Michael Davitt

Från Wikipedia
Michael Davitt
Född25 mars 1846[1][2][3]
Strade, Irland
Död30 maj 1906 (60 år)
Dublin
Medborgare iFörenade kungariket Storbritannien och Irland
SysselsättningJournalist, politiker[4][5], författare[6]
Befattning
Ledamot av Förenade kungarikets 22:a parlament
Storbritanniens 22:a parlament, Meath (1882–1882)[7]
Ledamot av Förenade kungarikets 25:e parlament
Storbritanniens 25:e parlament, North Meath (1892–1892)[8]
Ledamot av Förenade kungarikets 25:e parlament
Storbritanniens 25:e parlament, North East Cork (1893–1893)
Ledamot av Förenade kungarikets 26:e parlament
Storbritanniens 26:e parlament, South Mayo (1895–1899)
Ledamot av Förenade kungarikets 26:e parlament
Storbritanniens 26:e parlament, East Kerry (1895–1896)[9]
Politiskt parti
Irish Parliamentary Party
BarnCahir Davitt (f. 1894)
Robert Davitt (f. 1899)
Redigera Wikidata

Michael Davitt, född 25 mars 1846, död 30 maj 1906, var en irländsk politiker.

Som 4-åring hade Davitt blivit vittne till hur hans föräldrar av polisen drivits ur hemmet, som jämnades med jorden, och greps av ett outsläckligt hat till den brittiska politiken på Irland. Som fabriksarbetare i Storbritannien anslöt han sig till Feniernas upprorsrörelse, arresterades och dömdes 1870 för olaglig vapenimport till 15 års straffarbete men lössläpptes 1877. Han slöt sig då åter till Irish Republican Brotherhood och reste senare till USA för att åstadkomma en allians mellan den konstitutionella nationalismen och det revolutionära Clan-na-gael, som därvid gick in på att understödja varje motstånd mot Storbritannien, eller som Davitt formulerade det, slå England var helst det var sårbart. Efter Davitts återkomst till Irland upprättades National land league of Ireland 1879, som genom bojkott och andra medel skulle verka för avskaffande av godsägarväldet. Nästa år organiserade han en amerikansk gren av Land league. Vid sin återkomst arresterades Davitt, och en ny tvångslag mot Irland infördes av parlamentet. Frigiven 1882 fortsatte Davitt att verka för Irlands frihet och var tidvis medlem av parlamentet, där han även av motståndarna fick erkännande för sin fasthet och orubbliga övertygelse. Davitt utövade även ett flitigt författarskap i politiska ämnen. Sina senare år tillbringade han på resor.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ SNAC, Michael Davitt, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ Brockhaus Enzyklopädie, Michael Davitt.[källa från Wikidata]
  4. ^ Hansard 1803–2005, läst: 22 april 2022.[källa från Wikidata]
  5. ^ Hansard 1803–2005, läst: 22 april 2022.[källa från Wikidata]
  6. ^ Charles Dudley Warner (red.), Library of the World's Best Literature, 1897, läs online.[källa från Wikidata]
  7. ^ läs online, api.parliament.uk .[källa från Wikidata]
  8. ^ Manchester Evening News, 23 december 1892, läs online.[källa från Wikidata]
  9. ^ läs online, assets.parliament.uk .[källa från Wikidata]