Lazzaro Spallanzani
Lazzaro Spallanzani, född 12 januari 1729 i Scandiano (Modena), död 11 februari 1799 i Pavia, var en italiensk naturforskare, framför allt fysiolog.
Spallanzani blev professor i Reggio 1756, sedermera i Modena (1760-1769) och Pavia (från 1770), sysslade företrädesvis med experiment inom djurfysiologin, såsom matsmältningen, blodomloppet, fortplantningen m. m. Många av hans fysiologiska experiment skedde under mikroskop.
Han var motståndare till uralstringsteorin och försökte 1768 motvisa den genom att liv inte kunde uppkomma i upphettade lösningar i slutna kärl. Liknande experiment utfördes mer framgångsrikt av Louis Pasteur nästan 100 år senare.[1]
Spallanzani men utgav även skrifter inom många skilda naturvetenskaper. Vissa av hans försök är dock alltför dilettantmässiga för att vara grundläggande eller bevisande. I Expériences pour servir à l'histoire de la generation des animaux et des plantes (1786) anför han även befruktningsförsök med växter, som dock delvis var mindre noggranna eller misstyddes och därför av andra togs till stöd för ett förnekande av sexualiteten inom växtriket.
Spallanzani var utländsk ledamot av svenska Vetenskapsakademien från 1775.
Källor
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Spallanzani, Lazaro, 2 maj 1917.
- ^ Nationalencyklopedin, band 17 (1995), uppslagsordet Lazzaro Spallanzani