Nationalekonomi

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Nationalekonomi är en vetenskap som studerar hushållning med knappa resurser. Utgångspunkten är att alla behov inte kan tillfredsställas med hjälp av tillgängliga resurser och att det därför är nödvändigt att välja. Nationalekonomin bör därför hellre definieras i termer av den metod som används för att angripa samhällsvetenskapliga problem, snarare än av de specifika frågeställningar som studeras.[1]

Den nationalekonomiska vetenskapen studerar idag alla de arrangemang inom vilka människor söker sin utkomst och försöker tillfredsställa sina behov. Detta involverar en rad frågeställningar, inklusive samhällsorganisation, produktion, konsumtion och distribution.

Nationalekonomins olika grenar kan i stort delas in i två huvudavdelningar: Inom mikroekonomi studeras enskilda beslutsfattare såväl på produktions- som konsumtionssidan. Inom makroekonomi studeras en ekonomi som helhet med fokus på aggregerade variabler som produktion, arbetslöshet och inflation. Ett annat område som ibland räknas som en tredje huvudavdelning är internationell ekonomi, som studerar handel och kapitalflöden mellan länder.

Etymologi och disciplinens namn[redigera | redigera wikitext]

Den svenska termen nationalekonomi, som är baserad på en äldre tysk term (Nationalökonomie[2]), kan felaktigt leda tanken till att ämnet endast behandlar ekonomi på nationell nivå; som jämförelse kan nämnas att ämnesnamnet på engelska är economics.[3] De flesta nationalekonomer är sysselsatta med mikroekonomisk forskning, medan en minoritet ägnar sig åt makroekonomiska frågeställningar. Vissa svenska nationalekonomer har framfört åsikten att en annan beteckning på ämnet, såsom "samhällsekonomi" eller "ekonomik", vore önskvärd för att undvika missförstånd.[4]

En alternativ beteckning på nationalekonomi är samhällsekonomi, som ämnet officiellt hette på Socialhögskolorna. Historiskt har även termen politisk ekonomi förekommit, men denna har senare kommit att förknippas med marxistiskt tänkande. (Undertiteln till Karl Marx' bokverk Kapitalet var Kritik av den politiska ekonomin.) På engelska förekommer däremot uttrycket political economy med mer neutral betydelse.

Områden inom nationalekonomi[redigera | redigera wikitext]

Nationalekonomin består av flera studieområden, där de mest centrala är mikroekonomi och makroekonomi. Det går vidare att skilja mellan positiv- och normativ ekonomi; den förra utger sig endast för att beskriva empiriska sakförhållanden och samband, medan den senare inkluderar värderingar om vad som bör göras.

Mikroekonomi[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Mikroekonomi
Förhållandet mellan pris, kvantitet, utbud och efterfrågan på en stiliserad marknad som befinner sig i jämvikt.

Inom mikroekonomin studeras enskilda aktörer i ekonomin. Centrala begrepp är nytta, pris, efterfrågan, utbud och jämvikt.

Makroekonomi[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Makroekonomi

Inom makroekonomin studeras ekonomin som helhet. Viktiga fenomen som studeras är arbetslöshet, konjunkturer, ekonomisk tillväxt och inflation.

Övriga viktiga områden[redigera | redigera wikitext]

Centrala begrepp och teorier[redigera | redigera wikitext]

Några viktiga problem som har studerats inom nationalekonomin genom tiderna är: Vad skapar värde? Vad avgör en varas pris? Varför uppstår inflation och arbetslöshet? Hur bör företag och konsumenter agera för att vara rationella? Vilken effekt har olika former av skatter? Vad påverkar export och import? Svaret på dessa och en mängd andra frågor har resulterat dels i heltäckande ekonomiska förklaringsmodeller och dels i mer specificerade teorier. Teorierna grundar sig i ett antagande om en ekonomiskt rationell människa vilket kritiseras av vissa eftersom alla människor inte är helt rationella.

Några begrepp inom dagens nationalekonomi är också ständigt återkommande: marginalnytta, marginalkostnad, marginalintäkt, indifferenskurva, utbud och efterfrågan, pris, inflation, deflation, valuta, komparativa fördelar och konjunktur. Definition och innebörd av dessa och andra begrepp har gett upphov till diskussion från nationalekonomins födelse.

