Maria Lovisa av Parma

Maria Lovisa av Parma
Född	Luisa María Teresa Ana 9 december 1751 Parma
Död	2 januari 1819 (67 år) Rom
Begravd	Escorialklostrets kungakrypta
Medborgare i	Spanien och Parma och Piacenza
Sysselsättning	Politiker, aristokrat
Befattning
Gemål till Spaniens monark Member of the Board of Ladies of Honour and Merit (1787–)
Make	Karl IV av Spanien (g. 1765–)
Partner	Manuel Godoy
Barn	Carlos de Borbón (f. 1771) Charlotta Joakima av Spanien (f. 1775) Marie Luise af Borbón (f. 1777) Maria Amalia av Spanien (f. 1779) Karl Domingo af Borbón (f. 1780) Maria Luisa av Spanien (f. 1782) Filip Frans af Borbón (f. 1783) Karl Frans af Boubón (f. 1783) Ferdinand VII av Spanien (f. 1784) Don Carlos, hertig av Molina (f. 1788) Maria Isabella av Spanien (f. 1789) Maria Teresa af Spanien (f. 1791) Filip af Borbón (f. 1792) Francisco de Paula, hertig av Cadiz (f. 1794)
Föräldrar	Filip av Bourbon Louise-Élisabeth av Frankrike
Släktingar	Isabella Maria av Bourbon-Parma (syskon) Ferdinand av Parma (syskon)
Heraldiskt vapen
Redigera Wikidata

Maria Lovisa av Parma (sp. 'Maria Luisa'), född Luisa María Teresa Anna 9 december 1751 i Parma, död 2 januari 1819 i Barberinipalatset i Rom, var drottning av Spanien mellan 1788 och 1808, gift med kung Karl IV av Spanien.

Hon utövade stort inflytande över politiken under sin makes regeringstid. Hennes make överlät politiken på henne, medan hon i sin tur överlät den på sin favorit och påstådda älskare Manuel Godoy, som hon fick utnämnd till premiärminister. När hennes make avsattes av Napoleon 1808 följde hon med sin make och Godoy på deras exil till Frankrike och sedan Italien, där hon avled.

Tidigt liv

Maria Luisa var det yngsta av tre barn till hertig Filip av Parma och Louise-Élisabeth av Frankrike, och dotterdotter till kung Ludvig XV av Frankrike. Hennes far vad född som prins av Spanien, och hade tilldelats det italienska hertigdömet Parma två år före hennes födelse. Hon fick namnen Luisa María Teresa Anna, men kallades alltid privat för Luisa.

Maria Luisa mottog en god bildning i Parma, som präglades starkt av upplysningens idéer. Hon och hennes syskon uppgavs ha undervisats av den franske filosofen Étienne Bonnot de Condillac.

Maria Luisa förlorade sin mor när hon var åtta år gammal 1759. Till skillnad från sin äldre syster Isabella, som led av depression, utvecklades hon till en självsäker och egensinnig ung kvinna. Till det yttre beskrivs hon som mindre vacker än Isabella, men ansågs fortfarande vara söt och attraktiv.

Hennes mor planerade ursprungligen ett äktenskap mellan Maria Luisa och hennes kusin, den franske tronarvingen hertig Louis av Burgund, men hertigen av Burgund avled 1761. Hon förlovades 1762 med sin kusin på farssidan, Spaniens tronföljare Karl, prinsen av Asturien. År 1763, sedan hennes syster Isabella avlidit, mottog hon förfrågningar om äktenskap mellan henne och hennes före detta svåger, kejsar Josef II, men förslaget avvisades, och hennes trolovning stod fast. Detta bröllop var avsett att stärka relationerna mellan de bourbonska härskarna i Spanien och Parma. Den kanoniska lagen uppgav 12 år som den tidigaste tillåtna åldern för giftermål, och när Maria Lovisa fyllt 13 började förberedelserna för att fullfölja bröllopet.

