Hoppa till innehållet

Charlotta Joakima av Spanien

Från Wikipedia
Charlotta Joakima av Spanien
FöddCarlota Joaquima d'Espanya
25 april 1775[1][2]
Aranjuez, Spanien
Död7 januari 1830[1][2] (54 år)
Queluz, Portugal
BegravdHuset Braganças panteon[3]
Medborgare iSpanien och Kungariket Portugal
SysselsättningGemål
Befattning
Gemål till Portugals monark
Grand Mistress of the Order of Saint Isabel
MakeJohan VI av Portugal
(g. 1785–)[4]
BarnMaria Teresa av Portugal (f. 1793)
Francisco António, prins af Beira (f. 1795)
Maria Isabella av Portugal (f. 1797)
Peter I av Brasilien (f. 1798)
Maria Francisca av Portugal (f. 1800)
Isabella Maria av Portugal (f. 1801)
Mikael I av Portugal (f. 1802)
Maria da Assunção (f. 1805)
Ana de Jesus Maria (f. 1806)
FöräldrarKarl IV av Spanien
Maria Lovisa av Parma
SläktingarMaria Amalia av Spanien (syskon)
Maria Luisa av Spanien (syskon)
Ferdinand VII av Spanien (syskon)
Don Carlos, hertig av Molina (syskon)
Maria Isabella av Spanien (syskon)
Francisco de Paula, hertig av Cadiz (syskon)
Maria Kristina av Bägge Sicilierna (syskon)
Utmärkelser
Storkors av Obefläckade avlelsens orden
Namnteckning
Heraldiskt vapen
Redigera Wikidata

Charlotta Joakima Teresa av Spanien (Doña Carlota Joaquina Teresa Cayetana), född i Aranjuez 25 april 1775, död 7 januari 1830, var drottning av Portugal mellan 1816 och 1826; gift med kung Johan VI av Portugal. Hon är känd för sina politiska ambitioner och många försök att gripa makten och påverka politiken i Portugal.

Charlotta Joakima blev vid tio års ålder bortgift med med den senare Johan VI som en del av diplomatin mellan Portugal och Spanien; hennes make blev Portugals kronprins vid sin barnlösa brors död år 1788, vilket gjorde Charlotta till kronprinsessa med titeln prinsessa av Brasilien. Hennes make blev 1792 Portugals regent som ställföreträdare för sin psykiskt sjuka mor. Charlotta beskrivs som ambitiös och försökte 1805 avsätta sin make och bli ställföreträdande regent i hans ställe förebärande att han var psykiskt sjuk liksom sin mor, men misslyckades.

Hon evakuerades liksom den övriga kungafamiljen till Brasilien undan Napoleon 1807. När Spanien erövrades av Napoleon 1808 och den spanska kungafamiljen tillfångatogs, förklarade hon sig vara den spanska kungafamiljens representant och arvtagare, och försökte med hjälp av sina egna trupper ta kontrollen över de spanska kolonierna i Latinamerika.

Hon blev drottning när hennes make blev kung 1816, och återvände till Portugal 1821. I Portugal blev hon tillsammans med sin yngre son Mikael ledare för den konservativa opposition som försökte återinföra absolut monarki; tillsammans försökte de år 1824 avsätta Johan VI, men misslyckades pga brittisk intervention. Hon stödde Mikaels statskupp mot hennes sondotter Maria II år 1826, men förlorade sedan sitt inflytande pga en konflikt med Mikael.

Carlota Joaquina var andra dotter till kung Karl IV av Spanien och Maria Luisa av Parma.

Under sin uppväxt beskrivs hon som okynnig och lekfull. Hon fick en strikt katolsk uppfostran och undervisades i katolicism, geografi, målning och ridning, som blev hennes favoritsport. Hennes äktenskap arrangerades 1777 av hennes farfar Karl III, och hennes farfars syster Portugals änkedrottning Mariana Victoria, för att gynna en god diplomati mellan två länder som stod i ett ansträngt förhållande till varandra: Carlota Joaquina skulle gifta sig med drottning Maria I:s näst äldsta son prins Johan av Portugal, och hennes farbror prins Gabriel av Spanien skulle gifta sig med Mariana Victoria av Portugal. Inför giftermålet inspekterades Carlota Joaquina av Portugals sändebud, som lämnade smickrande rapporter.

Giftermålet per ombud ägde rum 8 maj 1785, och tre dagar senare lämnade bruden Spanien. Hon avreste med ett följe inkluderande fader Felipe Scio, hovdamen Emília O'Dempsy och kammarjungfrun Anna Miquelina. Den andra vigselceremonin ägde rum i Lissabon 9 juni. Bruden var bara tio år och brudgummen var 18, vilket innebar att äktenskapets fullbordan sköts upp tills Carlota bedömdes vara fysiskt mogen för den, vilket var fem år senare, när hon var femton år. Hennes äktenskap fullbordades 9 januari 1790. Äktenskapet var inte lyckligt. Makarna hade olika personligheter, och hon ogillade Johans religiositet. Paret fick nio barn mellan 1793 och 1806, men det gick rykten om att åtminstone de yngre barnen, som beskrivs som förvånande stiliga, hade en annan far.

