Languster
Utseende
Languster | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Leddjur Arthropoda |
Understam | Kräftdjur Crustacea |
Klass | Storkräftor Malacostraca |
Ordning | Tiofotade kräftdjur Decapoda |
Underordning | Pleocyemata |
Familj | Palinuridae |
Släkte | Languster Palinurus |
Vetenskapligt namn | |
§ Palinurus | |
Auktor | Weber, 1795 |
Hitta fler artiklar om djur med |
Languster (Palinurus) är ett släkte av familjen Palinuridae som tillhör klassen storkräftor. Släktet är mycket gammalt, minst 110 miljoner år, och har omfattat fler arter än de i dag fortfarande levande.[1][2]
Langusten påminner om hummern men har mycket långa yttre antenner och en kraftig, särskilt i främre delen taggig huvudsköld. De mycket långa gångbenen är inte försedda med gripsaxar utan avslutas med enkla klor. Färgen är brunaktigt violett med gula fläckar. Langusten förekommer rikligt i Medelhavet men finns även vid södra Englands och Irlands kuster. Langusten genomgår ett karakteristiskt larvstadium, som man tidigare antog utgjorde en egen art, phyllosoma eller bladkräfta.[3]
Nu levande arter
[redigera | redigera wikitext]- Palinurus barbarae Groeneveld, Griffiths & van Dalsen, 2006
- Palinurus charlestoni Forest & Postel, 1964
- Palinurus delagoae Barnard, 1926
- Palinurus elephas (Fabricius, 1787) – europeisk langust
- Palinurus gilchristi Stebbing, 1900
- Palinurus mauritanicus Gruvel, 1911
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ Jaggard, Victoria (3 maj 2007). ”Oldest Lobster Fossil Found in Mexico” (på engelska). National Geographic. http://news.nationalgeographic.com/news/2007/05/070503-oldest-lobster.html. Läst 6 januari 2013.
- ^ Francisco J., Vega; García-Barrera, Pedro; del Carmen Perrilliat, María et al. (2 oktober 2006). ”El Espinal, a new plattenkalk facies locality from the Lower Cretaceous Sierra Madre Formation, Chiapas, southeastern Mexico” (på engelska) (PDF). Revista Mexicana de Ciencias Geológicas. http://www.scielo.org.mx/pdf/rmcg/v23n3/v23n3a7.pdf. Läst 6 januari 2013.
- ^ Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 16. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 870-71