Marmorand

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Marmorand
Status i världen: Sårbar[1]
Marmaronetta angustirostris, Clot-de-Galvany, Alicante 7.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningAndfåglar
Anseriformes
FamiljÄnder
Anatidae
SläkteMarmaronetta
ArtMarmorand
M. angustirostris
Vetenskapligt namn
§ Marmaronetta angustirostris
Auktor(Ménétriés, 1832)
Hitta fler artiklar om fåglar med

Marmorand[2] (Marmaronetta angustirostris) är en fågel i familjen änder inom ordningen andfåglar.[3]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Marmoranden är rätt liten och slank (39–42 centimeter lång) med långa vingar (63–70 centimeter), lång stjärt och smal, mörk näbb.[4] På grund av ansats till nacktofs ter sig huvudet rätt stort. Ögontrakten är mörk och dräkten sandbrun, fläckad i smutsvitt. Marmoranden beter sig mest som en simand och är oftast tystlåten.[5] Den har en karakteristisk låg flykt.[1]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Fågeln förekommer sällsynt och lokalt från Kanarieöarna och Medelhavsområdet till allra västligaste Kina vegetationsrika slättsjöar.[3] I Europa häckar den i Armenien, Azerbajdzjan, Italien, Ryssland, Spanien och Turkiet.[1]

Trots att den liknar simänderna i beteende är marmoranden närmast släkt med dykänder i Aythya och Netta. Den placeras som ensam art i släktet Marmaronetta.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Marmoranden har anpassat sig till tillfälliga våtmarker som varierar i vattennivå beroende på årstid.[1] Den häckar i stäppliknande omgivningar i grunda söt- salt- eller bräckvattensdammar med mycket växtlighet både i och kring vattnet.[1] Den häckar också i deltaträsk och kan också använda sig av långsamma floder, salina kustlaguner och av människan skapade våtmarker som fiskdammar, små vattenreservoarer och reningsverksdammar.[1]

Marmoranden bygger sitt bo på marken nära vatten under ett vegetationstäcke och lägger i genomsnitt knappt 12 ägg.[1] Dess föda varierar kraftigt efter årstid, ålder och plats.[1] Före och under häckningssäsongen lever den allra främst av tvåvingar, efter i större utsträckning av små frön.[1] Nykläckta andungar är starkt beroende av tillgång på fjädermyggor.[1]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar arten som sårbar eftersom den minskat snabbt i övervintringsområden på grund av habitatförstörelse, men eftersom uppgifterna är fåtaliga kan vissa individer ha bytt områden. Under vintern 2010 hittades 44.000 övervintrande individer, fler än hela den tidigare uppskattade världspopulationen på 14.000-26.000.[1] IUCN noterar dock att denna ökning snarare än att vara reell tros återspegla bättre bevakning och ett resultat av att de tidigare förstörda våtmarkerna i södra Irak nu delvis återställts. Hela världspopulationen antas idag bestå av endast 55.000-61.000 individer.[1] Populationen i Europa uppskattas till endast 330-1.100 par, varav majoriteten häckar i Azerbajdzjan.[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g h i j k l m] Birdlife International 2012 Marmaronetta angustirostris Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 2016-03-01.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-08-11
  4. ^ Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 292. ISBN 978-91-7424-039-9 
  5. ^ Mullarney, K. Svensson, L. Zetterström, D. (2009). Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält. (andra upplagan). Stockholm: Albert Bonniers förlag. sid. 26. ISBN 91-34-51038-9 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]