Arbetsvärdeteorin säger att en varas värde är relaterat till det arbete som krävts för att producera den. Denna syn på vad som avgjorde varors bytesvärde dominerade i den klassiska nationalekonomin och förespråkades även av Karl Marx. Senare kom flertalet ekonomer att se på marginalnytteteorin som överlägsen. Andra viktiga teorier är bytesteori och penningteori.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Den klassiske ekonomen David Ricardo (1772-1823).
Detta avsnitt är en sammanfattning av Det ekonomiska tänkandets historia

Nationalekonomi anses ofta ha grundats som modern akademisk disciplin av Adam Smith år 1776. Det är därmed en av de äldre samhällsvetenskaperna. Även tidigare hade dock ekonomisk analys förekommit. Platon utvecklade redan under antiken en teori om att arbetsfördelningen leder till högre effektivitet, en tanke som Adam Smith skulle komma att bli känd för långt senare. Aristoteles berörde i sina verk Politiken och Etiken, frågan om den avtagande marginalnyttan som skulle komma att stå i centrum för neoklassikernas marginalistiska synsätt. Aristoteles var också den förste att formulera distinktionen mellan varors bruksvärde och bytesvärde. Bruksvärdet är det värde som ett ting har i egenskap av sin användbarhet; bytesvärdet är det värde som det har i egenskap av att kunna bytas mot andra ting. 1741 blev Anders Berch Nordens första nationalekonomiska professor, i ekonomilagfarenhet och statsekonomi, vid Uppsala universitet.

Även i Bibeln förekommer stycken med ekonomiskt innehåll. Att ta ränta förbjuds exempelvis i Femte Moseboken. Detta var en tanke som skolastikerna under medeltiden förde vidare och som fick stora samhälleliga konsekvenser vad gäller lagstiftning kring ränteupptagande. Karaktäristiskt för det ekonomiska tänkandet under antiken fram till skolastikerna var den nära kopplingen mellan moraliska och ekonomiska resonemang.[5]

Det fanns i huvudsak två viktiga ekonomiska tankeströmningar mellan skolastikerna och den moderna nationalekonomins uppkomst med Adam Smith: merkantilismen och fysiokratin. Merkantilismen hade sin storhetstid från början av 1500-talet till slutet av 1700-talet, och var mer en allmän tendens hos dåtidens ekonomer än en enhetlig ekonomisk lära. Man betonade vikten av en positiv handelsbalans, man skulle exportera så mycket som möjligt och importera så lite som möjligt. Ett lands rikedom mättes i mängden guld och silver. Därför var det önskvärt att få exportvarorna betalda i guld- och silvermynt.

Adam Smith (1723-1790) anses vara grundaren till den moderna nationalekonomin.

Fysiokratin kan tydligare avgränsas i historien på grund av lärans mer sammanhållna karaktär. Man brukar ange 1756 som fysiokratins födelseår och 1777 som dess död. Fysiokraterna samarbetade flitigt, gav ut en egen tidskrift och höll regelbundna sammankomster. Centralt för deras uppfattning var att jordbruket var den enda produktionssektorn som kunde öka ett lands välstånd. De vände sig mot merkantilisternas stöd till "steril" industriell produktion och export. En ledande gestalt inom fysiokratin var fransmannen François Quesnay.

År 1776 publicerades Adam Smiths epokgörande verk An Inguiry into the Nature and Causes of the Wealth of Nations (delvis översatt till svenska 1909-1911 med titeln Folkens välstånd), vilket skulle lägga grunden till den klassiska nationalekonomin. Smith betonade vikten av arbetsfördelning och frihandel. Han har blivit känd för sitt omnämnande av den "osynliga handen" som matchar ihop utbud och efterfrågan, eller produktion och konsumtion, på ett effektivt sätt. För att detta ska ske krävs dock en så fri marknad som möjligt, utan alltför vittomfattande statlig intervention. En av Smiths viktigaste efterföljare var engelsmannen David Ricardo. Han lade grunden för tänkandet kring relativa fördelar (även kallat komparativa fördelar) och applicerade det på utrikeshandeln. Om varje land specialiserade sig på sina relativa fördelar, det man mest effektivt producerar, så kommer alla länder att tjäna på att handla med varandra.

