Mega Man 2

Från Wikipedia
Version från den 10 februari 2016 kl. 00.01 av Mr.Dr (Diskussion | Bidrag)
Mega Man 2
OriginaltitelRockman 2: Dr. Wily no Nazo'
År1988
UtvecklareCapcom
UtgivareCapcom
Genreplattform
Actionspel
Antal spelare1
FormatNES
PS
mobil
Virtual Console
iOS
PSS
Medieformatkassett, diskett , CD-rom
Arbetslag
RegissörAkira Kitamura
ProducentTokuro Fujiwara
MusikTakashi Tateishi
ProgrammeringNobuyuki Matsushima
Spelserie
SpelserieMega Man
FöregångareMega Man
UppföljareMega Man 3
Distribution
Japan24 december 1988 (NES)[1]
Sverige14 december 1990 (NES)[1]
USAjuni 1989 (NES)[1]
För Game Boy-spelet, se Mega Man II.

Mega Man 2, i Japan känt som Rockman 2: Dr. Wily no Nazo (ロックマン2 Dr.ワイリーの謎? lit. "Rockman 2: The Mystery of Dr. Wily"), är ett plattformsspel utvecklat och utgivet av Capcom till NES. Spelet är det andra i Mega Man-serien, och släpptes i Japan 1988, samt i Nordamerika och PAL-regionen de följande åren. I Mega Man 2 fortsätter karaktären Mega Man kämpa mot den onde Dr.Wily och hans robotar. Spelet innehåller grafiska och spelmässiga förändringar jämfört med föregångaren Mega Man, och många av dessa har bibehållits genom spelserien.

Trots låga försäljningssiffrorna för Mega Man, tillät Capcom Rockman-teamet att skapa en uppföljare. De jobbade samtidigt på andra Capcom-projekt och använde sin lediga tid till att utveckla spelet. Outnyttjat innehåll från det föregående spelet integrerades i Mega Man 2. Takashi Tateishi komponerade soundtracket och Yoshihiro Sakaguchi stod för ljudprogrammering.

Med mer än 1,5 miljoner sålda kopior är spelet den bäst säljande Mega Man-titeln. Recensenter berömde dess ljud, det visuella och spelupplägget som en förbättring gentemot det första spelet. Flera publikationer rankar Mega Man 2 som det bästa spelet i serien, och som ett av de bästa datorspelen genom tiderna. Spelet har återutgivits på flertalet konsoler och mobiltelefoner.

Handling

Mega Man 2 utspelar sig efter det första spelet, under ett icke angivet årtal under 2000-talet (200X).[2] Dr. Wily, spelseriens antagonist, bygger en ny fästning och en armé robotlika hantlangare, ledda av åtta nya ledarrobotar som han designat: Metal Man, Air Man, Bubble Man, Quick Man, Crash Man, Flash Man, Heat Man och Wood Man. Mega Man skickas iväg av sin skapare, Dr. Light, för att besegra Dr. Wily och hans ledarrobotar.[3] Mega Man tillintetgör ledarrobotarna och utmanar sedan Dr. Wily själv.[2] I slutstriden slår Mega Man ut Dr. Wilys holografiska projektor. Efter att vetenskapsmannen bett om nåd, skonar Mega Man Wily och återvänder hem.

Spelupplägg

Fil:Mega Man Table - Photo Walk Chicago September 2, 2013-4897.jpg
En avbildning av protagonisten i spelet, Mega Man

