Laura Martinozzi

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Laura Martinozzi

Laura Martinozzi , född 1639, död 1687, hertiginna av Modena; gift 1655 med hertig Alfons IV av Modena. Hon var Modenas regent under sonens minderårighet 1662-1674.

Hon var dotter till den romerska adelsmannen Geronimo Martinozzi och Laura Mazarin och en av de så kallade mazzarinette, systerdöttrar till den berömda kardinal Mazarin. Hon togs med sina systrar till Frankrike 1653, där deras morbror ville arrangera statusfyllda äktenskap åt dem. Vid makens död 1662 blev hon som sin sons förmyndare statens regent vid 23 års ålder. Svårigheterna att bilda regering med oroligheter i staden och avund vid hovet gjorde att hon drabbades av ett nervöst sammanbrott innan hon lyckades stabilisera sitt styre.

Hennes främsta rådgivare var hennes biktfader, fader Garimberti, och hennes före detta svåger kardinal Rinaldo d'Este. Hon förde därefter en stark regering och bedrev en hänsynslös brottsbekämpning. Hon återställde en statsbudget som varit på gränsen till kollaps genom en obeveklig beskattning och ett utgiftstak. Hon beskrivs som oförutsägbar och kunde genomdriva lösningar som gick emot de hon först föreslagit. Hon kunde finansiera religionsundervisning samtidigt som hon förlöjligade religionen och hon har kallats både högdragen despot och mild välgörare. Hon anlitade lönnmördare för att döda greve Eduardo Malvasia och greve Orazio Boschetti. Hon inrättade en klosterskola för fattiga flickor och öppnade ett getto för judar 1671. Hon närvarade vid sin dotter Maria av Modenas bröllop i London 1673. År 1674 utgick hennes mandat som regent. Hennes son bröt med henne efter detta och hon flyttade till Rom med sin mor.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Alessandro Cont: “Sono nato principe libero, tale voglio conservarmi”. Francesco II d’Este (1660-1694) (= Memorie Scientifiche, Giuridiche, Letterarie. Folge 8, Band 12, Fasc. 2). Accademia Nazionale di Scienze Lettere e Arti di Modena, 2009, ISSN 1124-2493, S. 407–459 (online).
  • Otto Flake: Große Damen des Barock. Historische Porträts. Fischer, Berlin 1981, ISBN 3-596-22273-7, S. 33–36.
  • Roberta Iotti: Fiori d’arancio nell’orto delle alleanze. Finalità della politica matrimoniale estense nell’orbita italica ed europea. In: Il Ducato di Modena & Reggio 1598-1859. Lo Stato, la Corte, le Arti. Artioli, Modena 2007.
  • Amédée Renée: Die Nichten Mazarin’s. Studien der Sitten und Charaktere im 17. Jahrhundert. 3. Auflage. Rudolf Kuntze, Dresden 1858, S. 116–127 (online).
  • Guy Jean Raoul Eugène Charles Emmanuel de Savoie-Carignan: The seven richest heiresses of France. J. Long, London 1911, S. 102–108 (online).

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från italienskspråkiga Wikipedia
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia
Företrädare:
Lucrezia Barberini
Hertiginna av Modena (gemål)
16581662
Efterträdare:
Margareta Maria Farnese