Nationalekonomiska skolor[redigera | redigera wikitext]

Thomas Robert Malthus (1766-1834) skrev om överbefolkning.

Genom historiens gång har olika nationalekonomiska skolor existerat. Den metodologi som idag dominerar nationalekonomisk vetenskap kan sägas ha sitt ursprung i den neoklassiska skolan under slutet av 1800-talet, men har sedan utvecklats och förändrats kraftigt.

Klassisk nationalekonomi[redigera | redigera wikitext]

Adam Smith brukar kallas för nationalekonomins fader med sitt ovannämnda arbete Folkens välstånd från 1776. Där skriver han om en "osynlig hand" som fördelar resurser så effektivt som möjligt trots att alla människor handlar till sin egen fördel. Smith ansåg att den enskilt viktigaste faktorn till hög produktivitet var arbetsfördelningen; inom företaget, mellan företag och mellan länder.

De viktigaste klassikerna var förutom Smith också Jean-Baptiste Say, Thomas Robert Malthus, David Ricardo, Robert Torrens, Edward West, John Ramsay McCulloch, Nassau William Senior, Anders Chydenius, James Mill och dennes son John Stuart Mill.

Karaktäriserande för den klassiska nationalekonomin är en liberal syn på ekonomin. Man trodde på att samhällsekonomin fungerade bäst om den i stort sett lämnades ifred och dess mekanismer tilläts. Man intresserade sig för nationalproduktens fördelning genom de tre produktionsfaktorerna jord, arbete och realkapital, vilka resulterade i lön, jordränta och vinster. Ytterligare ett typiskt drag var synen på priserna som bestämda av produktionskostnaderna.

Karl Marx (1818-1883) kritiserade utnyttjande av arbetare.

Marxistisk ekonomi[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Marxistisk ekonomi

Marxistisk ekonomi kallas de ekonomiska tankar som inspirerats av eller direkt hämtats från Karl Marx. Marx hade i likhet med de klassiska ekonomerna en arbetsvärdeteori, en teori om att arbete och endast arbete kunde skapa värde. I en kapitalistisk ekonomi säljer arbetaren sin arbetskraft till ett värde som är mindre än värdet på det arbete han utför. Differensen benämnde Marx mervärde och kom att lägga grunden till hans teori om kapitalisternas exploatering av arbetarna genom att de konsekvent tar mervärdet av arbetarnas arbete. Marx skrev också en del om kapitalismens ständigt återkommande överproduktionskriser. Enligt Marx berodde dessa på kapitalismens inneboende motsättningar som till slut skulle få den att gå under och ersättas av ett nytt ekonomiskt produktionssätt.

Alfred Marshall (1842-1924) räknas som en av den moderna nationalekonomins grundare.

Neoklassisk nationalekonomi[redigera | redigera wikitext]

Léon Walras (1834-1910).

Den neoklassiska nationalekonomins begynnelseår brukar anges vara 1870. En annan benämning på skolan är marginalism på grund av skolans centrala placering av marginalistiska resonemang. Det som avgör huruvida en konsument ska köpa ett äpple är dennes marginalnytta av äpplet. Med andra ord, det som är avgörande för konsumentens beslut är inte i första hand hur många äpplen denne redan har, utan snarare vilken ytterligare nytta eller tillfredsställelse som den tror sig kunna få av ännu ett konsumerat äpple. Samma slags resonemang kan användas i andra situationer som företags anställning av personal eller beslut om produktionsmängd.

Några centrala noeklassiska ekonomer är William Stanley Jevons, Carl Menger, Léon Walras och Alfred Marshall. Senare utvecklades teorin av bland andra Joan Robinson, Edward Chamberlin, Vilfredo Pareto och Paul Samuelson.

Neoklassiska resonemang är idag dominerande inom den etablerade nationalekonomin. En bidragande anledning till att skolan fortfarande är aktuell är att den till viss del lyckats anamma kritiken och därmed utvecklat sin ekonomiska analys.

Andra skolor[redigera | redigera wikitext]

Nationalekonomins neutralitet[redigera | redigera wikitext]

Amartya Sen (1933- ) har kritiserat antaganden om en värdeneutral nationalekonomi.