Mega Man 2 är ett plattforms- och actionspel, precis som som sin föregångare, Mega Man. Spelaren kontrollerar Mega Man när han fortskrider genom de åtta nivåerna för att besegra spelets bossar, Dr. Wilys ledarrobotar: Metal Man, Air Man, Bubble Man, Quick Man, Crash Man, Flash Man, Heat Man, samt Wood Man. Varje ledarrobot har ett unikt vapen och en bana som är relaterad till kraften hos deras vapen. Till exempel skjuter Air Man små tornados och striden utförs i en bana med himlen som tema, medan Wood Man kan använda en sköld av löv och återfinns på en nivå med skogstema.[3] När en boss har besegrats blir dess vapen tillgängligt för spelaren. Ledarrobotarna har svagheter sett till de andra ledarrobotars vapen, därför är den valda spelordningen av banorna en viktig del i spelet.[2][4] Efter att vissa nivåer slutförts får Mega Man ett specialföremål.[4] Dessa föremål genererar plattformar som gör det möjligt för Mega Man att komma åt ytor som han annars inte hade kunnat ta sig till.[3]

När de åtta ledarrobotarna avklarats fortsätter spelaren till Dr.Wilys fästning som består av sex nivåer som spelas i en bestämd ordning.[3] I det första spelet måste spelaren slåss mot varje ledarrobot en andra gång i Dr.Wilys fästning, men striderna utspelar sig här i ett enskilt rum istället för en serie av linjärt sammankopplade rum. Rummet innehåller teleporteringsmaskiner som leder till varje ledarrobot. Maskinerna kan äntras i valfri ordning, men är inte märkta. Efter att bossarna ännu en gång besegrats, måste spelaren konfrontera Dr. Wily.

Mega Man 2 har några spelmässiga förändringarna i förhållande till Mega Man.[2] Ett nytt föremål, ”Energy Tank”, tillåter spelaren att fylla på Mega Mans hälsa när som helst.[4] Ett lösenordssystem introduceras också.[3] När en ledarrobot tillintetgjorts visas ett lösenord som möjliggör för spelaren att återvända till den specifika del i spelet efter att systemet startats om.[4] Lösenordet sparar den särskilda listan över avklarade ledarrobotar, liksom antalet ihopsamlade Energy Tanks. Till skillnad från det första spelet, finns det ingen poängräknare i Mega Man 2, och spelaren kan inte återvända till ledarrobotarnas nivåer när de väl slutförts.


Utveckling

Keiji Inafune medverkade i utvecklingen av Mega Man 2

Mega Man 2 utvecklades och utgavs av Capcom. I retrospekt beskrev producenten Keiji Inafune, med aliaset Inafking, spelets utveckling som en "tyst prestation". Det första Mega Manspelet, utgivet 1987, var inte tillräckligt framgångsrikt för att rättfärdiga en omedelbar utveckling av en efterföljare.[5] Capcom tillät utvecklingsteamet att skapa en efterföljare på villkoret att de samtidigt även jobbade med andra projekt.[6][7][8] Personalen tillbringade sin egen tid med projektet för att förbättra aspekter från originalspelet genom att lägga till fler nivåer och vapen, och bättra på grafiken.[5] Projekthandledaren för första Mega Man bjöd in Inafune till efterföljarens utvecklingslag. Inafune jobbade vid den tiden med ett separat spel.[9] I föregångaren var Inafune verksam som grafik- och karaktärsdesigner, men blev mer involverad i produktionsprocessen i efterföljaren.[10] "Att jobba med [Mega Man 2] markerade mitt andra år med detta, och jag fick till och med handleda en 'ny unge', som öppnade en helt ny värld av stress för mig," berättade Inafune. Tiden för utvecklingen av spelet tog bara tre till fyra månader.[9][11]

