Multipel skleros

Från Wikipedia
Version från den 21 november 2017 kl. 21.29 av Disembodied Soul (Diskussion | Bidrag) (Rullade tillbaka redigeringar av 83.248.228.251 (diskussion) till senaste version av Kaiketsu)
Uppslagsordet ”Ms” leder hit. För andra betydelser, se MS.
Multipel skleros
Latin: sclerosis disseminata
Demyelinisering av MS. Vävnaden färgad med CD68 visar flera makrofager i området för lesionen.
Klassifikation och externa resurser
ICD-10G35
ICD-9340
OMIM126200
DiseasesDB8412
Medlineplus000737
eMedicineneuro/228  oph/179
MeSHsvensk engelsk

Multipel skleros, oftast förkortat MS, är en neurologisk sjukdom som drabbar centrala nervsystemet, det vill säga hjärna och ryggmärg. Ofta kommer sjukdomen i skov med symptom som går tillbaka inom några veckor-månader, men i de flesta fall utvecklas också en bestående funktionsnedsättning. Det finns nu många olika läkemedel som kan bromsa sjukdomsförloppet.

Benämning

Termen skleros betyder förhårdnad eller ärr och beskriver här de plack som bildas i hjärna och ryggmärg. Termen multipel syftar på att man under sjukdomen får fler plack i det centrala nervsystemet. Således betyder multipel skleros, "många ärr/plack". Sjukdomen har tidigare också kallats sclerosis disseminata.

Förekomst

MS drabbar oftast unga personer, även om åldern kan variera mycket. Genomsnittsåldern för insjuknandet ligger mellan ungefär 20 och 40 år. Kvinnor drabbas oftare än män – två tredjedelar av de drabbade är kvinnor. På norra halvklotet är MS vanligare än i övriga världen. De geografiska skillnaderna har troligen både genetiska och miljömässiga orsaker. I Sverige finns ca 17 500 personer med MS och varje år insjuknar ca 1 000 nya personer.[1]

Orsaker

MS-sjukdomen kännetecknas av att det bildas sjukdomshärdar, så kallade plack, i olika delar av centrala nervsystemet. I dessa sjukdomshärdar finner man vid mikroskopisk undersökning skador på nervcellernas myelin och en skada på blod-hjärnbarriären. Den ökade förekomsten av vita blodkroppar i sjukdomshärdarna visar på ett inslag av inflammation. Antalet oligodendrocyter minskar lokalt[2]. Efter många år (10-15 år) går ofta den primärt T-cellsdrivna sjukdomen över till en mer degenerativ fas, där inflammation inte är ett lika tydligt inslag.

Det mesta talar för att MS är en autoimmun sjukdom, där skadan sker genom att immunsystemet (speciellt T-celler) angriper kroppens egen vävnad[3]. Vad som i sin tur orsakar detta är inte känt, men man vet att både vissa gener och miljöfaktorer kan öka risken för att få MS[4]. Även epigenetik har föreslagits som en del i patogenesen då den överbryggar sambandet mellan miljö och gener[5].

Symptom

Sjukdomsförlopp vid olika typer av MS

I det tidiga förloppet av multipel skleros fortskrider sjukdomen ofta i skov, det vill säga sjukdomsutbrott följda av en period helt eller delvis utan symptom. Senare i förloppet präglas den ofta av långsam försämring utan symtomfria perioder; sjukdomen kallas då sekundärt progressiv. MS kan ge symptom från hela hjärnan, synnerven och ryggmärgen; vanliga symtom är känselbortfall, balanssvårigheter, pareser (svaghet), urinträngningar och onormal trötthet.

Det finns även en primärt progressiv form av MS, som saknar skov. Det rör sig då istället om en gradvis försämring under flera års tid[6].

Diagnos

Diagnosen MS ställs oftast av en specialist på nervsjukdomar, en neurolog. Diagnosen baseras på patientens beskrivning av sina symtom och det läkaren finner i sin undersökning av patienten. Undersökning med magnetkamera (magnetresonanstomografi) kan påvisa förändringar i hjärnan eller ryggmärgen som är typiska för MS. Den kan också bidra till att utesluta andra sjukdomar i nervsystemet och ge information av betydelse för prognosen. Vid MS finns områden med skleros i hjärnan och ryggmärgen som är typiska för sjukdomen. Sklerosen vid MS kallas plack.[7]

En lumbalpunktion kan visa tecken på inflammation i nervsystemet. Grunden i diagnostiken är att genom patientens beskrivning och den kliniska undersökningen påvisa att två skov som drabbat skilda delar av nervsystemet förelegat vid två olika tidpunkter. Under vissa förhållanden (definierade av de så kallade McDonald-kriterierna) kan diagnosen ställas redan vid ett första skov, förutsatt att man genom MR-undersökning kan påvisa att sjukdomen har spridning i både tid och rum. Vid primärt progressiv MS, som kännetecknas av en gradvis sjukdomsutveckling utan distinkta skov, är lumbalpunktionen av särskild betydelse för att utesluta andra tänkbara orsaker till sjukdomen[8].

