Leksaksmuseet, Stockholm

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Leksaksmuseet
Leksaksmuseet, Stockholm.jpg
Ingången till Leksaksmuseet
Information
Typ av museumLeksaksmuseum
PlatsStockholm, Sverige Sverige
Etablerat30 augusti 1980
Besökare per år123 880 (2015)[1]
Webbplats
http://www.leksaksmuseet.se

Leksaksmuseet i Stockholm låg 2005–2017 vid Tegelviksgatan 22 på Södermalm i centrala Stockholm. Det hade då samma entré som Stockholms Spårvägsmuseum. I samband med stängningen av Spårvägsmuseet i september 2017 stängdes även Leksaksmuseet. Leksaks- och samlarmuseet öppnades igen i Saltsjö Pir i Fisksätra, i anslutning till Historiearvsmuseet i Nacka den 26 maj 2018.[2]

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Leksaksmuseets historia startade 1975.

Tanken på ett leksaks- och hobbymuseum i Stockholm hade funnits länge. Genom kontakter mellan representanter för olika hobby- och samlarföreningar bildades den 5 mars 1975 en paraplyorganisation i form av en stiftelse: Stiftelsen Hobby och Leksaksmuseet. Den 1 juli 1978 kunde stiftelsen genom medverkan från Stockholms stad, dåvarande Maria Föreningsråd och den Philipsenska skolinrättningen, fastighetens dåvarande ägare, börja inflyttningen på Mariatorget 1C.

Leksaksmuseet invigdes 1980 i f.d. skollokaler vid Mariatorget 1C i Stockholm.

I huset disponerades fem plan, sammanlagt 1200 kvadratmeter yta. Museet omfattade tre våningsplan, ett vindsplan och ett stort källarutrymme. Besökssiffrorna blev mycket goda de första åren och stabiliserade sig sedan kring 40-50.000. Förmånliga femåriga hyresavtal gav museet god ekonomi och grundinvesteringarna kunde betalas. Stig Dingertz var en drivande kraft vid museets tillkomst. Han var bland andra en storsamlare som länge engagerat sig i leksakernas historia, och blev museets förste chef. När leksaksmuseet startade blev han också Stiftelsens ordförande.

Nya förutsättningar hotade verksamheten.

Då fastigheten där museet var inhyst behövde grundförstärkas för mycket höga kostnader såg den nya fastighetsägaren sig nödgad att kraftigt höja hyrorna under en femårsperiod. Den femdubblades och den dåvarande museichefen ansåg sig då inte vilja fortsätta på ideell basis, utan hade mer affärsmässiga planer med bortflyttning och försäljning av sin samling.

Åren 1990-1991 blev dramatiska för museistiftelsen.

Genom en fantastisk sammanhållning bland Stiftelsens grundorganisationer, med sju storsamlare i spetsen, kunde man efter tre månaders stängning fylla de tre tömda översta våningsplanen med nya intressanta föremål. Leksaksmuseet återöppnade 1991 under organisationsnamnet Stiftelsen Hobby- och Leksaksmuseet, och profilerade sig med en ökad barnverksamhet genom att anordna daglig barnteaterverksamhet i museets samlingssal.

Efter omorganisationen:

Nu kunde museistiftelsen glädja sig åt ett kontinuerligt stöd från enskilda stiftelser, företag och även Stockholms Stad och Landstinget. Ett känt byggföretag skänkte den stora hissen och ett annat inredde barnteaterlokalen. Ett par stiftelser bidrog med medel för uppbyggnad av ytterligare montrar och andra renoveringsarbeten. Det totala stödet uppgick till en kvarts miljon årligen. Därmed kunde entréavgifterna täcka hyres- och övriga driftsutgifter. Trots att museet har stabiliserat sin verksamhet med cirka 60 000 årliga besökare varav cirka 15 000 på barnteater, och höjda entréavgifter, krävs ett årligt stöd på mellan ½ – 1 miljon kronor.

Nya hot, på åttiotalet såldes fastigheten som museet var lokaliserat i.

Fastigheten skulle nu grundförstärkas. I början på nittiotalet hamnade fastigheten via en storbank i den akademiska världen. När Svenska akademin blev slutligen ensamägare och genom sitt förvaltningsbolag höjdes lokalhyran under en åttaårsperiod från en halv miljon till över en miljon kronor. Det blev nödvändigt för museet att finna nya lokaler.

År 2004 kunde Leksaksmuseet i en uppgörelse med Storstockholms lokaltrafik (SL) etablera sig som granne till Spårvägsmuseet i Söderhallarna.

Leksaksmuseet tillsammans med Spårvägsmuseet blev ett eldorado för förskolor, skolgrupper och barnfamiljer. Detta höjde Spårvägsmuseets 50.000 besökare på ett år till över 80.000, och besökstalen har därefter successivt stigit till 120.000. När nu bussdepån i Söderhallarna flyttats till Hammarbyhamnen, och hela området i en uppgörelse med Stockholm Stad, blir ett nytt stort bostadsområde måste både Spårvägsmuseet och Leksaksmuseet flytta. Spårvägsmuseets planerade lokaler i Hjorthagen har en planerings- och byggnadstid på minst två-fyra år. Under denna tid blev Leksaksmuseet tvungen att ”stoppa museet i en malpåse” eller flytta till andra lokaler. Vi valde det senaste.

Nya lokaler i Nacka möjliggjorde ett nostalgiskt eldorado.

2018 fick vi möjligheten att öppna ett lekfullt museum, baserat till 80% på stiftelsens egna föremål. Men nu också med utställningar tillsammans med samlare, föreningar och organisationer. Det nu 38-åriga Leksaksmuseet har blivit ett ”tittskåpsmuseum” med helt unika samlingar, men också ett öppet och samverkande museum. Inkluderande och föränderligt till sin karaktär. Ett museum som kommer att arbeta i aktiva medskapande samarbeten med skola och civilsamhället som sätter in leksakernas historia i ett idéhistoriskt sammanhang med samhällsklimat, sociala skillnader, etnicitet, könsroller och levnadsmönster.

Men fortfarande med samma hjärta, nostalgi och berättarglädje.

Ett museum, inte bara med tusentals leksaker och samlarföremål – utan också med tusentals berättelser.

Inriktning[redigera | redigera wikitext]

Museet visar leksaker från ett tiotal storsamlares depositioner, tusentals gåvor och donationer och ett antal egna, unika föremål. Epoken sträcker sig från 1800-tals dockor till Star Wars och Superhjältar. Till museets utställningsföremål räknas bland annat Barbiedockor, porslinsdockor, Lego, bilar, mjukisar, Star Wars-figurer, mekaniska leksaker såsom modellångmaskiner samt olika spel. Museet visar "Världshistorien i tennfigurer". I museet finns även Järnvägssällskapets modelljärnväg och en barnteaterverksamhet.

Ur samlingarna[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Museer 2015. Kulturfakta / Myndigheten för kulturanalys ; 2016:3. Stockholm: Myndigheten för kulturanalys. 2016. sid. 33. ISBN 9789187046315. http://www.kulturanalys.se/wp-content/uploads/2016/12/Museer-2015_webb.pdf. Läst 15 januari 2017  Arkiverad 21 december 2016 hämtat från the Wayback Machine.
  2. ^ POSTEN, NACKA VÄRMDÖ. ”Lekfullt museum öppnar i Fisksätra”. Arkiverad från originalet den 13 juni 2018. https://web.archive.org/web/20180613160331/https://www.nvp.se/Kultur--Noje/lekfullt-museum-oppnar-i-fisksatra/. Läst 30 maj 2018. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]