Hoppa till innehållet

Sverige-Finland

Från Wikipedia
För landskamper mellan Sverige och Finland, se Finnkampen.
Sveriges traditionella landsdelar. Expansionsskeden med olika nyanser av grönt, gränserna år 1700.

Sverige–Finland (finska: Ruotsi–Suomi) är en historiografisk efterhandskonstruktion: en sedan slutet av 1800-talet använd benämning på Sverige under epoken från 1200-talet till finska krigets slut 1809, då Sverige även omfattade det område som i dag är det självständiga Finland. Begreppet har kommit till användning inom historieundervisningen som pendang till det samtida motsvarande begreppet Danmark–Norge samt det följande Sverige–Norge, som dock står för personalunioner mellan två riken med åtminstone delvis åtskilda politiska strukturer. Benämningen har kritiserats som statsrättsligt missvisande.

Begreppets historia

[redigera | redigera wikitext]

Uttrycket Sverige–Finland introducerades i Finland i slutet av 1800-talet[1] och slog på 1920-talet igenom i den finländska historieskrivningen, där det användes för att synliggöra riksdelen och betona Finlands särställning inom riket.[2][3] Bland annat använde historieprofessorerna Kauko Pirinen och Eino Jutikkala sig av det i sitt inflytelserika översiktsverk Suomen historia (1966).[4]

Kritik

[redigera | redigera wikitext]

Benämningen är missvisande eftersom dagens Finland motsvarar ett antal av de dåtida svenska landskapen (och från 1634 länen), vilka var sidoordnade med länen i det övriga riket.[3] Den östra riksdelen – under medeltiden kallad Österlanden – räknades från 1300-talet som en riksdel likvärdig med rikets övriga landskap,[5] och på 1700-talet framställdes riket som en helhet bestående av fyra huvuddelar: Svealand, Götaland, Norrland och Finland.[6] Benämningen Sverige–Finland överdriver därför den relativa autonomi som under vissa tider kunde ges enskilda länsinnehavare, som när Karl Knutsson på 1440-talet, under Kalmarunionen, styrde Viborgs slottslän som feodalfurste och förde en självständig utrikespolitik gentemot Livland och Novgorod.[7]

Till skillnad från Danmark–Norge, som användes under unionen mellan de båda kungarikena och där Norge i praktiken behöll egna lagar, egen förvaltning och egna ständermöten, var Finland en integrerad del av det svenska riket.[2] Finlands ställning kan inte heller statsrättsligt jämföras med Norges i den svensk-norska unionen.[3] Samtiden använde aldrig uttrycket Sverige–Finland.[3] I officiellt språkbruk kunde den västra riksdelen kort och gott kallas riket eller Sverige, men Finland sidoordnades också ofta med Sverige i formler som "Konungariket Sverige och Storfurstendömet Finland" eller "Sverige och Finland".[8] Rikets invånare var alla "svenskar" som överordnad nationalitetsbeteckning till sin etniska eller geografiska tillhörighet (östgöte, österbottning, same, skåning, ålänning, karelare osv).[källa behövs]

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Källor

[redigera | redigera wikitext]
  1. ↑ Marjanen, Jani (2026). ”Fatherland, the Grand Duchy, and Finland Equated: The Concept of Finland before and after the Napoleonic Wars”. i Ilkka Liikanen & Jani Marjanen (på engelska). The Grand Duchy of Finland: From Princely Power to National Statehood. Studia Fennica Historica 30. Helsingfors: Finska litteratursällskapet. sid. 147. doi:10.21435/sfh.30. ISBN 978-952-427-012-0. https://library.oapen.org/handle/20.500.12657/114386
  2. 1 2 Villstrand, Nils Erik (2009). Riksdelen: Stormakt och rikssprängning 1560–1812. Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland, nr 702:2; Finlands svenska historia 2. Helsingfors/Stockholm: Svenska litteratursällskapet i Finland, Bokförlaget Atlantis. sid. 36. ISBN 978-951-583-184-2. https://www.sls.fi/wp-content/uploads/mfiles/1198/1198.pdf
  3. 1 2 3 4 Sverige-Finland i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0
  4. ↑ Katajala, Kimmo (2026). ”The Grand Duchy of Finland as Part of the Swedish Great Power in the Sixteenth and Seventeenth Centuries”. i Ilkka Liikanen & Jani Marjanen (på engelska). The Grand Duchy of Finland: From Princely Power to National Statehood. Studia Fennica Historica 30. Helsingfors: Finska litteratursällskapet. sid. 88. doi:10.21435/sfh.30. ISBN 978-952-427-012-0. https://library.oapen.org/handle/20.500.12657/114386
  5. ↑ Tarkiainen, Kari (2008). Sveriges Österland: Från forntiden till Gustav Vasa. Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland, nr 702:1; Finlands svenska historia 1 (Andra, reviderade upplagan). Helsingfors/Stockholm: Svenska litteratursällskapet i Finland, Bokförlaget Atlantis. sid. 162. ISBN 978-951-583-155-2
  6. ↑ Villstrand, Nils Erik (2009). Riksdelen: Stormakt och rikssprängning 1560–1812. Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland, nr 702:2; Finlands svenska historia 2. Helsingfors/Stockholm: Svenska litteratursällskapet i Finland, Bokförlaget Atlantis. sid. 38–39. ISBN 978-951-583-184-2. https://www.sls.fi/wp-content/uploads/mfiles/1198/1198.pdf
  7. ↑ Tarkiainen, Kari (2008). Sveriges Österland: Från forntiden till Gustav Vasa. Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland, nr 702:1; Finlands svenska historia 1 (Andra, reviderade upplagan). Helsingfors/Stockholm: Svenska litteratursällskapet i Finland, Bokförlaget Atlantis. sid. 160–161. ISBN 978-951-583-155-2
  8. ↑ Villstrand, Nils Erik (2009). Riksdelen: Stormakt och rikssprängning 1560–1812. Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland, nr 702:2; Finlands svenska historia 2. Helsingfors/Stockholm: Svenska litteratursällskapet i Finland, Bokförlaget Atlantis. sid. 36–37. ISBN 978-951-583-184-2. https://www.sls.fi/wp-content/uploads/mfiles/1198/1198.pdf
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Sverige-Finland&oldid=59687882”