Hoppa till innehållet

Melingoi

Från Wikipedia
Utbredningen av Melingoi på medeltiden.

Melingoi, Milingoi eller Milingi (grekiska: Μηλιγγοί) var en sydslavisk stam som bebodde Peloponnesos i södra Grekland under medeltiden. Slaviska stammar började befolka Balkanhalvön i större skala efter att det att Bysantinska rikets försvar fallit vid Donau vid början av 600-talet och en del stammar bosatte sig då så långt söderut som Peloponnesos.[1] Av dessa är två stammar, melingoi och ezeritai, kända vid namn genom senare källor. Båda stammarna var bosatta vid berget Taygetos västra sluttningar. Melingoistammens ursprung och stamnamnets etymologi är okänt.[2]

Liksom ezeritai omnämns melingoi för första gången i De administrando imperio där det framgår att de båda stammarna hade revolterat och förlorat gentemot kejsare Romanos I Lekapenos. Som följd fick de betala en högre tribut.[3] Under bysantinskt styre erhöll melingoi autonomi men antog kristendomen och blev med tiden helleniserade genom att anta det grekiska språket och grekiska kulturen.[4]

  1. ^ Kazhdan (1991), pp. 1620, 1917
  2. ^ Kazhdan (1991), pp. 772, 1334
  3. ^ Kazhdan (1991), p. 1334
  4. ^ Kazhdan (1991), pp. 1335, 1620