Mantal
Ett mantal, eller hemmantal, var en kameral taxeringsenhet, ett besuttenhetsmått, som utgjorde grund för beskattning i Sverige (med Finland). Mantalet beräknades som regel i åker- och ängsmark, och uppskattades i tunnor (tunnland) och kappar efter hur mycket säd man kunde odla på marken. Skogsdungar och tomter räknades bort.
Talet utgjorde ett mått på gårdens skattekraft och de skatteprestationer (eller "arrenden") som hemmanet skulle prestera. Ursprungligen var måtten 1, ½ eller ¼. Hemmansklyvningar och nedskrivningar av mantalet (förmedling) ledde efter hand till förskjutningar i kvoterna (till exempelvis till ¾ eller ⅛), och efter några generationers arvsskiften till väldigt svårhanterliga kvoter som 243/2048.
Som underlag för bestämmande av skattens storlek (jordeboks- och mantalsräntan), fastställdes hemmanets skattekraft genom taxering under Gustav Vasas tid. Skattekraften angavs i mantal. Ordet är bildat av 'man' och 'tal' och dess betydelse var ursprungligen 'antal man', en förteckning över vapenföra eller skattskyldiga män.[1]
Mantalet i lappmarkerna
När det gäller beskattningen av lappmarkernas samer (lappskatten) infördes mantalet som skattebegrepp genom Karl IX:s skatteordning 1602. Ordet användes där i den gamla medeltida betydelsen och angav alltså antalet skattande personer. Det visade sig mycket snart att de flesta samer inte klarade av att betala för ett helt mantal. Genom ett kungligt brev 1620 halverades skatten, så att normalskatten blev ½ mantal. Åtgärden var tänkt att gälla under några år, men permanentades sedan. Mindre bemedlade samer kunde ha ¼ eller ⅛ mantal. Mantalet fanns kvar som skattebegrepp i lappmarkerna fram till 1695, då lappskatten åter reformerades.[2]
1695 års ordning förblev gällande för lappskatten fram till 1900-talets början. De som betalade lappskatt var samtidigt befriade från de mantalspenningar som uttogs av befolkningen i övrigt. Fram till 1894 var även den svenska befolkningen i lappmarkerna befriad från mantalspenningar, eftersom den i enlighet med lappmarksprivilegierna inte skulle betala högre skatt än de renskötande samerna.[3]
Referenser
- ^ mantal i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 4 juni 2011.
- ^ Lundmark, Lennart (2006). Samernas skatteland i Norr- och Västerbotten under 300 år. Rättshistoriska skrifter. Serien 3, 1650-2299 ; 8. Stockholm: Institutet för rättshistorisk forskning. sid. 39–45, 63–68. Libris 10097144. ISBN 91-85190-78-0
- ^ Lindholm, Valdemar; Stenberg Karin (1920). Dat läh mijen situd !: Det är vår vilja : en vädjan till den svenska nationen från samefolket. Stockholm: Svenska förlaget. sid. 60. Libris 1268360
Se även
