Magellanångbåtsand

	Magellanångbåtsand; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Andfåglar; Anseriformes
Familj	Änder; Anatidae
Släkte	Tachyeres
Art	Magellanångbåtsand; T. pteneres
Vetenskapligt namn
	§ Tachyeres pteneres
Auktor	(Forster, 1844)
Utbredning

Magellanångbåtsand^[2] (Tachyeres pteneres) är en sydamerikansk fågel i familjen änder inom ordningen andfåglar.^[3] Den är mycket stor och flygoförmögen.

Utseende

Magellanångbåtsanden är en mycket stor och kraftigt byggd flygoförmögen and. Kroppslängden är hela 78–84 cm och vikten 4,9–6,5 kg för hanen och 3,4–5 kg för honan. Vingarna är synligt mycket korta som lämnar en stor fläck exponerad på bakre delen av flanken. Arten känns igen på den stora storleken, vitaktigt grått huvud, lysande orangefärgad kraftig näbb, grå kropp och grå vingar med vita vingfläckar. Könen är i stort lika, vilket skiljer den från långvingad ångbåtsand, som i övrigt är mycket mindre med mindre kraftig näbb och hals, brunare kropp och dessutom kan flyga.^[4]

Utbredning och systematik

Magellanångbåtsanden förekommer i södra Sydamerika söderut till Eldslandet och Kap Horn-arkipelagen.^[3] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter. Systematiken är oklar, där en genetisk studie pekar på att den står närmast falklandsångbåtsanden (Tachyeres brachypterus)^[5], medan en annan^[6] visar att den senare urskilde sig mycket tidigare från övriga ångbåtsänder.

Levnadssätt

Ångbåtsänder har ett märkligt beteende att flaxa med vingarna och springa på vattenytan när de känner sig hotade, påminnande om hjulångare, därav namnet. Magellanångbåtsanden hittas utmed klippiga kuster, oftast i par eller små familjegrupper, ibland en bra bit ut i havet. Den både dyker och födosöker utmed ytan, vanligen i rätt grunda vatten i kelp. Huvudfödan består av mollusker och kräftdjur, men kan även ta fisk.^[4]

Häckning

Magellanångbåtsanden häckar i skyddade vikar eller kanaler, med start i månadsskiftet september–oktober. Arten tros vara monogam och paret antas hålla ihop livet ut. ^[7]

Status och hot

Magellanångbåtsanden har ett stort utbredningsområde och en stabil populationsutveckling, och den tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.^[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).^[1] Den beskrivs som vanlig eller rätt allmän inom sitt utbredningsområde, med ett uppskattat bestånd av 25 000–100 000 fåglar.^[4]

Bilder

Referenser

^ [a b c] Birdlife International 2012 Tachyeres pteneres Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-08-11
^ [a b c] Carboneras, C. and G. M. Kirwan (2020). Flightless Steamer-Duck (Tachyeres pteneres), version 1.0. In Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie, and E. de Juana, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.flistd1.01
^ Bulgarella, M., Sorenson, M.D., Peters, J.L., Wilson, R.E. and McCracken, K.G. (2010). Phylogenetic relationships of Amazonetta, Speculanas, Lophonetta, and Tachyeres: four morphologically divergent duck genera endemic to South America. Journal of Avian Biology. 41(2): 186–199.
^ Fulton, T.L., Letts, B. and Shapiro, B. (2012). Multiple losses of flight and recent speciation in steamer ducks. Proc. Royal Soc. London (Ser. B Biol. Sci.). 279: 2339–2346.
^ Kear, J., Editor (2005). Ducks, Geese and Swans. Volume 1: General chapters, and Species accounts (Anhima to Salvadorina). Oxford University Press, Oxford, UK.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör magellanångbåtsand.
Bilder & media
Wikispecies har information om Tachyeres pteneres.
Artförteckning
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c] Birdlife International 2012 Tachyeres pteneres Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.

[SOF-2] Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14

[CC-3] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-08-11

[BOW-4] [a b c] Carboneras, C. and G. M. Kirwan (2020). Flightless Steamer-Duck (Tachyeres pteneres), version 1.0. In Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie, and E. de Juana, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.flistd1.01

[5] Bulgarella, M., Sorenson, M.D., Peters, J.L., Wilson, R.E. and McCracken, K.G. (2010). Phylogenetic relationships of Amazonetta, Speculanas, Lophonetta, and Tachyeres: four morphologically divergent duck genera endemic to South America. Journal of Avian Biology. 41(2): 186–199.

[6] Fulton, T.L., Letts, B. and Shapiro, B. (2012). Multiple losses of flight and recent speciation in steamer ducks. Proc. Royal Soc. London (Ser. B Biol. Sci.). 279: 2339–2346.

[7] Kear, J., Editor (2005). Ducks, Geese and Swans. Volume 1: General chapters, and Species accounts (Anhima to Salvadorina). Oxford University Press, Oxford, UK.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]