Missvisning

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Missvisning, här ovanligt stor.
Missvisning över fyra sekler.

Missvisning eller magnetisk deklination är det viktigaste skälet till att en magnetkompass inte pekar exakt mot nordpolen. Missvisningen är vinkeln mellan den verkliga och den magnetiska nordriktningen. Inte ens en perfekt ostörd magnetkompass visar alltså exakt mot norr, annat än där riktningarna råkar sammanfalla.

Den magnetiska nordriktningen bestäms av jordens magnetfält. Den skiljer sig från geografisk nord dels för att den magnetiska nordpolen inte ligger vid den geografiska nordpolen, dels på grund av oregelbundenheter i magnetfältet.

Missvisningens storlek är olika på olika ställen på jorden. Missvisningen förändras också långsamt med tiden eftersom jordens magnetfält ändras. Missvisningen och förändringen går att utläsa ur kartor och sjökort men den kan också beräknas med det Internationella geomagnetiska referensfältets (IGRF) modell.

Missvisningen kan också variera kraftigt lokalt på grund av malmförekomster. Områden med sådana magnetiska störningar märks ut på sjökorten.

Vid användning av magnetkompass för navigation måste man vid sidan av missvisningen också beakta deviationen, som beror på magnetiskt material i fordonet. Också elektrisk apparatur och metallföremål placerade nära kompassen förorsakar fel.

Missvisning är 2000, De linjerna där missvisningen är noll kallas agoniska linjer.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Agoniska linjer, 1904–1926.