Migrationsuppgörelsen mellan Alliansen och Miljöpartiet 2011

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ej att förväxla med Migrationsöverenskommelsen.

Migrationsuppgörelsen mellan Alliansen och Miljöpartiet träffades mellan Regeringen Reinfeldt och Miljöpartiet i mars 2011.[1]

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Efter valet 2010 hade Alliansen inte längre egen majoritet och Sverigedemokraterna var tungan på vågen.[2]

Moderaterna ville kring 2011 binda upp Miljöpartiet på lång sikt för ett eventuellt bredare samarbete.[2] Den officiella förklaringen var att utesluta Sverigedemokraterna från att få inflytande i sin viktigaste fråga,[2] men ett politiskt motiv, som bedöms vara minst lika viktigt, var att säkra Alliansens fortsatta regerande även efter valet 2014 genom att spräcka de rödgröna.[2]

För Miljöpartiet var det viktigaste det sakpolitiska och att stänga ute Sverigedemokraterna.[2] Miljöpartiet var villiga att samarbeta om fler frågor men krävde att Kristdemokraterna skulle lämna Alliansen.[2] Fredrik Reinfeldt valde då att behålla Kristdemokraterna framför att gå vidare med Miljöpartiet.[2]

Uppgörelsens innehåll[redigera | redigera wikitext]

Uppgörelsen innebar bland annat att:

  • papperslösa barn fick rätt till vård och skola[1][2]
  • papperslösa vuxna fick rätt till akut vård[2]
  • formuleringen "synnerligen ömmande omständigheter" ändrades till "särskilt ömmande omständigheter" med syftet att det skulle bli lättare för barn att få uppehållstillstånd, till exempel sjuka barn eller barn som vistats länge i Sverige[2]
  • den som inte hade laglig rätt att vistas i Sverige skulle lämna landet (uppmärksammades i samband med REVA och kontroller i tunnelbanan)[2]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] "'Historisk' enighet om migration", svd.se, 3 mars 2016. Åtkomst den 12 december 2016.
  2. ^ [a b c d e f g h i j k] "Kan lärarförbundets Johanna Jaara Åstrand fixa lärarbristen?" (vid 41m50s), Ekots lördagsintervju, 17 december 2016. Åtkomst den 17 december 2016.