Lindbeckkommissionen
Lindbeckkommissionen, eller Ekonomikommissionen som var det officiella namnet, tillsatt av regeringen Bildt 1992 med uppdraget att föreslå reformer av det ekonomiska och politiska systemet samt ange vägar ut ur den akuta krisen. I mars 1993 presenterade kommissionen betänkandet "Nya villkor för ekonomi och politik", SOU 1993:16.[1]
Bakgrund
I början av nittiotalet rådde det ekonomisk kris i Sverige, den så kallade 90-talskrisen. Under 1991 föll fastighetspriserna drastiskt och utlöste fastighets- och finanskris. Under hösten 1992 tillstötte valutakris genom spekulationer mot kronan. I försvaret av kronan höjdes marginalräntan till 500 procent en kort tid innan regeringen och Riksbanken den 19 november 1992 lät kronan flyta.[2] Det var den djupaste krisen sen andra världskriget. Exporten, investeringar, privat och offentlig konsumtion rasade. Statsskulden, som del av BNP, ökade mellan åren 1990 till 1993 från 43 till 72 procent.[2]
Deltagare
I november 1992 fick nationalekonomen Assar Lindbeck förfrågan från statsminister Carl Bildt om att leda en expertkommission för att analysera den ekonomiska krisen samt att ge förslag på åtgärder. Direktivet var "att mot bakgrund av problemen i svensk ekonomi analysera och föreslå riktlinjer för den ekonomiska politikens utformning i ett medelfristigt perspektiv".[2] Lindbeck hade tidigare erfarenheter från ekonomiska utredningar, bland annat från Bjureldelegationen vars uppgift var att analysera den strukturella industrikrisen i Sverige under 1970-talet. Tillsammans med nationalekonomen Torsten Persson tillsatte Lindbeck deltagare till kommissionen. Kommissionen bestod av:
- Assar Lindbeck nationalekonom,
- Torsten Persson nationalekonom,
- Birgitta Swedenborg nationalekonom,
- Olof Petersson statsvetare,
- Agnar Sandmo vid Norges handelshøyskole,
- Niels Thygesen vid Köpenhamns universitet, samt
- Per Molander som sekreterare.
Kommissionens förslag
Betänkandet "Nya villkor för ekonomi och politik", SOU 1993:16[1] överlämnades den 9 mars 1993 till finansminister Anne Wibble och innehöll 113 rekommendationer.[3] Förslagen var indelade i tre målområden: makroekonomisk stabilitet, effektiv hushållning samt ekonomisk tillväxt.[2] Några av rekommendationerna var självständig riksbank, kvantitativt inflationsmål, striktare budgetprocess samt konkurrensutsätta offentlig sektor.
Se även
Referenser
Noter
- ^ [a b] Referensfel: Ogiltig
<ref>-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnetSoU1993:16 - ^ [a b c d] Referensfel: Ogiltig
<ref>-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnetALmemoarer - ^ Referensfel: Ogiltig
<ref>-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet113punkter
Källor
- Nya villkor för ekonomi och politik: Ekonomikommissionens förslag. Betänkande. Statens offentliga utredningar, 1993:16[1]
- Options for Economic and Political Reform in Sweden[2]
- Ekonomi är att välja: memoarer[3]
- ^ Ekonomikommissionen; Assar Lindbeck (1993). Nya villkor för ekonomi och politik: Ekonomikommissionens förslag : betänkande. Statens offentliga utredningar, 0375-250X ; 1993:16. Stockholm: Allmänna förl. Libris 8351205. ISBN 91-38-13294-X
- ^ Lindbeck, Assar; Molander Per, Persson Torsten, Petersen Olof, Sandmo Agnar, Swedenborg Birgitta, Thygesen Niels (1993) (på engelska). Options for Economic and Political Reform in Sweden [Elektronisk resurs]. Seminar Paper / Institute for International Economic Studies, Stockholm University, 0347-8769 ; 540. Stockholm: IIES. Libris oai:DiVA.org:su-41859. http://su.diva-portal.org/smash/get/diva2:338009/FULLTEXT01
- ^ Lindbeck, Assar (2012). Ekonomi är att välja: memoarer. Stockholm: Bonnier. sid. 289-302. Libris 12750573. ISBN 978-91-0-012976-7