Carlota Joaquina hade svårt att anpassa sig till livet i Portugal, som var olikt det hon lämnat i Spanien. Även om det spanska hovet var strikt katolskt och hade en sträng etikett, hade det samtidigt också påverkats starkt av den franska upplysningstiden och dominerats av hennes lättsamma mor, som älskat festligheter och nöjesliv. Det portugisiska hovet däremot präglades av Carlotas svärmor Maria I, som var en uppriktigt och djupt religiös och depressiv katolik: fester och dans var sällsynta, en tid förbjöds teater helt och religiösa ceremonier var den enda underhållning som tilläts vid hovet.

Carlota Joaquina såg till att komma överens med sin svärmor och tycks ha varit omtyckt av denna, och hon uppges ha haft en förmåga att muntra upp Maria I, som var depressiv och led av ångestattacker. Carlota gjorde dock inget gott intryck i Portugal. Hon beskrivs som kortvuxen, mager och ful, med ett häftigt temperament och intrigant efter makt. Hennes sätt att umgås fritt med män och intresse för sällskapsliv, vilket var accepterat i det franskinfluerade spanska hovet, ansågs vara osedligt i Portugal, där även adliga kvinnor levde ett betydligt mer begränsat sällskapsliv, som var mer präglat av 1600-talet än upplysningstiden, och Carlota Joaquina fick därför tidigt rykte om sig att ha älskare.

Kronprinsessa

[redigera | redigera wikitext]

År 1788 avled hennes makes äldre bror barnlös, vilket gjorde hon och hennes make till Portugals kronprins och kronprinsessa med titeln pris och prinsessa av Brasilien. Hon var då tretton år. År 1792 förklarades hennes svärmor drottning Maria I för sinnessjuk, och Carlotas make, kronprins Johan, blev Portugals ställföreträdande regent (även om han inte formellt tog titeln förrän 1799). Vid sjutton års ålder blev Carlota Joaquina därmed hustru till Portugals regent och i praktiken drottninggemål. Det var en roll hon uppges ha tyckt bra om, eftersom hon beskrivs som en ambitiös och politiskt intresserad person, som ofta intresserade sig för politiska frågor och försökte ingripa i politiken för att påverka dem genom sin make. Hennes försök att ingripa i politiken ogillades starkt i Portugal och bidrog till hennes impopularitet.

Eftersom Carlota Joaquina och hennes make prinsregenten inte hade något lyckligt äktenskap, misslyckades hon oftast med sina försök att ingripa i politiken genom att bli sin makes rådgivare. Hon uppges därför ha vänt sig till intriger för att uppnå politiskt inflytande. År 1805 avslöjades en komplott som förbereddes av Carlota med målet att låta arrestera prinsregenten och fängsla honom med förevändningen att han led av sinnessjukdom precis som sin mor, och att Carlota därefter borde utses till förmyndare och ställföreträdande regent för sin make och svärmor. Greven av Vila förespråkade att Carlota borde arresteras och åtalas, men prinsregent Johan ville undvika den skandal en sådan arrestering skulle innebära. Istället sattes Carlota under informell husarrest på slottet Queluz medan han själv bosatte sig på Palácio Nacional de Mafra, vilket i praktiken innebar att paret separerade. Denna separation gjorde att det uppkom rykten om att Carlota hade låtit bygga ett eget slott åt sig, där hon ägnade sig åt sexuella orgier.

Under napoleonkrigen anfölls Portugal av Frankrike som ett resultat av Portugals allians med Storbritannien. Den 19 november 1807 invaderades Portugal av en napoleonsk armé under befäl av general Jean-Andoche Junot. Prinsregenten gav order om att varje medlem av den portugisiska kungafamiljen skulle evakueras till kolonin Brasilien, och den 27 november flydde kungafamiljen med hela hovet under beskydd av den brittiska flottan tre dagar innan fransmännen intågade i Lissabon. Under den långa båtresan noteras att Carlota klagade över trängseln på skeppet.

Vid ankomsten till Brasilien flyttade kungafamiljen på grund av hettan från Bahia till Rio de Janeiro. De mottog ett hus av en förmögen plantageägare utanför Rio de Janeiro som bostad, där de bosatte sig med undantag för Maria I, som var svårt psykiskt sjuk och omhändertogs av nunnor i ett kloster. Carlota trivdes inte i Brasilien.

