Lisbeth Carlsdotter

Lisbeth Carlsdotter, född 1658, död 20 december 1676, var det drivande vittnet i den berömda Häxprocessen i Katarina i Stockholm under det stora oväsendet. Hon tillhörde, tillsammans med de så kallade myrapigorna, de som påverkade och styrde upp barnens vittnesmål efter att Gävlepojken fängslats, och avrättades för sin delaktighet i att ha förorsakat häxprocessen.

Lisbet Carlsdotter blev från målet mot Britta Sippel, tillsammans med myrapigorna, processens ledande vittne. Hon var till skillnad från de övriga inget barn utan liksom myrapigorna en tonåring. Kronvittnet Lisbet Carlsdotter sade efter avrättningen till myrapigorna, att om hon så ville, skulle det bara finns tre kvinnor kvar i staden. Till en anklagad hade hon sagt att denna inte skulle sticka upp: "ty vem Lisbet Carlsdotter är vet till och med grevarna, men vem fan är du?" Carlsdotter hetsades av sin mor och mottog många gåvor från personer som ville hålla sig väl med henne. Hon omnämns som ledaren i flera vaktstugor. Många barn vittnade om hur de i vaktstugorna plötsligt påstods ha varit i Blåkulla där de ska ha synda och att de var tvungna att hålla med: om de vägrade, särskilt om de var äldre barn, sa de andra barnen att de snart skulle bli riktiga häxor istället för offer om de inte bekände, och de vuxna hotade att anmäla dem.

Den 11 september 1676 var vändpunkten. Vittnet Annika Thomsdotter (15 år) väcker misstankar om ekonomiska kompensationskrav med sitt vittnesmål om att hon piskats så hårt i Blåkulla att hon förlorat sin plats som piga och pressas tills hon erkänner att hon lärt sig allt av myrapigorna. Tillfrågad om hon känner till fler menedare nämner hon Kjerstin Jönsdotter, som också erkänner och ekar ut myrapigorna och Lisbet Carlsdotter. Sjutton barn erkänner sig ha begått mened: 9 efter att alla ledamöter utom Hjärne, Coyet, läkare Olaus Bromelius och Noraeus lämnat rätten efter att den dragit ut på tiden. Det är under dessa förhör som Urban Hjärne, förut inte särskilt aktiv som ledamot, gör sin största insats.

Myrapigorna vägrar erkänna och fängslas. Lisbet Carlsdotter bekänner gråtande efter att ha lovats straffimmunitet att hon ljugit tvingad av Johan Grijs och myrapigorna och hållit fast vid lögnen för sin mor och sina morbröders skull. Rätten identifierade Grijs, Carsldotter, myrapigorna och två andra pigor som de drivande menedarna. Carlsdotter övertygades av sin mor att ta tillbaka erkännandet och rymde från fängelset, vilket upphävde straffimmuniteten. Alla de anklagade friades.

Ryttmästare Gråå och hans familj lämnade staden. Johan Grijs dödsdom bekräftas och han avrättas. Carlsdotter och myrapigorna avrättades 20 december 1676, "starkt ropande till Gud om sina synder till straff". Vissa inom kommissionen vill skära tungan av Lisbeth innan avrättningen men detta avfärdades.Ytterligare en del vittnen piskades: Annika (15 år), som vittnat mot sin mor Britta Sippel och sin moster, dömdes att piskas tolv gånger fyra dagar i rad, kyrkoplikt och ett års tukthus, men dog av piskningen.

Se även

Källor

Jan Guillou: Häxornas försvarare (ISBN 916420037X) Piratförlaget (2002)
Alf Åberg (1989). Häxorna.De stora trolldomsprocesserna i Sverige 1668-1676. Göteborg: Novum Grafiska AB. ISBN 91-24-16385-6
John Chrispinsson, Sekelskiften, Norsedts, 1999