Manacabrunfelsia

Från Wikipedia
Manacabrunfelsia
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassTrikolpater
Eudicotyledonae
OrdningPotatisordningen
Solanales
FamiljPotatisväxter
Solanaceae
UnderfamiljPetunioideae
SläkteBrunfelsiasläktet
Brunfelsia
ArtManacabrunfelsia
B. uniflora
Vetenskapligt namn
§ Brunfelsia uniflora
Auktor(Pohl) D. Don

Manacabrunfelsia (Brunfelsia uniflora) är en art i familjen potatisväxter och förekommer naturligt i Trinidad, norra Sydamerika, Brasilien, Bolivia och nordvästra Argentina. Arten odlas ibland som prydnadsväxt i varma länder.

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Bildar buskar på upp till 2 meter, grenarna är kala eller fint håriga. Bladen varierar i utseende, 2,5-8 cm långa och 1-4 cm breda, avlångt elliptiska, lansettlika eller omvänt äggrunda, spetsiga till utdraget spetsiga, basen är avsmalnande eller kilformig. Bladskaftet är 1-5 mm. Blommorna sitter ensamma, de är toppställda. Fodret är rörformat till smalt klocklikt, kalt. Kronan är purpur med en femkantig blompip som blir 1,3-2,5 cm lång. Kronans bräm är tillplattad, 1,5-3 cm i diameter med likstora flikar. Frukten är en rund eller äggrund kapsel som nästan täcks av fodret.

Arten liknar brunfelsia (B. pauciflora) som vanligen har cirka 10 blommor i varje blomställning. Blompipen är 2-4,5 cm lång.

Synonymer[redigera | redigera wikitext]

[1]

  • Brunfelsia hopeana (Hook.) Benth.
  • Brunfelsia mutabilis (Jacques) A. Vilm.
  • Franciscea hopeana Hook.
  • Franciscea mutabilis Jacques
  • Franciscea uniflora Pohl

Odling[redigera | redigera wikitext]

Se släktet

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.ars-grin.gov/cgi-bin/npgs/html/taxon.pl?400192 Arkiverad 20 februari 2009 hämtat från the Wayback Machine. Germplasm Resources Information Network

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Walters, S.M. m. fl. (red.) (2000) The European Garden Flora. Vol. VI. Dicotyledons (Part IV). Cambridge University Press, Cambridge.