Kronprinsessa

Vigseln ägde rum den 4 september 1765 i palatset La Granja i Spanien. Maria Lovisa var 13 år och hennes brudgum Karl var 17. Som Spaniens kronprins och kronprinsessa hade de titeln prins och prinsessa av Asturien. Den kungliga familjen bestod utöver hennes make och svärfar av hennes makes ogifta syster och tre ogifta yngre bröder. Hennes svärmor hade varit död i fyra år, och som kronprinsessa blev hon därför hovets första dam redan från sin ankomst till Spanien och fick i praktiken spela drottningens roll, trots att det dröjde tjugotre år innan hon fick titeln drottning. Vid tiden för giftermålet hade det nya kungliga slottet i Madrid just färdigställts. Maria Luisa mottog sin egen hovstab och hovdamer under ledning av hennes Camarera mayor de palacio, Cayetana Silva y Alagón, duquesa viuda de Miranda.

Hennes make och kusin visade inledningsvis inget intresse för sin hustru, vilket han skarpt tillrättavisades för av sin far, kung Karl III. Hennes svärfar och farbror var inledningsvis förtjust i sin svärdotter, men han bedömde henne som ungdomligt lättsinnig och försökte tidigt hålla henne under övervakning och begränsa hennes personliga frihet för att kontrollera hennes uppförande. Två unga hovdamer, vars beteende ansågs vara ett dåligt exempel för henne, avlägsnades från hennes krets. Dessa damer hade uppmuntrat kronprinsessan att vandra inkognito ensam genom Madrid, något som den pryde Karl III inte tolererade. På samma sätt förvisades också flera yngre hovmän som hon hade visat intresse för ur hennes omgivning. Enligt hovprotokollet tilläts hon endast ta promenader under bevakning av en för kungen pålitlig eskort, och annars hålla sig på slottet i sina gemak, där endast samtal och musik erbjöd distraktion. Hennes make bodde vanligtvis med henne, förutom då han företog jaktturer tillsammans med sin far.

Hon vann gradvis alltmer inflytande över sin make, som beskrivs som en passiv och obeslutsam natur utan personliga ambitioner, och allteftersom deras relation förbättrades växte hennes inflytande över honom, fram till att hon enligt många samtida vittnen slutligen ansågs dominera och kontrollera honom fullständigt. Hon hade en förkärlek för måleri och musik, och under hennes inflytande hade hennes make redan samlat på sig en betydande konstsamling medan han fortfarande var prins av Asturien.

Maria Lovisa hade beskrivits som ganska vacker vid sin ankomst till Spanien, men blev snart omtalad som ful av samtiden. Till exempel anmärkte den ryske ambassadören i Madrid, Zinovjev, att Maria Luise, när hon bara var 31 år gammal, redan hade "bleknat" (1782). Mellan 1771 och 1799 genomgick Maria Luisa 24 graviditeter, varav 10 slutade i missfall och endast sju nådde vuxen ålder. Denna långa rad graviditeter, förlossningar och missfall förorsakade hälsoproblem som påverkade hennes utseende, en tandlossning som gjorde att hon tvingades använda löständer, och hennes ansikte beskrivs som insjunket och hennes hy gulaktig. Hon försökte dölja denna nedgång i sitt utseende genom att bära eleganta kläder och dyra smycken, och omtalas för sitt intresse för mode, något som gjorde att hon kritiserades för att vara slösaktig. Den berömda spanske målaren Francisco de Goya skapade flera porträtt av henne.

Maria Luisa beskrivs som intelligent, ambitiös och dominant, men också nyckfull och skrupulös. Det faktum att hon dominerade sin make och genom honom lade sig i politiken gjorde henne till en kontroversiell figur, och hon har därför utsatts för hätsk kritik och ryktesspridning. Att hon hade kärleksaffärer betraktas i sig som en realitet, även om det är oklart i vilken grad de har överdrivits. Hennes första älskare uppges ha varit en hovman vid namn Ortiz; hennes make accepterade förhållandet, och när hennes svärfar lät förvisa Ortiz från hovet, bad hennes make förgäves sin far att låta Ortiz återkomma, eftersom hans hustru varit så bedrövad sedan Ortiz, som roat henne, förvisats. Hon hade ett förhållande med den lågadliga hovmannen Luis Godoy, som förvisades på samma sätt; hon upprätthöll kontakten med honom via hans bror, hovmannen Manuel Godoy, som sedan ersatte sin bror som hennes älskare. Manuel Godoy kom att bli hennes mest berömda älskare. Hennes make beskrivs som tolerant mot hennes kärleksaffärer och erkände alla hennes barn som sina, trots att Maria Lovisa själv senare skulle komma att säga, att hennes make inte var deras far.

