Hoppa till innehållet

Latinisering (metod)

Från Wikipedia
Latinisering i denna bemärkelse har inget samband med latinisering, som synonym till romanisering.

Latinisering[1][2][3] är en process och metod som underlättar för inlärare av svenska att avkoda och lägger grunden för läsfärdighet på svenska. I processen kopplar inläraren svenska fonem (språkljud) till bokstäverna på ett systematiskt sätt, anpassat till svenskans ljudsystem i kontrastivt perspektiv. Utgångspunkten är att inläraren behöver få insikt om och kunna uttala språkljuden före själva avkodningen. Inläraren lär sig uttala språkljuden i ökad svårighetsgrad med samtidig koppling till bokstäver och bokstavskombinationer. Detta sker genom en holistisk metod som bl a kopplar språkljuden och uttalet till kroppsrörelser. Processen inbegriper också medvetandegörande av svenskans morfologi, syntaktiska element, prosodin i sin helhet samt reduktioner, vilket lägger en god grund för fortsatt språkutveckling.

Begreppet latinisering har introducerats av språkpedagogen Paula Grossman, som utvecklat systemet och utprövat metoden i undervisningen av invandrare. Latinisering är en vidareutveckling av undervisning i Basprosodi med Prosodia-metoden[4]. Metoden har visat sig särskilt framgångsrik för korttidsutbildade inlärare med annat skriftspråk.[5]

Process och metod i undervisningen

[redigera | redigera wikitext]

Följande är några av de nyckelbegrepp och tekniker som ingår i latinisering och latiniseringsundervisningen:

Latiniseringstest

[redigera | redigera wikitext]

Ett diagnostiskt prov som görs för att undersöka behovet och graden av latiniseringsundervisning. Kontrollerar bl a hur språkinläraren kan skilja på de mest frekventa korta svenska vokalfonemen och känner till bokstavsrepresentationen, urskiljningen av konsonantkombinationer i svenska mm. Inlärarnas resultat av fullföljd latiniseringundervisning mäts med en anpassad version av latiniseringstestet.

Inlärarna får öva att läsa ord (nonsensord varvat med existerande ord), i systematiskt och pedagogiskt upprättade listor, där språkljuden introduceras successivt och befästs.

Fokus på språkljuden

[redigera | redigera wikitext]

Under avkodningsprocessen frigörs inlärarens behov av att förstå ordens betydelse för att i stället rikta all uppmärksamhet på identifikation av språkljuden, uttalet och bokstäverna.  

Direkt återkoppling

[redigera | redigera wikitext]

På olika sätt får inläraren i undervisningen direkt återkoppling på om hen hör/uttalar/skriver/läser korrekt eller är på väg till korrekthet. Detta sker inte genom direkt rättelse utan genom att lyssna in både läraren och de andra i gruppen, lärarens vägledning till självrättelse samt kontinuerligt återkommande självbedömningstest.

Ordstammen, med vokal-konsonantparet och deras komplementära längd, är utgångspunkten i latiniseringsundervisningen. I arbetet med avkodning och uttal av ordstammar, introduceras inläraren till svenskans böjningsmorfem både vad gäller uttal och förståelse av dessa samt tillägnar sig svenskans vokal- och konsonantljud i kort och lång form. Detta är grunden till svenskans basprosodi.

Rörelsekopplad inlärning

[redigera | redigera wikitext]

Metoden i latiniseringsundervisningen (med ursprung i Prosodia-metoden) kännetecknas av att språkljuden och uttalet kopplas till vissa motoriska rörelser, som dels ger vägledning för uttalet och förstärker minnet av detta genom association.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]