Longyan

Från Wikipedia
Version från den 25 september 2013 kl. 22.14 av Maundwiki (Diskussion | Bidrag) (fixad wikilänk)

OMRÅDESTYP SAKNAS I MALLEN

Longyan
Hakka : Liùng-ngâm
kinesiska : 龙岩市?
pinyin: Lóngyán shì
Hakka-bosättning i häradet Yongding.Hakka-bosättning i häradet Yongding.
Typ av område:
Provinsnivå 
 Prefekturnivå 
  Häradsnivå 
   Sockennivå

 '
Provins Fujian
(prefekturer i Fujian)
Areal
Totalt 19 027 km²
Stadsdistrikt 2 685 km²
Folkmängd
Totalt* 2 559 545 (2010)
134,5 inv./km²
Stadsdistrikt 543 731 (2000)
202,5 inv./km²
Longyans läge i Fujian, Kina.
Longyans läge i Fujian, Kina.
*Källa för folkmängd: http://www.geohive.com/cntry/cn-35.aspx

Longyan, tidigare känd som Lungyen, är en stad på prefekturnivå i Fujian-provinsen som ligger vid floden Jiulongs övre lopp. Prefekturen gränsar till Jiangxi-provinsen i väster och Guangdong i söder.

Historia och kultur

Prefekturen är känd som "hakka-folkets hemort", eftersom 75 procent av dess invånare tillhör den subetniska gruppen hakka.

Orten grundades som Xinluo härad år 282, under Jindynastin, och bytte namn till Longyan år 742, under Tangdynastin. Häradet ombildades 1981 till en stad på häradsnivå och 1997 utvidgades stadens yta med ett antal härad och erhöll status som prefektur, varpå den gamla stadskärnan återfick centralortens gamla namn Xinluo.

Flera av de härad som idag lyder under Longyan ingick i den Kinesiska sovjetrepubliken, vilket var ett strategisk bas för kommunisterna under det kinesiska inbördeskriget.[1] Många invånare från prefekturen deltog också i den Långa marschen och befordrades senare i Folkets befrielsearmé, vilket gett orten ett rykte som "generalernas hemort".

Administrativa enheter

Den egentliga stadskärnan utgörs av stadsdistriktet Xinluo. 70 procent av ytan som lyder under Longyan är landsbygd och är indelad i fem härad. Dessutom lyder en satellitstadhäradsnivå under Longyan.

Källor

  1. ^ Mao Tsetung, Skrifter i urval, översatt av Nils G. Holmberg and Marika Holmberg, 4 upplagan (Stockholm: Oktoberförlaget, 1979), s. 314, n. 21.