Under sin svärfars livstid kunde Maria Luisa inte utöva något politiskt inflytande, men hennes dominans över Karl gjorde henne också till en politisk maktfaktor. I egenskap av tronföljare var hennes make en politisk faktor som blev föremål för partibildning vid hovet, och eftersom det var hon som i praktiken kontrollerade Karl, var det också i realiteten kring henne oppositionen samlades. Maria Luisa hjälpte Karl (IV) att ansluta sig till den aragonesiska eller militära fraktionen vid sin fars hov, centrerad kring greven av Aranda, medan Karl III skickligt navigerade mellan denna fraktion och den andra dominerande hovfraktionen, golillen ("kragebärarna"), som förespråkade stark centralism. Aranda skickades till Paris som ambassadör 1773 och kände sig alltmer alienerad mot slutet av Karl III:s regeringstid. De fick för lite stöd från prinsen av Asturien, medan greven av Floridablanca, en medlem av Gollas-partiet, vid den tiden utövade betydande makt som förste statsminister, och kronprinsen och kronprinsessan var nästan helt utestängda från det offentliga livet.

Karl (IV) och Maria Luisa blev förtalade av anonyma ärekränkande skrifter. Enligt hans egen berättelse var kronprins Karl ofta tvungen att förställa sig vid hovet eftersom många hovmän bara väntade på att så misstro mellan honom och hans far kungen närhelst det verkade fördelaktigt för att vissa intriger skulle lyckas. Floridablanca skrev också i brev till Maria Luisa år 1782 att det fanns många ryktesspridare vid hovet, och att kronprinsen och prinsessan var omringade av spioner som berättade för kungen allt som sannolikt skulle så split.

Drottning

År 1788 blev hon slutligen drottning genom sin makes tronbestigning. Maria Luisa, som redan sedan unga år visat sig vara intelligent och ambitiös, kom helt att dominera regeringen den passive Karl, men hon i sin tur kom att domineras av sin gunstling Manuel Godoy, som blev den verkliga makthavaren under hennes makes regeringstid och som från 1792 fungerade som premiärminister. Godoy är omtalad som hennes älskare och har utpekats som fadern till flera av hennes barn. Han blev medlem av livvakten 1784, och steg mycket snabbt genom flera grader så snart Karl och därmed Maria Lovisa fått makten 1788. Minister Floridablanca anklagade 1791 öppet Godoy för att vara Maria Lovisas älskare, men affären slutade med att Floridablanca fick gå. Maria Lovisa ryktades även ha andra älskare, så som hennes hovman Mallo, medan Godoy från 1800 hade ytterligare en älskarinna. Karl IV däremot framställde sig som komplett ovetande om alla rykten om Maria Lovisa och Godoy.

Under sin tid som drottning grundade Maria Lovisa år 1792 en orden enbart för kvinnor, något som då var nytt i Spanien. Hon hade en omtalad rivalitet med hertiginnan av Osuna och med hertiginnan av Alba, och vid Albas död 1802 förekom det rykten om att Maria Lovisa hade förgiftat henne. 1802 gifte sig hennes son tronföljaren med Maria Antonia av Sicilien och Neapel. Hon och hennes svärdotter hade en mycket dålig reaktion, och då Maria Antonia avled 1806 ryktades Maria Lovisa ha förgiftat henne.

Maria Lovisa var mycket impopulär och blev vid ett tillfälle attackerad av en mobb och endast med svårighet skyddad av sina livvakter.

