Le Locle
Le Locle | ||
franska: Commune de Le Locle | ||
Kommun | ||
Romersk-katolska kyrkan
| ||
|
||
Land | ![]() | |
---|---|---|
Kanton | Neuchâtel | |
Region | Région Montagnes | |
Höjdläge | 920 m ö.h. | |
Koordinater | 47°04′N 06°42′Ö / 47.067°N 6.700°Ö | |
Högsta punkt | ||
- läge | Grand Som Martel | |
- höjdläge | 1 320 m ö.h. | |
Lägsta punkt | ||
- läge | Les Marais | |
- höjdläge | 915 m ö.h. | |
Yta | 23,13 km²[1] | |
Folkmängd | 10 216 (2018-12-31)[2] | |
Befolkningstäthet | 442 inv./km² | |
Tidszon | CET (UTC+1) | |
- sommartid | CEST (UTC+2) | |
Postnummer | 2400 | |
Kommunkod | 6436 | |
GeoNames | 7286309 | |
Språk | Franska | |
Le Locles läge i Schweiz
| ||
Detaljkarta
| ||
Webbplats: http://www.lelocle.ch/ | ||
Le Locle är en stad och kommun i kantonen Neuchâtel, Schweiz. Kommunen har 10 216 invånare (2018).[2] Huvudnäringen är urtillverkning. Le Locle är även namn på dalen som omger staden.
Innehåll
Geografi[redigera | redigera wikitext]
Le Locles centrum ligger 922 m ö.h. i en ganska trång dal som avvattnas åt sydväst av bäcken Le Bied. Ett ovanligt fenomen är att Bied avflyter genom sprickor i kalkstensklipporna, medan den lägsta fotvägen ur dalen ovan jord går via passet Col-des-Roches.[3] Bortom Col-des-Roches ligger byn Villers-le-Lac i Frankrike. Närmaste större stad är det 6 kilometer nordostligt belägna La Chaux-de-Fonds, som nås över Haut-du-Crêt, 1020 m ö.h.
Historia[redigera | redigera wikitext]
- Le Locle omnämns första gången år 1150. En kyrka tillägnad Maria Magdalena är känd sedan 1351. Dalen lydde under Valangin och år 1372 fick bosättare ett fribrev. I början av 1400-talet inrättades ett Mairie.
- Även om staden alltjämt lydde under Valagnin och senare Neuchâtel, upprättades 1476 ett borgrättsavtal med Bern, som kom till användning under det trettioåriga kriget.
- På 1600-talet anlades vattenkvarnar vid den underjordiska forsen vid Col-des-Roches.
- Under andra hälften av 1700-talet växte urmakeriet snabbt. År 1800 fanns det 800 urmakare i dalen.
Näringar[redigera | redigera wikitext]
I staden finns flera välkända urtillverkare som Tissot, Zenith och Ulysse Nardin
Sevärdheter[redigera | redigera wikitext]
- Stadsbilden, som präglats av urindustrin, är med på Unescos världsarvslista.[4]
- Den underjordiska kvarnen vid Col-des-Roches har, efter att en tid ha använts som avskrädesplats, restaurerats och visas för besökare. Någon gång om året leds även vatten genom grottan.[3][5]
Kommunikationer[redigera | redigera wikitext]
Staden förbinds med Neuchâtel över den kantonala motorvägen H20. Huvudvägen till Besançon i Frankrike går i en tunnel under Col-des-Roches.
Järnvägar leder till La Chaux-de-Fonds och Morteau i Frankrike.
Personer[redigera | redigera wikitext]
Kända personer som fötts i Le Locle:
- Abraham Girardet (1764 - 1823), kopparstickare
- Charles Girardet (1813 - 1871), målare
- Henri-Louis Pernod (1776 - 1851), grundade absint-destillerier som blev grunden till företaget Pernod Fils
Vänorter[redigera | redigera wikitext]
Bilder från Le Locle[redigera | redigera wikitext]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ ”Arealstatistik Standard - Gemeinden nach 4 Hauptbereichen”. Bundesamt für Statistik. https://www.bfs.admin.ch/bfsstatic/dam/assets/6646410/master. Läst 29 juni 2019.
- ^ [a b] ”Ständige und nichtständige Wohnbevölkerung nach institutionellen Gliederungen, Geburtsort und Staatsangehörigkeit” (på tyska). Bundesamt für Statistik. 27 augusti 2019. https://www.pxweb.bfs.admin.ch/pxweb/de/px-x-0102010000_104/-/px-x-0102010000_104.px/table/tableViewLayout2/?rxid=35da6fd9-8829-4297-bfb0-f1c9743e1ce0.
- ^ [a b] ”Moulins Souterrains du Col-des-Roches”. Fondation des Moulins souterrains du Col-des-Roches. http://www.lesmoulins.ch/de/geschichte/. Läst 20 september 2012.
- ^ ”La Chaux-de-Fonds / Le Locle, Watchmaking Town Planning”. UNESCO. http://whc.unesco.org/en/list/1302. Läst 13 september 2012.
- ^ ”Col-des-Roches Cave Mills”. Switzerland Tourism. http://www.myswitzerland.com/en/the-col-des-roches-underground-mills.html. Läst 19 september 2012.
- Locle, Le på tyska, franska och italienska i webbaserade Schweiz historielexikon.
|