Marknadsmisslyckande

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Ett marknadsmisslyckade är i neoklassisk och besläktad nationalekonomi en situation där den fria marknaden inte leder till en optimal resursanvändning i samhället.[1] Marknadsmisslyckanden tas ofta som intäkt för att den offentliga sektorn (t ex staten eller kommunen) ska blanda sig i marknaden eller också ta över varans/tjänstens produktion helt och hållet.[2]

Teorin[redigera | redigera wikitext]

På en marknad agerar konsumenter och företag interagerar med varandra som om de styrdes av en "osynlig hand". Denna interaktion sker i praktiken med hjälp av priset eftersom priset visar både hur mycket en vara eller tjänst värdesätts av samhället och hur mycket varan/tjänsten kostar att producera. I och med att hushåll och företag tittar på priset när de köper eller säljer något tar de omedvetet hänsyn till de sociala fördelar och kostnader av sitt beteende. I teorin leder detta till ett resultat som maximerar samhällets välfärd. På det sättet fördelas resurser enligt teorin på ett effektivt sätt.[3]

I praktiken kan det dock finnas lägen där marknadsmekanismen inte fördelar resurserna effektivt, vilket ekonomer definierar som ett marknadsmisslyckande. Marknadsmisslyckanden sker när produktionen av en vara exempelvis leder till oönskade konsekvenser för en tredje part (externa effekter) eller när en eller flera marknadsdeltagare (exempelvis företag) dominerar en marknad och därmed kan "skinna" konsumenter genom att ta ut ett för högt pris.[4] Teorin om marknadsmisslyckanden utvecklades av keynesianska ekonomer i mitten av 1900-talet. Viktiga företrädare här var välfärdsekonomer som Paul Samuelson och Arthur Pigou som undersökte förhållanden där marknadens resultat inte ökade samhällets välfärd.[2]

Exempel på marknadsmisslyckanden[redigera | redigera wikitext]

Miljöförstöring är en teknologisk extern effekt, en form av marknadsmisslyckande.

Kollektiva varor[redigera | redigera wikitext]

Ett exempel där prismekanismen inte fungerar är kollektiva varor som t ex försvaret. I dessa fall betalas tjänsten eller varan via skattesedeln och organiseras av staten.[5]

En avgift på miljöförstöring gör att utbudskurvan förskjuts uppåt

Externa effekter[redigera | redigera wikitext]

Externa effekter uppstår när aktiviteten av en person påverkar välmåendet av en tredje part och när förövaren inte betalar och den tredje parten heller inte får någon kompensation för den externa effekten.[6] Pappersindustrin kan exempelvis släppa ut miljögifter i vattnet samtidigt som den producerar papper, utsläppet av miljögifterna är i detta fallet den negativa externa effekten.[7] Ett annat exempel på en negativ extern effekt är utsläppet som uppstår vid bilkörning.[6]

För att motverka dessa negativa externa effekter kan staten lägga en skatt på miljöföroreningen (se modellen om tillgång och efterfråga till höger där den nya skatten visas genom att utbudskurvan flyttas uppåt från S1 till S2). Beskattningen kallas för en "internalisering av de externa effekterna" eftersom det uppstår ett incitament för producenterna att reducera de externa effekterna.[8] Förutom staten kan även privata aktörer motverkar de externa effekterna, t ex kan moraliska regler som "den gyllene regeln" ("gör mot andra som du själv vill bli behandlad") leda till ett beteende som tar hänsyn till hur andra påverkas av vårt beteende, vilket i ekonomiska termer också kan ses som en internalisering av de externa effekterna som kan uppstå genom mänskligt handlande. Ytterligare ett exempel är välgörenhet som i regel sysslar med att begränsa externa effekter som t ex miljöförstöring.[9]

Det finns även positiva externa effekter som t ex att skaffa sig en utbildning. Detta är bra för individen men även för samhället som drar nytta av att utbildningsnivån stiger eftersom hela samhällets välstånd ökar när individen kan arbeta med ett mer avancerat jobb. Just när det gäller utbildning är dess positiva externa effekter ett viktigt skäl till att den i många länder sköts av den offentliga sektorn, dvs. att samhället står för kostnaden (tjänsten subventioneras av samhället).[10] Även privata donationer till skolor och högskolor är exempel på att förstärka de positiva externa effekterna för samhället.[9]

Monopol och oligopol[redigera | redigera wikitext]

Om en eller flera marknadsdeltagare (konsumenter eller företag) kan påverka priset på marknaden är också ett exempel på ett marknadsmisslyckande. I en monopolsituation är det ett enskilt företag som producerar en vara eller tjänst på en marknad. Finns det några företag, men ändå inte många, som producerar på en marknad pratar man om ett oligopol. Exempel på oligopol är marknaden för tennisbollar.[11] Ett exempel på en monopolliknande situation är marknaden för operativsystem där Windows (ägd av företaget Microsoft) användes på 80% av alla datorer i slutet av 90-talet.[12] Eftersom företagen i första hand är intresserade av att maximera sin vinst kan de i en sådan situation kan företaget i en monopolsituation bara sätta priset som det vill. Råder det ett oligopol på marknaden kan företagen prata ihop sig om priset eller till och med bilda en kartell. Alla dessa situationer leder till att konsumenterna i slutändan betalar ett högre pris än nödvändigt och därmed är resultatet inte optimalt för samhället.[13]

Asymmetrisk information[redigera | redigera wikitext]

Asymmetrisk information är ytterligare ett exempel på ett marknadsmisslyckande.[14] Denna situation kan exempelvis uppstå på marknaden för begagnade bilar där säljaren i regel vet mer om bilens tillstånd än köparen. Det betyder att köparen löper risk att köpa en bil som har dolda defekter. I sin tur leder detta till att många människor undviker att köpa begagnade bilar vilket resulterar i att en nyköpt bil redan efter ett par veckor har tappat mycket av sitt ursprungliga värde. I en sådan situation fungerar "den osynliga handen" inte som den ska eftersom de som äger bra begagnade bilar inte säljer dem för att det potentiella försäljningspriset är för lågt. George Akerlof, Michael Spence och Joseph Stiglitz tilldelades Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne ("Nobelpriset i ekonomi") år 2001 för sitt arbete om asymmetrisk information.[15]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Mankiw, N. Gregory (2004), Principles Of Economics, Thomson South-Western, sid. 203-204
  2. ^ [a b] ”Market failure | economics” (på en). Encyclopedia Britannica. https://www.britannica.com/topic/market-failure. Läst 6 december 2019. 
  3. ^ Mankiw, sid. 9-10
  4. ^ Mankiw, sid. 10-11
  5. ^ Eklund, Klas (2002), Vår ekonomi. En introduktion till samhällsekonomin, Bokförlaget Prisma, sid. 102
  6. ^ [a b] Mankiw, sid. 204
  7. ^ Eklund, sid. 102-103
  8. ^ Mankiw, sid. 207
  9. ^ [a b] Mankiw, sid. 209
  10. ^ Eklund, sid. 102-104
  11. ^ Mankiw, sid. 345-346
  12. ^ Mankiw, sid. 366-367
  13. ^ Mankiw, sid. 347-348
  14. ^ ”Information failure | Imperfect and asymmetric knowledge | Economics Online”. www.economicsonline.co.uk. https://www.economicsonline.co.uk/Market_failures/Information_failure.html. Läst 7 december 2019. 
  15. ^ Mankiw, sid. 480-482