Ulf Kristersson

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Ej att förväxla med Ulf Kristofferson.
Ulf Kristersson

Ulf Kristersson inför en partiledarutfrågning på Stockholms central i februari 2018.

Innehar ämbetet
Tillträdde ämbetet 
1 oktober 2017
Företrädare Anna Kinberg Batra

Ämbetsperiod
5 oktober 20103 oktober 2014
Monark Carl XVI Gustaf
Statsminister Fredrik Reinfeldt
Företrädare Cristina Husmark Pehrsson
Efterträdare Annika Strandhäll

Mandatperiod
1991–1994
1994–1998
1998–2000
2014–2018
2018–2022
Valkrets Södermanlands län, plats 179
Uppdrag i riksdagen
Lista
Ordinarie ledamot

Född Ulf Hjalmar Kristersson
29 december 1963 (54 år)
Sverige Lunds domkyrkoförsamling, Malmöhus län[1]
Politiskt parti Nya moderaterna1.png Moderaterna
Maka Birgitta Ed (1991–)[2]
Barn 3
Alma mater Uppsala universitet (B.Sc.)
Yrke Civilekonom
Politiker

Ulf Hjalmar Kristersson, född 29 december 1963 i Lund i Malmöhus län, är en svensk civilekonom och moderat politiker. Han är partiledare för Moderaterna sedan 2017. Han var Sveriges socialförsäkringsminister åren 2010–2014.[3]

Den 1 september 2017 meddelade Kristersson att han stod till valberedningens förfogande för att efterträda Anna Kinberg Batra som partiledare för Moderaterna.[4] Den 21 september 2017 nominerades han av en enig valberedning till ny partiledare, och den 1 oktober 2017 tillträdde han som partiledare.[5]

Bakgrund och karriär utanför politiken[redigera | redigera wikitext]

Kristersson bodde i sin födelsestad Lund fram till fem års ålder. Han är därefter uppvuxen i Torshälla utanför Eskilstuna[6] och är son till ekonomikonsulten, fil.kand. Lars Kristersson (1938-2015) och adjunkten Karin Kristersson (född Axelsson 1938).

Han gick gymnasietS:t Eskils gymnasium i Eskilstuna, där han gick ut 1983. Han gjorde därefter värnplikt som plutonchef åren 1983–1984 vid S 1 i Enköping.[3] Han flyttade därefter till Uppsala för att studera företagsekonomi och nationalekonomi vid Uppsala universitet. Han avlade där civilekonomexamen 1992. Under studietiden var han även aktiv vid Södermanlands-Nerikes nation och var bland annat dess programsekreterare. På majmiddagen 2013 blev han hedersledamot vid nationen.[3]

Kristersson är bosatt i Strängnäs. Han är sedan 1991 gift med Birgitta Ed. Paret har tre döttrar som är adopterade från Kina.[7] Frun Birgitta har arbetat som bland annat PR-konsult, men utbildar sig sedan 2018 till präst.[8]

Kristersson var marknadschef för Timbro förlag 1995–1998, parallellt med sitt arbete som riksdagsledamot i riksdagen.[3] År 1994 gav han även ut boken Non-working Generation på förlaget. I boken argumenterar han emot den svenska modellen och välfärdsstaten, som han jämför med apartheid och anser trycker ner människor i passivitet.[9][10]

Under perioden 2000–2002 arbetade Kristersson som kommunikationsdirektör hos IT-företaget Connecta i Stockholm. Efter fusionen med Information Highway bytte företaget namn till Adcore AB.[11] Åren 2001–2002 var han även kommunikationskonsult hos företaget Network AB.[3]

Kristersson var styrelseordförande i Adoptionscentrum åren 2003–2005.[11]

Politisk karriär[redigera | redigera wikitext]

Kristersson under ett möte med Europeiska folkpartiet 2018.

