Lou Gehrig

Från Wikipedia
Version från den 3 december 2015 kl. 19.02 av Jensapag (Diskussion | Bidrag) (Puts + kat)
Lou Gehrig i New York Yankees dräkt 1937.

Henry Louis "Lou" Gehrig, ursprungligen Ludwig Heinrich Gehrig, född den 19 juni 1903 i New York i New York, död den 2 juni 1941 i Bronx i New York, var en amerikansk professionell basebollspelare som spelade 17 säsonger i Major League Baseball (MLB) 1923–1939. Gehrig var förstabasman.

Gehrig, som kallades The Iron Horse, spelade hela sin MLB-karriär för New York Yankees och anses vara en av de främsta basebollspelarna genom tiderna. Han vann World Series sex gånger (1927–1928, 1932 och 1936–1938) och togs ut till de sju första all star-matcherna som spelades (1933–1939). Vidare utsågs han till American Leagues mest värdefulla spelare (MVP) två gånger (1927 och 1936).

Gehrig tvingades att avsluta sin karriär 1939, då han drabbades av nervsjukdomen amyotrofisk lateralskleros, även kallad ALS. Han avled två år senare av sjukdomen, som i Nordamerika är känd som Lou Gehrig’s Disease. När han offentliggjorde sitt beslut att lägga av hyllades han den 4 juli 1939 av 61 808 åskådare på Yankee Stadium i något som kallades Lou Gehrig Appreciation Day, och som än i dag räknas som den kanske mest rörande hyllningsceremonin för en spelare någonsin inom amerikansk sport. Där nämnde han sin dödliga sjukdom och kallade den otur ("bad break") men lade till den inom baseboll legendariska meningen "Yet today I consider myself the luckiest man on the face of the Earth". Efter sitt tal hyllades en mycket rörd och överväldigad Gehrig av publiken med stående ovationer och ramsan "We love you, Lou!" i flera minuter. Journalfilmssekvensen med talet och bilder på när han torkar sina ögon och sedan blir kramad av den förra lagkamraten Babe Ruth visas ofta i basebollsammanhang.

Vid 36 års ålder var han den yngsta någonsin att i december 1939 väljas in i Hall of Fame, dessutom som en officiellt aktiv spelare vilket inte inträffat sedan dess. Samma år pensionerades hans tröjnummer 4 av Yankees.

Gehrig satte mängder med rekord under sin karriär och flera är – drygt 70 år efter hans död – fortfarande inte slagna eller inom topp fem genom alla tider. Ett urval av de viktigaste:

  • 23 grand slam homeruns (homeruns med spelare på samtliga baser) under karriären. Rekordet slogs 2013 av Yankees-spelaren Alex Rodriguez.[1]
  • 2 130 spelade matcher utan avbrott, en svit som tog 14 år. Rekordet slogs 1995 av Baltimore Orioles-spelaren Cal Ripken Jr[2], som till slut nådde 2 632 matcher i rad.[3] Gehrig är fortfarande (2015) på andra plats genom tiderna.
  • 184 inslagna poäng (RBI:s) under en säsong (1931) var då och är fortfarande (2015) näst flest genom tiderna.[4]
  • Gehrig var den förste på 1900-talet att slå fyra homeruns i samma match (1932).[5]
  • Gehrig fick flest röster av alla spelare när århundrades lag röstades fram 1999.[6]

Referenser

Noter

Webbkällor

Externa länkar