På grund av spelkassettens begränsade utrymme på det första spelet, utelämnades innehåll i den färdiga produkten. De oanvända delarna förflyttades senare till Mega Man 2.[12] Utvecklingsteamet begränsades av konsolens grafiska kapacitet, och designade karaktärer som pixlar för att behålla en konsekvent linje mellan designen och det slutliga spelet. Några element av designen försvann trots det i övergången.[10] Spelupplägget i originalspelet återanvändes i Mega Man 2, men teamet inkluderade fler fällor för spelaren att navigera mellan. Spelets tre hjälpföremål lades till för att stödja spelaren, eftersom klagomål förekom bland konsumenter och Capcoms marknadsföringsavdelning rörande originalspelets höga svårighetsgrad.[9] Inafunes handledare var "särskilt osäkra" på nyttan med Energy Tanks.[9] Utvecklarna tillät förslag från allmänheten genom att inkorporera design av bossar gjorda av fans.[13] Capcom fick 8 370 förslag till spelet, men designen för de slutliga åtta ledarrobotarna ändrades ("tweakades").[9][14] Inafune avsåg i sin artwork till Mega Man 2 vara mer "anime-lik" än i det första spelet.[9] En andra svårighetsgrad lades till till den Nordamerikanska utgivningen. Originalversionen namngavs som "svår", och ett "normal"-läge skapades som gjorde "armkanonen" och bossarnas vapen kraftfullare.[15]

Soundtracket till Mega Man 2 komponerades av Takashi Tateishi, även under namnet Ogeretsu Kun. Manami Matsumae, som komponerade musiken till det första Mega Man, bidrog med musiken till Air Man-banan.[16] Precis som i det tidigare spelet utfördes ljudprogrammeringen av Yoshihiro Sakaguchi, även nämnd som Yuukichan's Papa.[17]

Mottagande

 Mottagande
Recensionsbetyg
Publikation Betyg
Electronic Gaming Monthly 8/10[18]
Famitsu 28/40[19]
IGN 9.5/10[20]

Det första Mega Man-spelet hade relativt låga försäljningssiffror, men Mega Man 2 blev en stor framgång. Sedan dess utgivning 1988 har Mega Man 2 sålt över 1.5 miljoner kopior världen över. Spelet är det bäst säljande i Mega Man-serien och är Capcoms 30:e mest sålda speltitel.[21] Mega Man 2 togs emot väl av kritiker. Steve Harris, Ed Semrad, Donn Nauert, och Jim Allee på spelmagasinet Electronic Gaming Monthly gav spelet ett bra betyg. De framhöll att det var bättre än det första Mega Man, och skrev att de förbättrade audiovisuella delarna, nya power-ups, och lösenordssystemet. Nauert and Allee uttryckte emellertid besvikelse över att spelet var mindre svårt än det första spelet.[18] Nadia Oxford på 1UP.com berömde dess estetik och spelupplägg. Hon tyckte också att Mega Man 2 förbättrade spelupplägget från dess föregångare genom att ta bort överdrivet svåra element.[8] Mean Machines två recensenter Julian Rignall och Matt Regan lyfte fram flera aspekter i spelet. Rignall lovordade spelupplägget och nämnde det beroendeframkallande och pusslen. Regan hyllade svårighetsgraden och kallade spelupplägget balanserat. Båda berömde grafiken och beskrev dem som detaljerade och fantastiska, och kallade det ett mycket bra plattformsspel.[22] Richard Burton på Retro Gamer benämnde det som ett måste-spel till systemet, kommentarer som genljöd av två av Electronic Gaming Monthlys recensenter.[18][23] Zach Miller på Game Informer tillskrev spelets framgång spelarnas val att klara banorna i den ordning de ville. Han berömde det enkla kontrollupplägget och variationen bland vapen och föremål.[24] GamesRadar rankade det som det tredje bästa NES-spelet som någonsin gjorts. De anställda kallade det "höjdpunkten" bland 8-bitarsspelen i Mega Man-serien.[25]

Spelets soundtrack har fått bra mottagande av recensenter. Joey Becht på IGN listade musiken på tre banor från Mega Man 2 tillsammans med titellåten bland de bästa i serien.[26] 2008 listade Game Informer Mega Man 2s introsekvens som den femte bästa öppningen i ett datorspel, och nämnde den stegrande spänningen som musiken och karaktärens framträdande ger.[27] "Doctor Wily Stage Theme" rankades tvåa i ScrewAttacks video "Top 10 Video Game Themes Ever".[28] Personal på Nintendo Power hyllade musiken 2008 beskrev den som bland de bästa på plattformen.[29] Gamasutras Brandon Sheffield omnämnde 2009 musiken som lätt att känna igen, och saknade att kontemporär spelmusik led brist på den egenskapen.[30]