Tidig politisk karriär[redigera | redigera wikitext]

Efter avslutade akademiska studier var Kristersson åren 1988–1992 ordförande för Moderata Ungdomsförbundet. Vid förbundsstämman i Lycksele 1992 förlorade Kristersson ordförandevalet med tre röster mot utmanaren Fredrik Reinfeldt i vad som kommit att kallas ”Slaget i Lycksele”.[11] Kristersson ansågs under denna tid representera en mer nyliberal falang inom ungdomsförbundet, medan Reinfeldt representerade en mer konservativ falang.[10]

Kristersson valdes in i riksdagen för Moderaterna i riksdagsvalet 1991 som riksdagsledamot från Stockholms stad. Han var riksdagsledamot fram till våren 2000. Under denna period i riksdagen var han i olika perioder ledamot i socialförsäkringsutskottet, utbildningsutskottet, arbetsmarknadsutskottet och riksdagens revisorer. Han var under några år även vice ordförande för Moderaterna i Stockholm. Han lämnade riksdagen våren 2000 för att arbeta för IT-företaget Connecta.[11][3]

Kristersson var tillbaka i politiken efter riksdagsvalet 2002 då han blev finanskommunalråd i Strängnäs kommun.[11] Inför riksdagsvalet 2006 var han ordförande i den moderata partiledningens familjepolitiska arbetsgrupp. Efter valet blev han istället socialborgarråd i Stockholms stad.[11] Under 2008 var han ordförande i Moderaternas migrations- och integrationspolitiska arbetsgrupp. Inför riksdagsvalet 2010 var han ordförande i Alliansens familjepolitiska arbetsgrupp och även moderaternas talesperson i social- och familjepolitiska frågor.[3]

Socialförsäkringsminister (2010–2014)[redigera | redigera wikitext]

Efter riksdagsvalet 2010 tillträdde Kristersson som socialförsäkringsminister i regeringen Reinfeldt. Han efterträdde Cristina Husmark Pehrsson.[11]

Kristersson första uppdrag blev att se över regeringens tidigare sjukförsäkringsreform och att genomföra ett antal reformer. Resultatet av Kristerssons arbete med detta presenterades under våren 2011 och var en del av regeringens budgetproposition inför 2012. I samband med detta vägrade regeringen och Kristersson att följa riksdagens beslut om hur sjukskrivnas arbetsförmåga ska prövas, men ändrade sig i mars 2012.[12]

Ekonomisk-politisk talesperson[redigera | redigera wikitext]

Regeringen Reinfeldt avgick efter riksdagsvalet 2014. Kristersson utsågs i december 2014 till Moderaternas ekonomisk-politiska talesperson och blev vice ordförande i Finansutskottet i riksdagen.[11] Han lämnade denna post, och efterträddes av Elisabeth Svantesson, i december 2017 då han valdes till ny partiledare för Moderaterna.[3]

Partiledare (2017–)[redigera | redigera wikitext]

Kristersson talar under Almedalsveckan inför riksdagsvalet 2018 under partiets kampanjslogan ”Lika för alla”.

Den 1 oktober 2017 valdes Kristersson till Moderaternas partiledare vid en extrainsatt partistämmaClarion Sign i Stockholm.[13] Han efterträdde Anna Kinberg Batra med knappt ett år kvar till riksdagsvalet 2018.[14]

Ulf Kristersson med Alliansledarna på Soltorget vid Sergels torg i Stockholm dagen före valdagen den 8 september 2018. Från vänster: Ebba Busch Thor, Ulf Kristersson, Jan Björklund, Annie Lööf.

Riksdagsvalet 2018[redigera | redigera wikitext]

Efter partiledarbytet i oktober 2017 ökade stödet för Moderaterna i olika opinionsmätningar och i nyhetsmedier talades det om en ”Kristersson-effekt”.[15] Enligt en mätning från Demoskop i januari 2018 nådde partiet sitt högsta väljarstöd på över ett år med 22,6 procent.[16] I februari 2018 var partiet uppe på 25 procent i Skops mätning.[17] Senare under våren och sommaren 2018 vände emellertid opinionssiffrorna nedåt med ett väljarstöd på mellan 15-20 procent i flera olika mätningar.[18][19]

Han deltog i sin första partiledardebatt den 8 oktober 2017 i SVT:s Agenda.[20]

I valrörelsen inför riksdagsvalet 2018 har Kristersson framhållit vikten av en migrationsuppgörelse där framförallt Socialdemokraterna och Moderaterna kommer överens, men har samtidigt sagt att han inte utesluter några partier i diskussionen.[21] Kristersson har även beskrivit integrationen av det stora antal flyktingar som kommit under senare år som en ödesfråga för Sverige. Han har bland annat sagt sig vilja införa obligatoriska språkförskolor för nyanlända barn.[22] Han vill även införa en ny anställningsform med inträdesjobb med en 70-procentig lön för unga svenskar utan gymnasieexamen och nyanlända utan utbildning under sina första fem år i landet.[23]

