Stockholms Spårvägsmuseum

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Uppslagsordet ”Spårvägsmuseet” leder hit. För spårvägsmuseet i Malmköping, se Museispårvägen Malmköping.
Stockholms Spårvägsmuseum
Sparvagsmuseet1.jpg
Museets tidigare entré.
Information
Typ av museum Spårvägsmuseum
Plats Stockholm, Sverige Sverige
Etablerat 1944
Besökare per år 123 690 (2015)[1]
Officiell webbplats.

Stockholms Spårvägsmuseum, kort Spårvägsmuseet, låg på Tegelviksgatan 22 på Södermalm i Stockholms innerstad. Museet ägs av Stockholms läns landsting Trafikförvaltningen och visar utvecklingen av Stockholmsområdets kollektivtrafik från 1650-talet fram till våra dagar. I Spårvägsmuseets uppdrag ingår också att bevara och berätta om lokaltrafiken till sjöss samt om nutida och framtida kollektivtrafik i Stockholmsregionen. Sedan 2005 låg även Leksaksmuseet i Spårvägsmuseets lokaler som i sin tur inryms i Söderdepån. Museet stängdes för allmänheten i september 2017 och öppnas igen under år 2019 i nya lokaler i ett av tegelhusen i gamla gasverksområdet i Hjorthagen.[2]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Spårvägschefen kapten Ernst Hjortzberg började samla föremål redan kring sekelskiftet 1900, då det fortfarande rullade hästspårvagnar på Stockholms gator. Ett internt museum fanns på en vind vid bolagets huvudkontor på Tegnérgatan.

År 1944 öppnades museet för allmänheten på Tulegatan, i närheten av spårvagnshallarna. 1964 flyttades museet till Odenplans tunnelbanestation. Dessa lokaler var mycket små, och man hade inte möjlighet att visa så många fordon.

1990 fick man nya lokaler som var mer passande för verksamheten, nämligen i bottenvåningen av SL:s bussgarage Söderdepån på Södermalm med entré från Tegelviksgatan 22. Här kunde man nu visa en stor del av samlingen, med plats för en minitunnelbana för barn att åka med genom museet.

Utställningar[redigera | redigera wikitext]

Museets utställningshall.

Museet har ett 60-tal fordon (spårvagnar, lokaltåg, bussar, trådbussar, järnvägsvagnar etc), varav de flesta finns i museets lokaler. Andra finns på Lidingöbanan, Roslagsbanan, Saltsjöbanan och i tunnelbanan, där de körs vid evenemang, samt på Djurgårdslinjen. Inom museet finns även ett omfattande ritningsarkiv, fotosamling, bibliotek, museishop och kafé.

Museet har en permanent utställning med fordon och föremål från kollektivtrafikens historia. Det äldsta fordonet i samlingen är en hästomnibus, en så kallad Wurst, förmodligen byggd någon gång på 1840-talet. Detta är sannolikt det äldsta fordon i Sverige som finns bevarat från lokaltrafiken. Det senaste tillskottet är en fullskalemodell av den kommande spårvagnstypen A35. Utställningen är kronologiskt uppbyggd.

En av höjdpunkterna i samlingen är hästspårvagn nr 12 från Stockholms Nya Spårvägsaktiebolag samt Stockholms Södra Spårvägsaktiebolags elektriska spårvagn nr 14, byggd 1901. Som besökare får du kliva ombord på flera av fordonen och det finns en mängd aktiviteter för barn, bland annat en minitunnelbanan som rullar genom museet. Utöver basutställningen finns flera rum för museets tillfälliga utställningar. Här visas andra delar ur samlingarna, till exempel uniformer, gammal trafikreklam och konst.

Ur samlingen (urval)[redigera | redigera wikitext]

Flytt[redigera | redigera wikitext]

Den 10 september 2017 stängde Stockholms Spårvägsmuseum vid Tegelviksgatan för gått. Huset kommer att rivas och nya bostadshus uppförs där istället. Ett nytt museum kommer att öppnas år 2019 i Värtagasverkets gamla område i Hjorthagen. Under tiden kommer museets föremål att mellanlagras i Brommadepån. Det nya museet inrättas i gasverkets regenerationshus – Hus 9, en stor industrilokal från 1897 ritad av Ferdinand Boberg. Totalt kommer man att disponera 3 700 kvadratmeter utställningsyta. Flytten och ombyggnaden beräknas kosta 210 miljoner kronor varav 130 betalas av Stockholms stad och resten av landstinget. Arkitektuppdraget gick till AIX Arkitekter.[3]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Spårvägsmuseet flyttar, 2017.
  1. ^ Museer 2015. Kulturfakta / Myndigheten för kulturanalys ; 2016:3. Stockholm: Myndigheten för kulturanalys. 2016. sid. 33. ISBN 9789187046315. http://www.kulturanalys.se/wp-content/uploads/2016/12/Museer-2015_webb.pdf 
  2. ^ Mitt i: Så blir nya Spårvägsmuseet i Hjorthagen, publicerad 24 september 2017.
  3. ^ AIX Arkitekter: Nya Spårvägsmuseet i Hjorthagen.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]