Fnöskticka

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Fnöskticka
Fomes fomentarius
Fomes fomentarius
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Svampar
Fungi
Stam Basidiesvampar
Basidiomycota
Klass Agaricomycetes
Ordning Polyporales
Familj Polyporaceae
Släkte Fomes
Art Fnöskticka
F. fomentarius
Vetenskapligt namn
§ Fomes fomentarius
Auktor (Linné), J. J. Kickx
Synonymer
Pyropolyporus fomentarius (L.) Teng 1963[1]
Elfvingiella fomentaria (L.) Murrill 1914[2]
Elfvingia fomentaria (L.) Murrill 1903[3]
Ungulina fomentaria (L.) Pat. 1900[4]
Scindalma fomentarium (L.) Kuntze 1898[2]
Ochroporus fomentarius (L.) J. Schröt. 1888[5]
Placodes fomentarius (L.) Quél. 1886[6]
Polyporus fomentarius (L.) Fr. 1821[7]
Agaricus fomentarius (L.) Lam. 1783[8]
Boletus fomentarius L. 1753[9]

Fnöskticka (Fomes fomentarius) är en svamp i den polyfyletiska gruppen tickor, i familjen Polyporaceae, som är parasit på försvagade lövträd, helst björk och bok.[10]


Den första vetenskapliga beskrivningen av arten gjorde av Carl von Linné 1753 i verket Species plantarum, där den fick namnet Boletus fomentarius.[11] Artnamnet fomentarius är latin för tände.[12]

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Fnösktickan är en vanligt förekommande ticka, med en hovformad fruktkropp, som är flerårig och kan bli mycket stor. Ibland växer den i flera våningar på sitt värdträd.[10] Färgen på hatten varierar från ljusgrått till mörkgrått, nästan svart. Det förekommer också ljusbruna exemplar. Fnösktickan släpper sina sporer på våren. Fnösktickan förekommer på de flesta i Sverige förekommande lövträden. Tillsammans med sprängtickan är det den vanligaste svampen som angriper björk.[13]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Fnösktickan är en vanlig art i stora delar av Europa och har sin utbredning också i Asien och Nordamerika.[14]

Fnöske[redigera | redigera wikitext]

Fördjupning: Fnöske

Fnösktickan har tidigare haft stort användning vid framställning av fnöske.[15] Fnöske är ett läderaktigt, lättantändligt material som framför allt framställts från olika tickor, men även annat liknande material.[16] Fnösket har huvudsakligen haft tre användningsområden: eldslagning, sjukvård[17] och kläder,[18][16] även om det framför allt förknippas med eldmakande.[19] Från stenåldern och framåt hade fnösket stor betydelse för människans möjligheter att hålla sig varm i kallt klimat.[20][21] Ett arkeologiskt bevis för detta utgör fyndet på 1990-talet av Ismannen.[22] Ismannen levde omkring år 3300 f.Kr., under den period som kallas kopparstenåldern och bar med sig en läderpung med några flintredskap, fnöske och svavelkis.[19]

Fnöske framställdes i fabriksmässig skala under 1800-talet, framför allt i Mellaneuropa, fram till dess att tändstickan tog över. Fortfarande kan man stöta på klädesplagg gjorda av fnöske.[23]

Även tickorna eldticka, klibbticka och platticka går bra att använda till fnöske. Dessutom kan fnöske erhållas genom att behandla ludd från blad av örten kungsljus, Verbascum thapsus.[20]

Rumänsk hatt gjord av fnöskticka.

Nyttoväxten[redigera | redigera wikitext]

Fnösktickan sågs fordom som en verklig nyttoväxt, som man gärna odlade, förutom att plocka i skogen. I Sverige planterades gärna lövträd nära gårdar och byar, framför oxel, som ger extra stora tickor.[19] I Danmark planterades bok på fuktiga ställen, och när plantan vuxit i några år, böjdes toppen till marken och förankras. På det viset sätt fick man bågar som växte sig grova, och behövde ingen stege när det blev dags att skörda.[19]

Praktisk guide[redigera | redigera wikitext]

Att göra upp eld med fnöske Vildmarksguiden Jan Gäddnäs visar hur han tillverkar fnöske från fnösktickan och sedan gör upp eld med eldstål, flinta och fnöske.

