Maraboustork

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Marabustork)
Hoppa till: navigering, sök
Maraboustork
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Marabou Stork RWD3.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Storkfåglar
Ciconiiformes
Familj Storkar
Ciconiidae
Släkte Krävstorkar
Leptoptilos
Art Maraboustork
L. crumenifer
Vetenskapligt namn
§ Leptoptilos crumenifer
Auktor (Lesson, 1831)
Utbredning
Leptoptilos crumeniferus distribution map.png
Synonymer
  • Ciconia crumenifera Lesson, 1831 - protonym
  • Leptoptilos crumeniferus Grammatiskt fel
  • Marabustork
Hitta fler artiklar om fåglar med

Maraboustork[2] (Leptoptilos crumenifer) är en fågelart i släktet krävstorkar.[3] De lever på savannen i centrala Afrika och deras föda består bland annat av as. Maraboustorken är vanligen grå eller grönaktiga på ryggen och har vitt bröst.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Maraboustorken är en mycket stor fågel, upp till 150 cm lång och med ett vingspann på 3,2 meter. Detta gör att marabustorken, tillsammans med kondoren, har det största vingspannet av alla landlevande fåglar.[källa behövs] Den har en lång, mycket grov och spetsig näbb som är smutsgul till färgen. Dess delvis fjäderlösa huvud och hals är rödrosa med mörka fläckar, främst i pannan. Uppe på hjässan har den ett yvigt vitt dun. Vingarna är blåsvarta och resterande är smutsvitt. Dess långa ben är ljusgrå.

I motsats till de flesta storkar flyger de tre arterna i släktet krävstorkar med nacken tillbakaböjd som en häger.

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Maraboustorken lever på den Centralafrikanska savannen, söder om Sahara. Se även karta längst ned i informationsrutan.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Maraboustorken är bland annat asätare, men äter även insekter, smågnagare och småfåglar. Maraboustorken jagar i grupp på ett för fåglar annorlunda sätt. På savannen går de bredvid varandra med utbredda vingar och tvingar på detta sätt bytet framför sig och fångar det med ett snabbt hugg med näbben. Favoritbyten vid denna form av jakt är vaktlar och springhöns. Maraboustorken häckar i 3-4 månader.

Maraboustorken och människan[redigera | redigera wikitext]

En silhuettbild av storken användes som Marabous logga ända in på 60-talet. Man hade kommit på att den asätande fågeln inte var en särskilt lämplig symbol.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Birdlife International 2012 Leptoptilos crumenifer Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 2016-03-14.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2016) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2016-02-10
  3. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11