Regeringsbildningen 2018[redigera | redigera wikitext]

Den 2 oktober 2018 fick Kristersson i uppdrag av talmannen Andreas Norlén att sondera förutsättningarna för att bilda en ny regering.[24] Han sökte initialt stöd för att bilda en regering bestående av Allianspartierna (Moderaterna, Centerpartiet, Kristdemokraterna och Liberalerna) genom stöd av Socialdemokraterna. Den 9 oktober 2018 meddelade han emellertid att Socialdemokraterna avvisat alla vidare samtal om överenskommelser, men att han avsåg fortsätta sondera förutsättningar för att bilda en ny regering.[25] Den 14 oktober 2018 meddelade han att han inte längre såg förutsättningar för att bilda en ny regering.[26] Talmannen återtog därefter uppgiften att sondera förutsättningarna för att bilda en ny regering. Efter ytterligare samtal, valde talmannen att låta riksdagen rösta om Kristersson som statsminister i en regering med Moderaterna och Kristdemokraterna, alltså en mindre variant av Alliansen. Röstningen ägde rum den 14 november 2018. Riksdagen röstade nej med 195 mot 154 efter att Centerpartiet och Liberalerna följt de Rödgrönas linje medan Sverigedemokraterna röstade för Kristersson. Han blev därmed den förste statsministerkandidaten genom tiderna att inte godkännas av riksdagen.[27]

Kontroverser[redigera | redigera wikitext]

Kristersson medgav 2001 att han betalat städhjälp med svarta pengar.[10][28]