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Själva ordet fnöske anses vara onomatopoetiskt och syfta på ljudet när det brinner. Det härleds till isländska fnjóskr och urnordiska fnausk.[10][16]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Teng (1963) , In: Chung-kuo Ti Chen–chun, [Fungi of China]:763
  2. ^ [a b] ”CABI databases”. http://www.speciesfungorum.org. Läst 24 januari 2013. 
  3. ^ Murrill (1903) , In: Bull. Torrey bot. Club 30(5):298
  4. ^ Pat. (1900) , In: Essai Tax. Hyménomyc. (Lons–le–Saunier):102
  5. ^ Cohn (1888) , In: Krypt.-Fl. Schlesien (Breslau) 3.1(25–32):486
  6. ^ Quél. (1886) , In: Enchir. fung. (Paris):171
  7. ^ E.M. Fries (1821) , In: Syst. mycol. (Lundae) 1:374
  8. ^ Lam. (1783) , In: Encycl. Méth. Bot. (Paris) 1–1:50
  9. ^ L. (1753) , In: Sp. pl. 2:1176
  10. ^ [a b c] Björk 2013, s. 279
  11. ^ Carl von Linné (1753) (på latin). Species Plantarum. "2". Impensis Laurentii Salvii, Stockholm. http://biodiversitylibrary.org/page/359197. Läst 20 december 2014 
  12. ^ Carleton Rea (1922) (på engelska). British Basidiomycetaceae: a Handbook to the Larger British Fungi. Cambridge University Press. http://biodiversitylibrary.org/page/17128427. Läst 20 december 2014 
  13. ^ ”Lavar och tickor”. Arvidsjaurs Natur & Kulturguide. http://www.arvidsjaurnaturochkultur.se/index.php?option=com_content&task=view&id=75&Itemid=105. Läst 20 december 2014. 
  14. ^ ”Fomes fomentarius”. Plantwise. http://www.plantwise.org/KnowledgeBank/PWMap.aspx?speciesID=17786&dsID=24305&loc=global. Läst 20 december 2014. 
  15. ^ Klas Jaederfeldt. ”Hur man framställer fnöske ur fnösktickan”. nrm.se. Naturhistoriska riksmuseet. http://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/vaxter/kryptogamer/manadenskryptogam/svampar/fnosktickan/fnoske.1097.html. Läst 19 december 2014. 
  16. ^ [a b c] ”Fnöske”. SAOB. Svenska Akademin. http://g3.spraakdata.gu.se/saob/show.phtml?filenr=1/72/76.html. Läst 19 december 2014. 
  17. ^ H. P. Molitoris. ”Mushrooms in medicine” (på engelska). Folia Microbiologica "39" (2): sid. 91-98. http://link.springer.com/article/10.1007/BF02906801. Läst 20 december 2014. 
  18. ^ Klas Jaederfeldt (1998). ”Fnösktickan, Fomes fomentarius, och dess användningsområden – Månadens kryptogam april 1998”. nrm.se. Naturhistoriska riksmuseet. http://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/vaxter/kryptogamer/manadenskryptogam/svampar/fnosktickan.1893.html. Läst 19 december 2014. 
  19. ^ [a b c d] ”Göra eld med fnöske”. nrm.se. Nationellt resurscentrum för biologi och bioteknik. http://www.bioresurs.uu.se/bilagan/pdf/xBilagan_2008_eld_fnoske.pdf. Läst 19 december 2014. 
  20. ^ [a b] Nationalencyklopedin 1991, s. 450
  21. ^ Björn ”Nalle” Corander. ”Eld utan tändstickor – elddonet”. Björn Coranders hemsida. http://www.kolumbus.fi/bjorn.corander/del_ute.htm. Läst 19 december 2014. 
  22. ^ U. Peinter, R. Pöder, T. Pümpel. ”The iceman's fungi” (på engelska). Mycological Research (The British Mycological Society (The Cambridge Journal Online)) "102" (10): sid. 1153-1162. http://journals.cambridge.org/action/displayAbstract?fromPage=online&aid=42619&fileId=S0953756298006546. Läst 20 december 2014. 
  23. ^ Erik Sjöqvist. ”Tillverkning av fnöske”. skansen.se. Skansen. http://www.skansen.se/sv/artikel/tillverkning-av-fnoske. Läst 19 december 2014. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Fnöske. Bokförlaget Bra Böcker AB, Höganäs. 1991. ISBN 91-7024-619-X 
  • Marit Stigsdotter, Bertil Hertzberg (2013). Björk – Trädet, människan och naturen. Balkong Förlag. ISBN 978-91-85581-68-9 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]