf/xBilagan_2008_eld_fnoske.pdf. Läst 19 december 2014.

[NE_450-11] Nationalencyklopedin 1991, s. 450.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]