Motorvägar i Norge
Norge har inte särskilt mycket motorväg, och de som flesta finns kring Oslo och längs E18. Det fanns 2013 cirka 514 kilometer motorvägar i landet och cirka 380 kilometer motortrafikleder, planerade och oavslutade vägar ingår inte. Anledningen till den ganska måttliga mängden är det glest befolkade landet och den bergiga naturen som gör det dyrt att bygga vägar, och som har skapat en tradition av smala vägar. E6 från Oslo ner till Svinesund utgör Norges förbindelse med motorvägsnätet i övriga Europa.
Det byggs dock motorvägar. Flera är byggda efter millennieskiftet, och flera byggs eller ska byggas. Före millennieskiftet byggdes en del motortrafikleder men bara i enstaka fall motorvägar. På senare år byggs vissa motortrafikleder om till motorvägar på grund av höga olyckstal på många hårt trafikerade motortrafikleder, till exempel Oslo-Lillehammer.[källa behövs]
Innan 2006 kallades motortrafikleder i Norge för "motorvei klasse B" och motorvägar för "motorvei klasse A". Detta skapade dock många missförstånd och många kartböcker visade motortrafikleder som motorvägar, vilket fick många att tro att Norge hade fler motorvägar än de hade. Detta ändrades dock 2006 i Stortinget. Motortrafikleder kallas nu för "Motortrafikkvei", ett begrepp hämtat från danskan.
Norge har ingen särskild standard- hastighetsgräns för motorvägar, utan den är 80 km/h som för landsvägar. Oftast skyltas dock 100 km/h, även om 80 och 90 förekommer. Den nya regeringen som tillträdde 2013 bestående av Høyre och Fremskrittspartiet beslutade att alla nybyggda motorvägar ska projekteras för hastighetsgränser upp till 120 km/h. De har också beslutat införa 110 km/h på en del av E18 i Vestfold från våren 2014.[1]
Typiskt för motorvägarna i Norge är att de till mycket stor del är försedda med vägbelysning. Det är egentligen bara Belgien, Storbritannien och Nederländerna som har vägbelysning i samma omfattning som Norge. Men dessa tre länder är betydligt mer tätbefolkade.
Se även
| |||||||||
