Landanspråk på Antarktis
Sju stater har gjort landanspråk på Antarktis från 1908 till 1942. Trots att dessa endast har ringa praktisk betydelse idag ställer de till bekymmer för kartografer som försöker få med dem på sina kartor.
De flesta stater, som har anlagt forskningsstationer på kontinenten har anlagt dem på landområden som man gör anspråk på. De flesta andra stater har inte erkänt de territoriella anspråken och Antarktisfördraget tillåter inte sådana anspråk. Dock förbehåller sig både USA och Ryssland rätten att göra sådana anspråk.
Artikel IV i Antarktisfördraget beskriver att dessa landanspråk inte påverkas av fördraget. Det fastställer också att inga nya anspråk kan göras, och att de befintliga anspråken inte kan utökas.
Inga formella krav på sektorn mellan 90° V och 150° V har gjorts. Alla anspråk har 60° S som nordlig gräns, utom Norges, som saknar uttalad nordlig gräns.
Nuvarande anspråk
- Argentina: Argentinska Antarktis 25° V till 74° V; överlappar Chiles och Storbritanniens anspråk; utropat 1943.
- Australien: Australiska Antarktis 160° Ö till 142° Ö och 136° Ö till 45° Ö; proklamerat 1933.
- Brasilien: 28° V till 53° V; överlappar de argentinska, brittiska och chilenska anspråken; utropat som intressezon 1986.
- Chile: Chilenska Antarktis 53° V till 90° V; överlappar de argentinska och brittiska anspråken; utropat 1940.
- Frankrike: Adélieland och Franska sydterritorierna 142° Ö till 136° Ö; utropat 1924.
- Norge: Norska Antarktis 45° Ö till 20° Ö; ianspråktaget 1939.
- Nya Zeeland: Ross Dependency 150° Ö till 160° Ö; utropat 1923.
- Storbritannien: Brittiska Antarktis 20° V till 80° V; överlappar de argentinska och chilenska anspråken; utropat 1908.