Mega Man 2 är ett av favoritspelen bland Mega Man-fans, där många kallar det för det bästa i serien.[20][31][32] Kritiker har också refererat till spelet som seriens bästa titel. Oxford ansåg det vara en av de mest minnesvärda titlarna i serien, och Burton kallade spelet det bästa i serien.[8][23] IGNs Levi Buchanan listade tre av spelets bossar bland "Top 10 Mega Man Robot Masters".[33] Flertalet publikationer anser spelet vara en kritikmässig succé och har listat det högt på "bästa spel"-listor. Vid slutet av 1989 rankades det i topp på Nintendo Powers Top 30 lista.[34] I augusti 2008 listade Nintendo Power Mega Man 2 som det tredje bästa spelet till Nintendo Entertainment System. Medarbetare lyfte fram de polerade förbättringarna gentemot det tidigare spelet.[29] Gamespot beskrev Mega Man 2 som ett av "The Greatest Games of All Time".[35] Det fick plats 33 i Nintendo Powers lista "Top 200 Nintendo Games Ever" och nummer 60 i Official Nintendo Magazine lista "100 Best Nintendo Games".[36][37] Miller ansåg det vara ett av de bästa spelen genom tiderna.[24] 2007 sammanställde IGNs tre kontor i USA, Storbrittanien och Australien, en lista över spel topp 100. De listade Mega Man 2 som nummer 67, och noterade dess action och de strategiska delarna och den påverkan det hade på serien.[15] Mega Man 2 hamnade på fjärde plats på IGNs lista Top 100 NES Games.[38]

Eftermäle

Keiji Inafune förklarade att framgången med Mega Man 2 är det som gjorde Mega Man-serien till en hit som fortsätter att frambringa efterföljare.[5]1UP.com kommenterade att spelet hjälpte till att etablera serien som en prominent och kommersiellt framgångsrik spelfranchise.[32] IGN nämnde Mega Man 2 som en titel som hjäpte till att definiera actionplattformsgenren.[15] Retro Gamer tillskrev det som spelet som hjälpte serien att få uppmärksamhet globalt, som i sin tur möjliggjorde att spin-offs och fler efterföljare kunde göras.[2] Många av konventionerna i originalserien av Mega Man definierades av det första spelet, men Mega Man 2 adderade konventioner som bevarades.[2][20] Det traditionella antalet ledarrobotar i serien är åtta, precis som i Mega Man 2, istället för sex som används i originalspelet.[10][15][20] Det var det första i serien som hade en filmisk öppningsscen.[26] Mega Man 2 införde också föremålet Energy Tank, föremål för specialförflyttningar, teleporteringsrummet och lösenordssystemet, som blev beståndsdelar i framtida titlar.[15][20] Energy Tank blev seriens ikoniska föremål för återställning av hälsa och var senare inspiration till PR för en dryck, "Rockman E-Can".[39] Under utvecklingen av Mega Man 9 tittade producenten Inafune och Hironobu Takeshita på de två första spelen i serien för att få inspiration, där Mega Man 2 tjänade som en standard att överträffa för att möta fansens förväntningar.[10][31] Mega Man Universe skulle innehålla en remake av Mega Man 2s storykampanj, liksom skräddarsydda karaktärer och nivåer.[40] Capcom har dock officiellt utannonserat en nedläggning av spelet på grund av "olika omständigheter".[41] I Super Smash Bros. for Nintendo 3DS och Wii U förekommer Wily Castle, som det skildras i Mega Man 2, som en valbar bana i båda versionerna av spelet.