I Europa blev hennes gamla hemland Spanien året därpå, 1808, attackerat och erövrat av Napoleon, och Carlotas föräldrar och bror berövades kontrollen över Spanien och fördes till Frankrike där de hamnade under Napoleons kontroll. Carlota förklarade sig själv som representant för den fångna spanska kungafamiljen. Därmed ansåg hon sig ha rätt att överta styret över de spanska kolonierna i Latinamerika som omgav den portugisiska kolonin Brasilien, och som styrdes av spanska guvernörer som saknade ledning, sedan Spanien låg under fransk ockupation. Hon samlade anhängare från de spanska kolonierna, och denna rörelse kallades Carlotism efter henne. Hennes plan uppges ha varit att erövra den spanska kolonin Argentina med hjälp av rekryterade trupper och utropa sig själv till "drottning av La Plata". Hennes trupper erövrade en liten del av dåvarande Norra Argentina, som senare blev Uruguay: Montevideo erövrades 1817 och Cisplatina 1821. Relationen mellan Johan och Carlota var inte bättre i Brasilien, men de visade sig offentligt tillsammans samtidigt som de levde skilda liv privat.

I Europa besegrades Napoleon 1814 och året därpå återupprättades Portugal med stöd av Wienkongressen och den franska ockupationen upphävdes. Prinsregenten Johan beslöt dock med stöd av Storbritannien att fördröja sin återkomst till Portugal. Den 20 mars 1816 avled Maria I i Brasilien, och prinsregent Johan blev kung som Johan VI av Portugal, och Carlota blev drottning. I Portugal utbröt Revolutionen i Portugal 1820 och en portugisisk konstitution (grundlag) infördes under kungens frånvaro av Cortes 1821. Johan beslöt nu att återvända till Portugal. Han utnämnde sin äldsta son Peter till Brasiliens regent i hans frånvaro.

Kungafamiljen lämnade Brasilien 25 april 1821 och anlände till Lissabon 3 juli. Kungen ratificerade konstitutionen 1822 och lovade ett följa den, och den absoluta monarkin var därmed avskaffad i Portugal. Carlota motsatte sig konstitutionen och blev en samlingsgestalt för den konservativa opposition som motsatte sig konstitutionen och ville återinföra absolut monarki, med stöd av sin yngre son, prins Mikael. År 1824 lanserade Carlota och hennes yngre son Mikael en statskupp. Genom att utnyttja Mikaels tjänst som arméns kommendant tog de kung Johan tillfånga och satte honom under husarrest i hans bostad, där de försökte tvinga honom att abdikera till förmån för Mikael. Johan VI fick dock brittisk hjälp mot sin hustru och son, som förvisades ur landet. Carlota fick snart tillstånd att återvända till Portugal, men levde separerad från Johan på slottet Queluz. Hennes make övertalades i augusti 1825 att erkänna sin sin Peter, som varit hans ställföreträdande regent i Brasilien, till kejsare av det självständiga kejsardömet Brasilien.

Änkedrottning

[redigera | redigera wikitext]

Johan VI avled i mars 1826. Carlota vägrade besöka hans dödsbädd med förevändningen att hon var sjuk. Hon hävdade att hennes make hade blivit förgiftad.

Hennes make efterträddes av hennes äldsta son kejsar Peter I av Brasilien. Peter kunde dock inte regera både Brasilien och Portugal. Han valde att behålla tronen i Brasilien och abdikera från tronen i Portugal till förmån för sin dotter Maria II av Portugal. Han trolovade Maria II med hennes farbror, Carlotas yngre son Mikael, och utnämnde sin syster, Isabella Maria av Portugal, till ställföreträdande regent i Portugal under Maria II:s minderårighet istället för sin mor Carlota, som i egenskap av änkedrottning av annars borde ha varit ett naturligt val för posten. Hennes dotter Isabella Maria regerade sedan Portugal i två år.

År 1828 lämnade Maria II Brasilien för att resa till Portugal. Samma år gjorde prins Mikael en statskupp med stöd av sin mor, fråntog sin syster Isabella Maria regentskapet, avsatte sin brorsdotter-fästmö och utropade sig själv till kung. Carlota stödde sin sons erövring av makten, men när han väl installerat sig som kung, fick Mikael och Carlota svårt att komma överens. Deras konflikt slutade med en brytning och Carlota lämnade återigen hovet och bosatte sig ensam på slottet Queluz. Hon gjorde försök att ingripa i politiken, men eftersom hennes son nu hade blivit centralgestalt för den konservativa fraktionen, hade hon inte längre några anhängare, utan förlorade allt inflytande över politiken. Hon avled på Queluz under sin sons regeringstid.

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia.
  1. ^ [a b] flera författare, Diccionario biográfico español, Real Academia de la Historia, 2011, Diccionario biográfico español-ID: 126758/borbon-carlota-joaquina-de, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Darryl Roger Lundy, The Peerage, The Peerage person-ID: p69.htm#i689, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ Find A Grave-ID: 244107778.[källa från Wikidata]
  4. ^ The Peerage person-ID: p69.htm#i689, läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Företrädare:
Mariana Victoria av Spanien
Drottning av Portugal (gemål)
1816–1826
Efterträdare:
Maria Leopoldina av Österrike