Hoppa till innehållet

La Nonne sanglante

Från Wikipedia
Charles Gounod

La Nonne sanglante (Den blodiga nunnan) är en opera i fem akter med musik av Charles Gounod och libretto av Eugène Scribe och Germain Delavigne. Operan skrevs mellan 1852 och 1854, och hade premiär den 18 oktober 1854 i Salle Le PeletierParisoperan. Den framfördes 11 gånger fram till november samma år. Det dåliga mottagandet var ytterligare en bidragande orsak till avsättandet av operachefen Nestor Roqueplan, som ersattes av sin motståndare François Crosnier. Crosnier lade omedelbart ned produktionen med orden att "sådant skräp" inte längre skulle tolereras.[1]

Uppförandehistorik

[redigera | redigera wikitext]

Trots att den första säsongen sålde bra försvann Gounods opera fullständigt för en lång tid framåt. Efter den olycksaliga premiären vågade ingen annan operachef ta risken. Ett år senare presenterade den brittiske kompositören Edward James Loder sin version av ämnet, Raymond and Agnes. Den operan spelades först i Manchester och kom till London 1859.[2] Loders version blev inte heller särdeles framgångsrik. Den fick endast en nypremiär, 1866 i Cambridge.[3]

2008 satte Theater Osnabrück och dess musikchef Hermann Bäumer upp La nonne sanglante för första gången på en tysk sceDe.[4] Den 2 juni 2018 hade operan en sällsynt nypremiär i Paris på Opéra Comique med Michael Spyres som Rodolphe, Jodie Devos som Arthur, Jean Teitgen som Pierre och Marion Lebègue som nunnan, Laurence Equilbey som dirigent och David Bobée som regissör.[5]

Roller Stämma Premiärbesättning den 18 oktober 1854
(Dirigent: Narcisse Girard)
Le comte Ludorf bas Jean-Baptiste Merly
Le baron Moldaw bas Jacques-Alfred Guignot
Pierre l'hermite bas Jean Depassio
Rodolphe, son till Ludorf tenor Louis Guéymard
Agnès, dotter till Moldaw sopran Anne Poinsot
La nonne sanglante mezzosopran Palmyre Wertheimber
Arthur, Rodolphes tjänare sopran Marie-Dussy
Vasaller, soldater, bröllopsgäster, bönder, riddare, spöken
Framsida till klaverutdraget, Paris 1855.
Plats: Böhmen
Tid: 1000-talet

Agnès är förälskad i Rodolphe, trots att deras familjer ständigt befinner sig i krig med varandra. Moldaws slott sägs vara hemsökt av en blodig nunna.

Eremiten Pierre förhindrar ett bråk mellan de båda familjernas vasaller och uppmanar dem att gå med i hans korståg. Han föreslår att Agnès ska gifta sig med Rodoplhes broder Théobald för att binda samman familjerna. De älskande kommer överens om att fly vid midnatt med Agnès förklädd till den "blodiga nunnan".

Arthur sjunger legenden om la nonne saglante. Vid Rodolphes mötesplats tar han med sig nunnans ande i tron att det är Agnès. Andarna till Rodolphes förfäder materialiserar sig för att bevittna bröllopet mellan Rodolphe och nunnan.

Théobald har dödats i striden, så Rodolphe är i teorin fri att gifta sig med Agnès. Men Rodolphe avslöjar för Arthur att han nattetid hemsöks av nunnan som påminner honom om hans löften. Hon säger att Rodolphe endast kan bli fri genom att mörda den maskerade man som dödade henne.

Vid bröllopet mellan Rodophe och Agnès uppenbarar sig nunnan vid midnatt och antyder för Rodolphe att hans fader Ludorf är hennes mördare. Rodolphe lämnar ceremonin och återupptar det gemensamma hatet familjerna emellan.

Ludorf plågas av skuld för brottet han begick och är villig att ta sitt straff om Rodolphe vill träffa honom en sista gång. Han hör Moldaws män planerar att kidnappa Rodolphe. Rodolphe kommer in med Agnès och berättar historien om nunnan. För att rädda sin son överlämnar sig Ludorf till Moldaws män såsom sin egen son, varpå de dödar honom. Döende i sin sons armar vilar han vid foten av den mördade nunnans gravsten. Denna barmhärtighetsakt gillas av nunnan som stiger upp till himmelen medan hon ber för Ludorf.

Notering: Historien hämtade Scribe från en episod i The Monk, en gotisk roman av Matthew Lewis. Libretto beaktades av "åtta andra kompositörer, däribland Giuseppe Verdi och Hector Berlioz",[6] som skrev ett par fragment innan han övergav projektet.[7]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
  1. ^ Andrew Gann, 'Theophile Gautier, Charles Gounod, and the massacre of La Nonne sanglante,' Journal of Musicological Research 13, no. 1-2 (1993), s. 49-66. Se även Anne Williams article re La Nonne sanglante Arkiverad 24 december 2018 hämtat från the Wayback Machine.: Stephen Huebner, The Operas of Charles Gounod (Clarendon Press, Oxford 1990).
  2. ^ Victorian English Opera: Raymond and Agnes Arkiverad 6 april 2017 hämtat från the Wayback Machine., retrieved on May 20, 2018
  3. ^ Victorian English Opera: ”Raymond and Agnes, The Cambridge 1966 performance and edition of the score”. Arkiverad från originalet den 29 april 2020. https://archive.is/20200429161406/http://www.victorianenglishopera.org/operas/RaymondandAgnes/RaymondandAgnesCambridge.htm. Läst 24 december 2018. , retrieved on May 20, 2018
  4. ^ Uwe Schweikert: Tanz der Vampire Arkiverad 20 maj 2018 hämtat från the Wayback Machine., Opernwelt, March 2008, p. 50, retrieved on May 20, 2018
  5. ^ Coughlan, Alexandra. Report from Paris. Opera, Vol 69 No.9, September 2018, s. 1085-87.
  6. ^ Cross, Lucy. Gounod's Romeo and Juliet. Bavarian Radio and BMG Classics, 1996.
  7. ^ Se http://www.hberlioz.com/Libretti/Nonne.htm Arkiverad 24 december 2018 hämtat från the Wayback Machine.