Återutgivningar

Mega Man 2 gavs ursprungligen ut till Nintendo Entertainment System (NES), men har senare kommit ut till andra konsoler och format

1990 producerade Tiger Electronics en handhållen elektronisk version med förkortat spelupplägg.[42] 1999 återutgavs Mega Man 2 till Sonys konsol Playstation. Detta som den andra av sex Rockman Complete Works-skivor, dock enbart släppt i Japan och under den ursprungliga titeln Rockman 2.[43] Spelet är i stort sett identiskt med originalutgåvan till NES, men hade ett antal bonusfunktioner. Däribland ett "navi mode" för nybörjare som erbjuder spelaren en något omgjord version av spelet, detaljerat encyklopediskt innehåll, bildgallerier och remixad musik.[44] Mega Man 2 fanns tillsammans med nio andra spel i serien med i Mega Man Anniversary Collection, till Playstation 2, Gamecube och Xbox, utgivna mellan 2004 och 2005. Spelets emulator är densamma som återutgivningen innehöll i Rockman Complete Works.[45] 2005 släpptes Mega Man 2 tillsammans med andra Capcom-spel som en del av tillägget "Plug It In & Play TV Games" av Jakks Pacific.[46] Mega Man 2 kom till mobiltelefoner 2007.[47] Spelet lades till som en del av Wiis tjänst Virtual Console i PAL-regionerna den 14 december 2007.[48] I samband med firandet av den nionde titelns utgivning i september 2008, släppte Capcom Japan spelet i Japan den 26 augusti 2008 och en Nordamerikansk utgåva den 15 september 2008.[49][50] I mars 2009 släppte Capcom spelet till iOS, medan versionen Complete Works av Mega Man 2 släpptes på japanska Playstation Store, vilket gjorde nedladdning tillgängligt till Playstation 3 och PlayStation Portable.[51][52] Inafune uttryckte en önskan om göra en remake av Mega Man 2, liknande Mega Man Powered Up, en remake som släpptes till Playstation Portable 2006, men konstaterade att ett sådant projekt var beroende av den kommersiella framgången hos det senare spelet.[53] En demo till Nintendo 3DS kallad Classic Games visades på evenemanget E3 2010, och skildrade fler än ett dussin klassiska spel, inklusive Mega Man 2, som använde 3D-effekter. Reggie Fils-Aime, VD:n för Nintendo of America, tillkännagav att titlarna var ämnade för utgivning på 3DS och troligtvis skulle använda 3DS-funktioner, så som 3D-effekter, analog kontroll eller stöd för kamera.[54] Spelet släpptes till 3DS via Virtual Console i Japan den 8 augusti 2012,[55] och gavs ut i Europa och Nordamerika den 7 februari 2013.


Se även

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Mega Man 2, 9 februari 2016.

