Lupp

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

En lupp är en mindre variant av ett förstoringsglas. Brännvidden är kortare och förstoringsfaktorn är högre.

Principen för förstoring med en konvex lins: a) ett litet föremål befinner sig i ögats närpunkt och upptar en maximal vinkel α; b) föremålet befinner sig något närmare linsen än dess fokalpunkt F; efter linsen är strålarna mindre starkt divergerande och verkar kommar från ett föremål y' på ett avstånd bortom närpunkten, så att ögat kan få en fokuserad bild; vinkeln α' som föremålet upptar är nu mycket större.
Brennglas.jpg
En binokulär lupp används för att kontrollera äktheten hos ett resedokument.

Förstoringsfaktorn är ungefär lika med förhållandet mellan ögats närpunkt (typiskt värde 25 cm) och linsens brännvidd. För ett förstoringsglas med en enkel lins brukar förstoringsfaktorn ligga kring 3 eller 5. Starkare linser har störande kromatisk aberration. Därför har en lupp med stor förstoring ofta två eller tre linser.

Kraftiga lupper kommer till användning för att bedöma ädelstenar. Urmakare och tandläkare använder lupper monterade på glasögon. En speciell stenhålslupp med 10 – 20 × förstoring kniper urmakare fast över ögat p s s som en monokel.

Lupper med stark förstoring monteras ofta fast för att ge bild utan skakning. Sådana lupper, ofta binokulära, används inom biologi och mineralogi.

Se även[redigera | redigera wikitext]