Medium

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Wiktionary small.svg
Svenskspråkiga Wiktionary har ett uppslag om medium.

Substantivet medium, plural media eller medier, förekommer i olika kontexter men med ungefär samma innebörd. Ordet anger att det finns något i mitten, eller i, det som ordet syftar på. Det kan vara information som passerar via, eller uppehåller sig i, en person, en metod eller anordning som befinner sig centralt, ungefär i mitten, i en informationskedja. Vad gäller vätska eller materia så kan de som media, medel, innehålla eller bära med sig, exempelvis ett pigment, putsbruk, vitaminer, kemikalier, värme eller kyla.

Definition och etymologi[redigera | redigera wikitext]

Olika definitioner av fenomenet medium har förekommit länge. En klassisk definition av mediehistorikern Marshall McLuhan lyder att medier fungerar som "utvidgningar eller förlängningar av våra kroppar". I Platons Staten liknar Platon omvärlden som skuggor vid en eldstad, och menar att alla sätt genom vilka man försöker fånga dessa skuggor med hjälp av någon sorts medium ytterligare fjärmar än från den faktiska skuggan. Den första att beskriva fenomenet medium vid namn var Aristoteles, Platons lärjunge, som kallade dem "to metaxi" - grekiska för mellan, vilket översattes till latin som medium.[1]

Medium är från 1580-talet, ett mellanläge på kvalitet eller grad från latinets medium i mitten, mitt, center, intervall, Också använt som det adjektiva, neutrumet, medius (se adjektivet medial) i betydelsen mellanliggande organ, kanal för kommunikation från 1500-talet. Betydelsen person som förmedlar andliga meddelanden har hittats i dokument från 1853, från begreppet substans genom vilken något leds. Suffixet -ium är besläktat med latinets -orius, -oria, -orium och indikerar att det finns ett innehåll, något inuti, en plats för. [2]

Användningsområden[redigera | redigera wikitext]

Medieutveckling[redigera | redigera wikitext]

Jan Holmberg i sin skrift Medialitet i antologin Litteraturens offentligheter menar att människan verkar vara rädd för medier, på grund av att människan föreställer sig fulländad och att varje behov av ett medium i sig visar på människans tillkortakommande. Dock menar han även att formeln gäller att ju nyare mediet är, desto mer skrämmande är det, och ju äldre det är, desto mer har det trängs bort just som medium, och exemplifierar med elden som få människor idag skulle kalla för ett medium: "så länge ett medium är nytt framträder det som just ett medium. [...] Det tycks som att mediernas kuslighet härrör från graden av synlighet i deras medialitet. Så kanske kunde vi omformulera formeln ovan: nya medier är inte kusliga för att de är nya, utan för att de så tydligt är medier och omvänt; ju äldre medium, desto mer bortträngt blir själva dess mediala egenskaper."[3] Det har gjort att, enligt Holmberg, bland annat boken har tappat sin medialitet och att människan därmed glömt bort vad boken egentligen är.[3]

Jay David Bolter och Richard Grusin myntade begreppet "remediation" - att så länge mediet är förhärskande förefaller det "genomskinligt", men blir synligt i och med intåget av nya medium och nya teknologien - såsom när skriften utmanades av fonografen och filmen. Ett nytt medium är begränsat i förhållande till det gamla, och det gamla försöker efterlikna det nya - vilket skapar en enighet mellan det gamla och det nya mediet. Dock omprövas ofta statusen på det gamla mediet när ett nytt medium introduceras, vilket bland annat har skett de gånger då bokens död proklamerats - både vid fonografens intåg och e- och ljudbokens.[4]

Språkrekommendation[redigera | redigera wikitext]

I talspråkliga sammanhang förekommer ibland singularformen medie, men den formen anses av Språkrådet vara felaktig liksom motsvarande former för andra ord som slutar på -ium.[5]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Holmberg, ss. 29-31
  2. ^ Etymonline, uppslagsord medium
  3. ^ [a b] Holmberg, s. 33
  4. ^ Holmberg, ss. 34-36
  5. ^ "Frågelådan - Heter det ett seminarie eller ett seminarium?". Språkrådet. Läst 9 november 2013.

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]