Noter

<references>

Externa länkar

  1. ^ [a b c] ”Mega Man 2”. NES DB. 22 maj 1988. http://www.nesdb.se/game_more.php?id=945&rid=1. Läst 19 april 2014. 
  2. ^ [a b c d e f] Retro Gamer Staff (May 2008). ”The Classic Game: Mega Man II”. Retro Gamer (Imagine Publishing) (49): sid. pp. 36–7. ISSN 1742-3155. 
  3. ^ [a b c d e] Nintendo Power Staff (juli–augusti 1989). ”Mega Man II”. Nintendo Power (Nintendo of America) (7 issn=1041-9551): sid. pp. 8–23. 
  4. ^ [a b c d] Capcom, red (July 1989). Mega Man 2 Instruction Booklet. Capcom. Sid. 6–9. 
  5. ^ [a b c] Hoffman, Chris (September 2007), ”Playback: Mega Man 2”, Nintendo Power (Nintendo of America) (219): 82, ISSN 1041-9551 
  6. ^ Hoffman, Chris (April 2004), ”The Best Damn Mega Man Feature Period”, Play (Imagine Publishing issn=1747-7859) 3 (4) 
  7. ^ IGN Staff. ”Top 100 Game Creators of All Time: Keiji Inafune”. Top 100 Game Creators of All Time: Keiji Inafune. IGN. http://games.ign.com/top-100-game-creators/50.html. Läst 27 juli 2009. 
  8. ^ [a b c] Oxford, Nadia (May 10, 2007). ”Mega Man Retrospective: Getting Equipped With 20 Years”. 1UP.com. Ziff Davis. http://www.1up.com/do/feature?pager.offset=1&cId=3159319. Läst 10 augusti 2007. 
  9. ^ [a b c d e f] Referensfel: Ogiltig <ref>-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet r20
  10. ^ [a b c d] Elston, Brett (July 23, 2008). ”Mega Man 9 - exclusive interview with the mind behind the machines”. GamesRadar. Future plc. http://www.gamesradar.com/f/mega-man-9-exclusive-interview-with-the-mind-behind-the-machines/a-2008070217152878013. Läst 27 juli 2009. 
  11. ^ Inafune, Keiji (1997). ”Rockman 10th Anniversary Celebration Plans” (på japanese). CFC Style Fan-Book (Capcom) 3: sid. 24. 
  12. ^ "Mega Man". Interviewee: Keiji Inafune. Game Makers. G4 (TV channel). November 20, 2003. Nr. 19, säsong 2.
  13. ^ Niizumi, Hirohiko (September 23, 2007). ”TGS '07: Mega Man celebrates 20th anniversary”. GameSpot. CBS Interactive. http://www.gamespot.com/news/6179759.html. Läst 25 maj 2010. 
  14. ^ Mega Man: Official Complete Works. Udon Entertainment. January 6, 2010. Sid. 118–9. ISBN 978-1-897376-79-9. 
  15. ^ [a b c d e] IGN Staff (2007). ”IGN Top 100 Games 2007: 67 Mega Man 2”. IGN Top 100 Games 2007: 67 Mega Man 2. IGN. http://top100.ign.com/2007/ign_top_game_67.html. Läst 3 juli 2009. 
  16. ^ Taher, Mohammed. ”A Conversation with Manami Matsumae”. A Conversation with Manami Matsumae. Koopa Soundworks. http://koopa.tv/a-conversation-with-manami-matsumae/. Läst 19 augusti 2015. 
  17. ^ Greening, Chris. ”Interview with the Mega Man 1 & 2 Sound Team: Reunited 20 Years On”. Interview with the Mega Man 1 & 2 Sound Team: Reunited 20 Years On. Square Enix Music Online. http://www.squareenixmusic.com/features/interviews/manamimatsumae.shtml. Läst 19 februari 2011. 
  18. ^ [a b c] Harris, Stever; Ed Semrad; Donn Nauert; Jim Allee (July 1989), ”Electronic Gaming Review Crew”, Electronic Gaming Monthly (Ziff Davis) (2): 11, ISSN 1058-918X 
  19. ^ Famitsu staff (January 6, 1989), (på japanese)Weekly Famitsu (Enterbrain) (65): 19 
  20. ^ [a b c d e] Thomas, Lucas M. (September 16, 2008). ”Mega Man 2 Review”. Mega Man 2 Review. IGN. http://wii.ign.com/articles/910/910412p1.html. Läst 4 juli 2009. 
