Magnus Karlsson (Lejonbalk)

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Magnus Karlsson
Titlar
Riddare
Tidsperiod senast 1287
Tidsperiod 1301–~1304? (1304-1313)
Företrädare Nils Sigridsson (Natt och Dag)
Efterträdare Ture Kettilsson (Bielke)
Tidsperiod 1313
Personfakta
Död efter 1316
Frälse/adelsätt Lejonbalk
Far Karl Ingeborgasson (Lejonbalk)
Mor Ulvhild (Boberg)?
Familj
Make/maka Cecilia Elofsdotter (vingad pil)[1]

I yngre år förde han ett så kallat pukehorn

Magnus Karlsson (Lejonbalk), född 1262, död efter 1316, var en svensk lagman, son till lagmannen Karl Ingeborgasson (Lejonbalk).

Han var riddare senast 1287. Han är omnämnd som lagman i Tiohärads lagsaga från 1301 till 1304, eventuellt även 1307.[2]

I yngre år förde han i sigillet det vapen med en vinge som sedan upptogs av hans systers make riddaren Ragvald Puke och dennes ättlingar, men från omkring 1305 hade han samma vapen som sin far, en kluven sköld med ett lejon i det heraldiskt högra fältet och med det vänstra fältet sju gånger styckat, så att det kan uppfattas som fyra snedbjälkar (balkar). [3]

Magnus Karlsson kan beläggas bland hertig Erik Magnussons män redan vid dennes belägring av Stockholms slott 1306, var bland dennes löftesmän i förbindelsen 1310 angående morgongåva och livgeding till dennes tilltänkta gemål Sofia av Werle och i fredstraktaten i Helsingborg 1313 samt nämnes samma är bland hertigarnas råd.

Magnus Karlssons första hustru Cecilia Elofsdotter (vingad pil) var dotter till Birger Jarls halvbror Elof (vingad pil) på mödernet.

Hans äldsta son Ragvald Magnusson (d tidigast 1322) förekommer tidigast bland de stormän, som 1319 ratificerade stilleståndet mellan konung Birger och hans motståndare, och namnes som riksråd i fyra brev från åren 1320—1322.

Sonen Holmger Magnusson (död tidigast 1341) blev senast 1337 riddare och var får till far till kaniken i Hultsjö, Jönköping, Magnus Holmgersson (död tidigast 1358).

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Geni.com
  2. ^ Almquist, Jan Eric (1954). Lagsagor och domsagor i Sverige : med särskild hänsyn till den judiciella indelningen. Del I. Stockholm: P.A. Norstedt & söners förlag. sid. 325 
  3. ^ Svenska sigiller från medeltiden av Bror Emil Hildebrand

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]