La Maison

La Maison (ungefär "Huset") är en roman av den franska författaren Emma Becker som publicerades 21 augusti 2019 av Éditions Flammarion. Boken prisades samma år med France Culture-Télérama-priset.

Tillkomst

Emma Becker 2009

Becker uppger att boken är autofiktion i formen av en dokumentär krönika som utgick från ett litterärt projekt, mer roman än narrativ. Romanen är en del av den nya våg av kvinnor som trätt fram efter #metoo.

Boken återger, med lite konstnärlig frihet och en gnutta humor, de två och ett halvt år som författaren var självanställd sexarbetare i Tyskland under pseudonymen Justine och på olika bordeller i Berlin. Den beskriver hennes klienter, kolleger, rum med olika dekorationer och detaljer. Hon beskriver "manlig åtrå i alla dess former" med "en feminin blick på manligt sexuellt lidande".

Becker sade att den världen alltid hade lockat henne och att hon ville berätta vad som händer där med en kvinnas blick. Hon ville uppleva det enkla tillstånd där en kvinna reducerades till sin mest arkaiska funktion: den att ge njutning till män och inte vara något annat än det.

Erfarenheten förändrade hennes förhållande till sex. Ursprungligen var introspektionen tänkt att pågå i ett år, men den fortsatte eftersom Becker hade hittat en bra kompromiss då hon blev betald för att skriva sin bok. Hon fick både uppslag att skriva och förtjänade sitt uppehälle.

Becker har förtydligat att hennes bok absolut inte är ett försvar för prostitution som sådan och att hon aldrig har påstått att romanen beskriver all prostitution, men förespråkar legalisering i Frankrike.

Priser och nomineringar

Romanen nominerades till Prix Renaudot. Becker vann Blù Jean-Marc-Roberts-priset och RomanNews-priset. Därefter vann hon France Culture-Télérama-priset.

Mottagande

L'Express beskrev boken som "en hypnotisk roman". Télérama skrev att det var en publicering som "förenade litterär undersökning, tidning och en samling noveller". Radioprogrammet Le Masque et la Plume var ganska positiva och Frédéric Beigbeder sade att boken var "en av de bästa denna höst", "väldigt mänsklig, delikat och elegant: alla personbeskrivningar är levande". Magasinet Grazia kallade romanen "ett verk som är mer ömsint än dystert, framförallt mänskligt", och "en fräck och nostalgisk krönika, läckert skriven", medan Le Devoir skrev att det var en "ode till kvinnor" i yrket. L'Obs dedikerade fem sidor till boken.

Katarzyna Tubylewicz skrev i Kvartal att man i Sverige låtsas som att boken inte finns, men att det i debatten borde finnas plats för sexarbetares egna röster och att det är svårt att hjälpa människor som man inte vill lyssna på.

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från franska Wikipedia.