  21. ^ Capcom staff. ”Capcom Platinum Titles”. Capcom Platinum Titles. Capcom. http://www.capcom.co.jp/ir/english/business/million.html. Läst 22 juli 2010. 
  22. ^ Referensfel: Ogiltig <ref>-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet MeanMachines-4
  23. ^ [a b] Burton, Richard (September 2008), ”Back to the Nineties: The Latest News from January 1991”, Retro Gamer (Imagine Publishing) (54): 22, ISSN 1742-3155 
  24. ^ [a b] Miller, Zach (January 2007), ”Greatest Game of All Time”, Game Informer (GameStop) (165): 121, ISSN 1067-6392 
  25. ^ ”Best NES Games of all time”. GamesRadar. 2012-04-16. http://www.gamesradar.com/best-nes-games-all-time/. Läst 5 december 2013. 
  26. ^ [a b] Becht, Joey (October 31, 2008). ”Top 10 Mega Man Musical Moments”. Top 10 Mega Man Musical Moments. IGN. http://music.ign.com/articles/925/925865p1.html. Läst 3 juli 2009. 
  27. ^ Game Informer Staff (November 2008), ”The Top Ten Video Game Openings”, Game Informer (GameStop) (187): 38, ISSN 1067-6392 
  28. ^ ScrewAttack staff (2008). ”Top 10 Video Game Themes Ever”. ScrewAttack. GameTrailers. http://www.gametrailers.com/video/top-10-screwattack/41663. Läst 11 november 2008. 
  29. ^ [a b] Nintendo Power staff (August 2008), ”Nintendo Power: The 20th Anniversary Issue!”, Nintendo Power (Future US) (231): 71, ISSN 1041-9551 
  30. ^ Sheffield, Brandon (May 1, 2009). ”Opinion: What's Wrong With Game Music?”. Gamasutra. UBM plc. http://www.gamasutra.com/php-bin/news_index.php?story=23401. Läst 4 juli 2009. 
  31. ^ [a b] Nutt, Christian (August 4, 2008). ”He Is 8-Bit: Capcom's Hironobu Takeshita Speaks”. Gamasutra. UBM plc. http://www.gamasutra.com/view/feature/3752/he_is_8bit_capcoms_hironobu_.php?page=1. Läst 4 juli 2009. 
  32. ^ [a b] Bailey, Kat. ”Top 5 Overlooked Prequels”. 1UP.com. Ziff Davis. http://www.1up.com/do/feature?cId=3169774. Läst 4 juli 2009. 
  33. ^ Buchanan, Levi (July 1, 2008). ”Top 10 Mega Man Robot Masters”. Top 10 Mega Man Robot Masters. IGN. http://retro.ign.com/articles/885/885610p1.html. Läst 3 juli 2009. 
  34. ^ Nintendo Power Staff (September–October 1989), ”Nintendo Power Top 30”, Nintendo Power (Nintendo of America) (9): 80, ISSN 1041-9551 
  35. ^ GameSpot Staff (October 24, 2003). ”The Greatest Games of All Time”. GameSpot. CBS Interactive. http://www.gamespot.com/gamespot/features/all/greatestgames/p-23.html. Läst 11 juni 2006. 
  36. ^ Nintendo Power staff (February 2006), ”NP Top 200”, Nintendo Power (Nintendo of America) (200): 59, ISSN 1041-9551 
  37. ^ East, Tom (February 23, 2009). ”100 Best Nintendo Games: Part 3”. Official Nintendo Magazine. Future plc. http://www.officialnintendomagazine.co.uk/article.php?id=7258. Läst 29 november 2009. 
  38. ^ IGN Staff (2011). ”Top 100 NES Games - #4 Mega Man 2”. Top 100 NES Games - #4 Mega Man 2. IGN. http://www.ign.com/top-100-nes-games/4.html. Läst 4 februari 2013. 
  39. ^ Kohler, Chris (August 15, 2008), ”Guzzle Some Mega Man E-Tank Drinks”, Wired (Condé Nast Publications), http://www.wired.com/gamelife/2008/08/guzzle-some-meg/, läst 25 augusti 2008 