Inom nationalekonomi, liksom i all samhällsvetenskap, är objektivitet svårare att säkerställa eller definiera jämfört med situationen inom exempelvis naturvetenskap. Inom modern nationalekonomi strävar man[vem?] efter att tydliggöra vilka antaganden som gjorts och därefter redogöra för hur dessa leder fram till en given slutsats. Genom en sådan tydlighet kan läsaren lättare bilda sig en uppfattning om analysen är relevant för ett aktuellt problem.[källa behövs]

Moderna nationalekonomer framhåller ofta att ämnet är så pass brett och öppet och personer med många olika typer av bakgrunder ryms. Vissa nationalekonomer[vem?] menar att man lyckats skapa en "objektiv" vetenskap,[6] medan andra[vem?] ifrågasätter denna slutsats. Man[vem?] har pekat på en rad egenskaper hos nationalekonomin som gör att dess värderingsfrihet är ett ouppnåeligt ideal. Några exempel på sådana egenskaper är att ekonomiska modeller med nödvändighet bygger på förenklade antaganden som varierar beroende på vad man anser vara viktigt att ta hänsyn till och att även själva tolkningen av forskningsresultaten beror på vilka värderingar uttolkaren har. Denna senare ståndpunkt var den svenske ekonomen Gunnar Myrdal en av de första att formulera.[7] Den indiske ekonomen Amartya Sen har även han kritiserat idealet om en nationalekonomi utan moraliska värderingar. Sen har argumenterat för att denna ståndpunkt är ohållbar och skadlig, både för nationalekonomin och för moralfilosofin, som skulle tjäna på att befatta sig med ekonomiska frågor i högre grad. Sen har lagt ned mycket arbete på att visa hur moraliska värderingar ofrånkomligen är inbyggda i ekonomins matematiska modeller.[8]

Åter andra[vem?] menar att nationalekonomin överhuvudtaget inte bör sträva efter att vara en "objektiv" vetenskap. Man[vem?] hänvisar bland annat till det faktum att det skulle innebära att forskarna skulle sträva efter total likgiltighet inför de viktiga problem som man undersöker.[7]

Utvärdering av ämnets kvalitet vid svenska lärosäten[redigera | redigera wikitext]

Högskoleverket presenterade i april 2012 resultatet av utvärdering av 45 utbildningsprogram inom nationalekeonomi vid svenska högskolor och universitet. Utvärderingen baserades på kvalitetsbedömning av självständiga arbeten (examensarbeten och uppsatser) samt bedömning av i hur hög grad utbildningarnas kursinnehåll uppfyller högskoleverkets krav på lärandemål. En av utbildningarna, Luleå Tekniska Universitet, bedömdes ha mycket hög kvalitet, 29 hög kvalitet och 14 bristande kvalitet, som måste åtgärdas för att lärosätet ska få behålla examinationsrätten.[9]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Eklund, Klas, Vår ekonomi (1987), 10 uppl. Stockholm 2005, Norstedts Akademiska Förlag, ISBN 91-7227-435-2
  • Sandelin, Bo & Trautwein, Hans-Michael & Wundrak, Richard, Det ekonomiska tänkandets historia (1995), 3 uppl. 2001, ISBN 91-7150-833-3

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Uppslagsordet nationalekonomi från Nationalencyklopedins internettjänst. Hämtat 15 augusti 2008.
  2. ^ Den nutida tyska beteckningen på nationalekonomi som universitetsämne är dock Volkswirtschaftslehre, VWL.
  3. ^ Det var ungefär samtidigt som neoklassicismen växte fram som man i engelskan övergick från political economy till economics som benämning på nationalekonomi. Det föreslogs följaktligen först 1875 av en ekonom vid namn MacLeod. Sandelin, Trautwein & Wundrak (1995) s. 80-81
  4. ^ Från nationalekonomi till ekonomik?. http://www.ne.su.se/ed/pdf/37-3-led.pdf. , ledare i Ekonomisk Debatt nr 3, 2009.
  5. ^ Sandelin, Trautwein & Wundrak (1995) s. 18
  6. ^ Eklund (1987), s. 22.
  7. ^ [a b] Eklund (1987), s. 23.
  8. ^ Hesslow, Germund & Larsson, Lars G., Idéer om rättvisa (1989) från Tidens idéserie, ISBN 91-550-3529-9, ss. 85-86.
  9. ^ Resultatsök - jämförutbildningarnas kvalitet, HSV 2012-04-26.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]