Senare liv

Under 1808 växte missnöjet i Spanien på grund av ryktet om Maria Lovisas förhållande med Godoy och Godoys fördrag med Napoleon som tillät franska trupper stationerade i landet. Den 19 mars 1808 tvingades Karl IV abdikera till förmån för hennes son Ferdinand VII efter en revolt i Aranjuez. I april samma år följde Maria Lovisa tillsammans med Godoy Karl till Bayonne i Frankrike för att be Napoleon I om hjälp med att återfå tronen från sonen. Även sonen Ferdinand kallades samtidigt dit. Mötet slutade med att Napoleon tvingade både Karl och Ferdinand att abdikera och avsäga sin alla anspråk på tronen, förklara den spanska Bourbon-dynastin avsatt och installera sin bror Josef Bonaparte på den spanska tronen.

Maria Lovisa, hennes make och Godoy hölls därefter som fångar i Frankrike. Senare samma år tilläts de flytta till Marseille, där de levde under fyra år. 1812 bosatte de sig under påvens beskydd i Barberini-palatset i Rom. Efter Napoleons fall 1814 återinstallerades hennes son Ferdinand VII på tronen, men han förbjöd både sina föräldrar och Godoy att återvända till Spanien. Under Napoleons tillfälliga återkomst till makten 1815 återvände de till Frankrike, men bosatte sig återigen i Rom efter hans slutgiltiga fall. Maria Lovisa avled i lunginflammation.

Eftermäle

Maria Lovisa är känd som en av Goyas mest avbildade tavelmodeller.

Bildgalleri

• 
  Anton Raphael Mengs - Maria Luisa
• 
  Maria Lovisa av Parma som kronprinsessa, Laurent Pécheux, 1765.
• 
  1765
• 
  María Luisa, 1782
• 
  Maria Luisa i hovdräkt som drottning (1789).
• 
  1799.
• 
  Karl IV:s familj av Francisco de Goya.
  Maria Luisa av Parma syns i bildens mitt.
• 
  1800

Barn

1. Charlotta Joakima av Spanien (1775-1830), gift med Johan VI av Portugal
2. Maria Luisa (1777-1782)
3. Maria Amelia (1779-1798), gift med sin farbror Antonio av Spanien
4. Maria Luisa (1782-1824), gift med sin kusin Ludvig, konung av Etrurien
5. Felipe Fransisco de Paula (1783-1784)
6. Ferdinand VII av Spanien (1784-1833)
7. Don Carlos, hertig av Molina (1788-1855) gift med 1) Maria Fransisca av Portugal, 2) Maria Teresa av Portugal
8. Maria Isabel (1789-1848), gift med 1) Frans I av Bägge Sicilierna, 2) Francesco del Balzo
9. Francisco de Paula, hertig av Cadiz (1794-1865), gift med 1) Luisa av Bägge Sicilierna, 2) morganatiskt dona Teresa Arredondo
10. ytterligare åtta barn, som dog i späd ålder

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

• [3] Tomás Fernández y Elena Tamaro. «Biografia de María Luisa de Parma» [Internet]. Barcelona, España: Editorial Biografías y Vidas, 2004. Disponible en https://www.biografiasyvidas.com/biografia/m/maria_luisa.htm [página consultada el 21 de enero de 2026].
• [4] María Luisa de Parma. María Luisa de Parma. Parma (Italia), 9.XII.1751 – Roma (Italia), 2.I.1819. Reina de España.
• Julia Blackburn: Old Man Goya
• J. Christopher Herold: The Age of Napoleon
• Ursula Tamussino: Isabella von Parma. Gemahlin Josephs II. ÖBV, Wien 1989, ISBN 3-215-07068-5.
• Kendall W. Brown: Maria Luisa Teresa of Parma. In: Anne Commire (Hrsg.): Women in World History, Bd. 10 (2001), ISBN 0-7876-4069-7, S. 330f.
• Marie-Louise-Thérèse de Parma. In: Nouvelle biographie générale. Bd. 33 (1860), Sp. 668f.

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Maria Lovisa av Parma.
• [5]
• [6]
• [7]