Kristersson uppmärksammades 2008 för att ha hyrt en fyrarumslägenhet av Ersta Diakonisällskap 2006. Detta kritiserades eftersom Erstas syfte är att hjälpa utsatta människor. Hans arbetsgivare Stockholms stad köpte tjänster av sällskapet.[29] En förundersökning om misstänkt mutbrott och bestickning inleddes, men lades ner kort därefter.[10]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Kristersson, Ulf Hjalmar”, Sveriges befolkning 1980 (CD-ROM), Stockholm: Sveriges släktforskarförbund, ISBN 91-87676-37-0 
  2. ^ Birgitta tjatade på Ulf om att bli ihop – berättar om relationen. Expressen. Läst 25 mars 2018.
  3. ^ [a b c d e f g h] ”CV: Ulf Kristersson”. moderaterna.se. Läst 7 augusti 2018.
  4. ^ Di. ”Kristersson kandiderar till M-ledare” (på sv). Di.se. http://www.di.se/nyheter/ulf-kristersson-kandiderar-till-m-ledare/. Läst 1 september 2017. 
  5. ^ ”Ulf Kristersson föreslås bli ny M-ledare”. Aftonbladet. Läst 21 september 2017.
  6. ^ ”Född i Lund, gillar Kent, gjort milen på 43.04. Här är allt du inte visste om Ulf Kristersson”. Sydsvenskan. https://www.sydsvenskan.se/2017-09-01/fodd-i-lund-gillar-kent-gjort-milen-pa-4304-har-ar-allt-du-inte-visste-om-ulf-kristersson. Läst 1 september 2017. 
  7. ^ Fem saker du inte visste om Ulf Kristersson – Moderaternas nye partiledare” (på sv). Expressen. https://www.expressen.se/nyheter/5-saker-du-inte-visste-om-ulf-kristersson-/. Läst 7 januari 2018. 
  8. ^ ”Birgitta Eds liv”. Expressen. Läst 10 september 2018.
  9. ^ Eric Rosén (13 augusti 2012). ”Ulf Kristersson: "Den svenska modellen är som apartheid" - Dagens Arena”. Dagens Arena. http://www.dagensarena.se/innehall/ulf-kristersson-den-svenska-modellen-ar-som-apartheid/. Läst 25 augusti 2017. 
  10. ^ [a b c d] ”Tidslinje: Det här är Ulf Kristersson”. Sydsvenskan. Läst 7 augusti 2018.
  11. ^ [a b c d e f g h] Kommunikatören får förvalta arvet” (på sv-se). Dagens Nyheter. 1 september 2017. http://www.dn.se/nyheter/politik/kommunikatoren-far-forvalta-arvet/. Läst 1 oktober 2017. 
  12. ^ TT (1 mars 2012). ”Kristersson backar om sjukförsäkring”. SVT. Läst 7 augusti 2018.
  13. ^ ”Ulf Kristersson väljs till ny partiledare för Moderaterna”. Sveriges Radio. Läst 7 augusti 2018.
  14. ^ Ulf Kristersson vill göra upp med S om invandringen” (på sv-se). Dagens Nyheter. 1 oktober 2017. http://www.dn.se/nyheter/politik/ulf-kristersson-vill-gora-upp-med-s-om-invandringen/. Läst 1 oktober 2017. 
  15. ^ Åkesson, Nils (12 oktober 2017). ”Kristersson-effekt: M lyfter i ny mätning”. Dagens Industri. Läst 7 augusti 2018.
  16. ^ Nilsson, Mimmi & Samuelson, Fredrik (12 januari 2018). ”M:s högsta väljarstöd på ett år”. Expressen. Läst 7 augusti 2018.
  17. ^ ”SKOP:s väljarbarometer 12 februari 2018” (pdf). https://skop.se/main/wp-content/uploads/2018/02/SKOPs-Valjarbarometer-12-februari-2018.pdf. Läst 15 februari 2018. 
  18. ^ ”Yougov: Ökad polarisering – V och SD ser ut att bli valets stora vinnare”. Metro. https://www.metro.se/artikel/yougov-%C3%B6kad-polarisering-v-och-sd-ser-ut-att-bli-valets-stora-vinnare. Läst 18 juli 2018. 
  19. ^ ”Socialdemokraternas ras bromsat i ny mätning”. Expressen. 4 juli 2018. https://www.expressen.se/nyheter/almedalen/socialdemokraternas-ras-bromsat-i-ny-matning/. Läst 4 juli 2018. 
  20. ^ Edliden, Ann (8 oktober 2017). ”Så gick det för Kristersson i hans första partiledardebatt”. SVT. Läst 7 augusti 2018.
  21. ^ ”Kristersson (M): ’Jag utesluter int en några partier i samtal om migrationspolitik”. SVT. Läst 7 augusti 2018.
  22. ^ ”Kristersson: ’Ingegrationen är vår tids ödesfråga’”. Aftonbladet. Läst 7 augusti 2018.
  23. ^ Svensson, Olof & Karlsson, Pär (31 oktober 2017). ”Löfven och Kristersson rök ihop”. Aftonbladet. Läst 7 augusti 2018.
  24. ^ SVT: Ulf Kristersson (M) får uppdraget att försöka bilda regering, 2018-10-02, läst 2018-10-10
  25. ^ fPlus: "Kristersson: Löfven avvisar Alliansregering - jag går vidare med sonderingar, 2018-10-10, läst 2018-10-09
  26. ^ Aftonbladet: "Ulf Kristersson ger upp försöken att bilda regering", 2018-10-14, läst 2018-10-14
  27. ^ SVT (14 november 2018). ”Kristersson nedröstad i riksdagen”. SVT. Läst 14 november 2018.
  28. ^ Skovdahl, Saga (29 april 2018). ”Kristersson om svarta städhjälpen”. Expressen. Läst 9 augusti 2018.
  29. ^ ”Nya ministern fick hyresrätt genom kontakter”. SVT. 2010-10-06.
Företrädare:
Beatrice Ask
Moderata Ungdomsförbundets förbundsordförande
1989–1992
Efterträdare:
Fredrik Reinfeldt
Företrädare:
Margareta Olofsson
Socialborgarråd i Stockholms stad
2006–2010
Efterträdare:
Anna König Jerlmyr
Företrädare:
Cristina Husmark Pehrsson
Sveriges socialförsäkringsminister
2010–2014
Efterträdare:
Annika Strandhäll
Företrädare:
Ylva Johansson
Arbetsmarknadsutskottets vice ordförande
2014
Efterträdare:
Elisabeth Svantesson
Företrädare:
Anna Kinberg Batra
Finansutskottets vice ordförande
2014–2017
Efterträdare:
Elisabeth Svantesson
Företrädare:
Anna Kinberg Batra
Moderaternas partiledare
2017–
Efterträdare:
Innehar ämbetet

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]