Margareta av Ungern

Margareta av Ungern
	Margareta av Ungern
Född	1175; Ungern
Medborgare i	Kungariket Ungern och Bysantinska riket
Sysselsättning	Regent
Befattning
	Kejsarinna av Bysans (1185–1195); Kejsarinna av Bysans (1203–1204)
Make	Isaac II Angelos; (g. 1185–); Bonifatius; (g. 1204–)
Barn	Johannes Angelos av Syrmien (f. 1193); Demetrius av Monferrato (f. 1205); Bela of Saint Omer (f. 1250)
Föräldrar	Béla III av Ungern; Agnes av Antiochia
Släktingar	Emmerich I av Ungern (syskon); Andreas II av Ungern (syskon); Constance av Ungern (syskon)
	Redigera Wikidata

För en ungersk prinsessa och nunna 1242–1270, se Margareta av Ungern (helgon).

Margareta av Ungern, född 1175, död efter 1223, var en bysantinsk kejsarinna, markisinna av Monferrato och drottning av Thessalonica, gift med kejsar Isak II Angelos, Markis Bonifatius av Monferrato, kung av Thessalonica, och Nicholas de St. Omer.^[4] Hon var regent i Thessalonica 1207-1216.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Margareta blev bortgift med Isak 1186 som en del av en allians mellan Bysans och Ungern. Vid giftermålet konverterade hon till den ortodoxa tron och fick namnet Maria. År 1195 blev maken avsatt, bländad och fängslad. Det finns ingen information kring hur Margareta levde under sin mans fångenskap.

1203 återuppsattes Isak återigen på tronen, men året därpå avsattes han i och med plundringen av Konstantinopel. Då stadens palats delades ut till segrarna upptäckte en av korsfararna, Bonifatius av Monferrato, att Margareta gömde sig i det palats han hade fått sig tilldelat. Senare samma år återgick hon till katolicismen och gifte sig med Monferrato. Då det bysantinska riket delades upp mellan segrarna blev Monferrato kung i Thessalonica.

Regent[redigera | redigera wikitext]

Monferrato dog 1207 och tronen skulle enligt hans testamente ärvas av hans son med Margareta, Demeitrius, med Margareta som förmyndarregent. Baronerna gjorde dock uppror och bildade ett eget förmyndarråd. Då den latinske kejsaren av Konstantinopel besökte riket, bad Margareta honom om hjälp, och han förjagade då kuppmakarna. 1216 förlorade hon återigen makten i en motkupp. Hon bad återigen kejsaren om hjälp, men då han anlände avled han under misstänkta omständigheter. Margareta lämnade nu sin son och återvände till Ungern, där hon gifte sig med Nicholas de St. Omer.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

^ [a b c d e f g] Kindred Britain, läs online.^{[källa från Wikidata]}
^ [a b] läst: 7 augusti 2020.^{[källa från Wikidata]}
^ [a b c] Darryl Roger Lundy, The Peerage.^{[källa från Wikidata]}
^ Garland, Linda (1999). Byzantine Empresses: Women and Power in Byzantium AD 527–1204. Routledge. ISBN 978-0-415-14688-3.

Företrädare: Agnes av Frankrike	Bysantinsk kejsarinna (ej regent) 1186-1195	Efterträdare: Euphrosyne Doukaina Kamatera
Företrädare: Euphrosyne Doukaina Kamatera	Bysantinsk kejsarinna (ej regent) 1203-1204	Efterträdare: Euphrosyne Doukaina Kamatera

[e6596ed0d2b81634d4a2b94f1bd23a5d26a198cf-1] [a b c d e f g] Kindred Britain, läs online.^{[källa från Wikidata]}

[5a477d9a8ac080f55c367002efe0968d6feecdf5-2] [a b] läst: 7 augusti 2020.^{[källa från Wikidata]}

[3913844e06e055e8cd81608f22bad0e604d89d2d-3] [a b c] Darryl Roger Lundy, The Peerage.^{[källa från Wikidata]}

[4] Garland, Linda (1999). Byzantine Empresses: Women and Power in Byzantium AD 527–1204. Routledge. ISBN 978-0-415-14688-3.

[1]

[2]

[3]

[4]