  40. ^ Dutton, Fred (September 18, 2010). ”Mega Man Universe based on Mega Man 2 News”. Mega Man Universe based on Mega Man 2 News. Eurogamer. http://www.eurogamer.net/articles/2010-09-18-mega-man-universe-based-on-mega-man-2. Läst 21 januari 2011. 
  41. ^ Ashcraft, Brian (March 31, 2011). ”Mega Man Universe Is Totally Canceled”. Kotaku. Gawker Media. http://kotaku.com/#!5787516/mega-man-universe-is-totally-canceled. Läst 10 mars 2012. 
  42. ^ Tiger Electronics, red (1990). Electronic Mega Man 2 LCD Game. Tiger Electronics. Model 7-811. 
  43. ^ Referensfel: Ogiltig <ref>-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet completeworks
  44. ^ author=Nutt, Christian and Speer, Justin. ”The History of Mega Man”. GameSpot. CBS Interactive. http://www.gamespot.com/features/6076983/p-28.html. Läst 20 augusti 2007. 
  45. ^ Parish, Jeremy (June 22, 2004). ”Mega Man Anniversary Collection (PS2)”. 1UP.com. Ziff Davis. http://www.1up.com/do/reviewPage?cId=3128526&did=1. Läst 20 augusti 2007. 
  46. ^ ”JAKKS Pacific Offers TV Games GameKey For Classic Capcom Games”. JAKKS Pacific Offers TV Games GameKey For Classic Capcom Games. Toy News International. March 9, 2005. http://toynewsi.com/news.php?catid=115&itemid=6360. Läst 7 januari 2011. 
  47. ^ Stern, Zack (April 13, 2007). ”Street Fighter, Mega Man on mobile phones”. Joystiq. AOL. http://www.joystiq.com/2007/04/13/street-fighter-mega-man-on-mobile-phones/. Läst 15 augusti 2007. 
  48. ^ Nintendo staff (December 14, 2007). ”Now on Virtual Console”. Now on Virtual Console. Nintendo. http://www.nintendo.co.uk/NOE/en_GB/news/2007/now_on_virtual_console_6688.html. Läst 25 maj 2010. 
  49. ^ Capcom staff. ”Capcom News”. Capcom News. Capcom. Arkiverad från originalet den August 22, 2008. http://web.archive.org/web/20080822024250/http://www.capcom.co.jp/news/200807/04_002880.html. Läst 12 oktober 2008. 
  50. ^ ”Mega Man 2 for Wii”. GameSpot. CBS Interactive. http://www.gamespot.com/wii/action/megaman2/similar.html?mode=versions. Läst 1 juli 2009.  [död länk]
  51. ^ Referensfel: Ogiltig <ref>-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet IGN-iPhone
  52. ^ Spencer (September 9, 2009). ”Mega Man 2 Brings Robot Fish To PS3, PSP”. Mega Man 2 Brings Robot Fish To PS3, PSP. Siliconera. http://www.siliconera.com/2009/09/09/mega-man-2-brings-robot-fish-to-ps3-psp/. Läst 9 september 2009. 
  53. ^ Theobald, Phil (September 17, 2005). ”Mega Man on PSP -- Keiji Inafune and Tatsuya Kitabayashi Interview”. GameSpy. IGN. http://psp.gamespy.com/playstation-portable/mega-man-powered-up/651835p4.html. Läst 27 juli 2009. 
  54. ^ Jackson, Mike (June 20, 2010). ”SNES, NES classics set for 3DS return”. Computer and Video Games. Future plc. http://www.computerandvideogames.com/article.php?id=252601?cid=otc-rss&attr=cvg-general-rss&skip=yes. Läst 21 juni 2010. 
  55. ^ Ishaan (August 3, 2012). ”Mega Man 2 Blasts To 3DS Virtual Console In Japan Next Week”. Mega Man 2 Blasts To 3DS Virtual Console In Japan Next Week. Siliconera. http://www.siliconera.com/2012/08/03/mega-man-2-blasts-to-3ds-virtual-console-in-japan-next-week/. Läst 5 augusti 2012. 
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Mega_Man_2&oldid=33098044”