Behandling

Det finns idag ingen botande behandling mot multipel skleros, men behandlingsmöjligheterna för att fördröja sjukdomsutvecklingen har ökat i snabb takt på senare år. Sjukdomen kan påverkas av bromsmediciner med dämpande inverkan på immunsystemet. Bromsmedicinerna minskar antalet skov och skovens längd vid skovvis förlöpande MS. Dels finns sedan en längre tid inferoner /glatimeracerat (ges i sprutor) och under de senaste åren har det även kommit medicin i tablettform (Tecfidera, Gilenya, Aubagio) samt intravenös behandling med bromsmedicin en gång per månad (Tysabri[9]) eller som två kurer med ett års mellanrum (Lemtrada). De första bromsmedicinerna som kom minskar antalet skov med ca 30 %, medan nyare bromsmediciner minskar skovfrekvensen med 30-70%. Forskning pågår och utvecklingen av mediciner har under 2000-talet gått snabbt framåt.

I gränslandet mellan vedertagen och experimentell behandling vid aggressiv MS finns även stamcellstransplantation som ett alternativ.[10][11][12].

Numera är behandlingsmålet vid skovvis ms att patienten skall vara skovfri. Är så inte fallet skall mer effektiv behandling övervägas.

Sedan länge är det känt att höga doser av kortison kan förkorta MS-skov. Eftersom det finns risk för biverkningar av behandlingen och MS-skov som regel är självläkande, brukar man begränsa behandling med kortison i höga doser till MS-skov som leder till påtagligt handikapp. Därtill finns det olika möjligheter att lindra symtom vid MS, till exempel smärtor och svår trötthet.

Även om sjukdomen är kronisk och allvarlig, är prognosen i regel bättre än man vanligen förväntar sig. Efter 15 års sjukdom har 30 % av patienterna i stort sett normal arbetsförmåga och 40 % har normal eller nästan normal gångförmåga. Hur motsvarande siffror blir att se ut för patienter som diagnostiseras i dagsläget och som från start behandlas med medicin som kommit under de senaste åren finns av naturliga skäl inte siffror på.

Cannabinoider har i små kliniska studier och försök på möss visat sig ge lindring av de spasmer och skälvningar som sjukdomen ofta ger upphov till.[13] I januari 2012 godkände Svenska läkemedelsverket Sativex som innehåller cannabinoiderna THC och CBD.[14]

Källor

Noter

  1. ^ Ahlgren C, Odén A, Lycke J (2014). [http://www.neuroreg.se/Content/Files/High%20Nationwide%20Incidence%20of%20Multiple%20Sclerosis%20in%20Sweden.pdf ”Citation: (2014) High Nationwide Incidence of Multiple Sclerosis in Sweden. . doi: E”]. PLoS ONE 9 (9). doi:10.1371/journal.pone.0108599. http://www.neuroreg.se/Content/Files/High%20Nationwide%20Incidence%20of%20Multiple%20Sclerosis%20in%20Sweden.pdf. 
  2. ^ Lucchinetti C1, Brück W, Parisi J, Scheithauer B, Rodriguez M, Lassmann H. (2000). ”Heterogeneity of multiple sclerosis lesions: implications for the pathogenesis of demyelination.”. Ann Neurol 47 (6): sid. 707-17. 
  3. ^ Weiner H L (2004). ”Multiple sclerosis is an inflammatory T-cell-mediated autoimmune disease.”. Arch Neurol 61 (10): sid. 1613-5. 
  4. ^ Kullenberg, T; Lycke, J. ”Netdoktor: MS”. http://www.netdoktor.se/ms-multipel-skleros/artiklar/multipel-skleros-ms. Läst 13 januari 2015. 
  5. ^ Küçükali, Cem İsmail; Kürtüncü, Murat; Çoban, Arzu; Çebi, Merve; Tüzün, Erdem. ”Epigenetics of multiple sclerosis: an updated review”. Neuromolecular Medicine 17 (2): sid. 83–96. doi:10.1007/s12017-014-8298-6. ISSN 1559-1174. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/24652042. Läst 6 april 2017. 
  6. ^ Fagius, Jan; Nyholm, Dag (2013). Neurologi (5). Liber. ISBN 9789147107902 
  7. ^ http://emedicine.medscape.com/article/342254-overview
  8. ^ Svenningsson, Anders. ”Svenska MS-sällskapet: diagnostik”. http://www.mssallskapet.se/Metodboken_files/Diagnostik%20av%20Multipel%20Skleros.pdf. Läst 13 januari 2015. 
  9. ^ www.fass.se
  10. ^ ”stamcellstransplantation”. Karolinska universitetssjukhuset. Arkiverad från originalet den 13 april 2014. https://web.archive.org/web/20140413155624/http://www.karolinska.se/OM/press-nyheter/nyhetslista/Stamcellstransplantationer-okar-vid-MS/. 
  11. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 15 april 2014. https://web.archive.org/web/20140415074352/http://www.akademiska.se/sv/Pressrum/Nyheter/Fler-MS-patienter-blir-hjalpta-av-stamcellsbehandling/. Läst 14 april 2014. 
  12. ^ Nash R A et al (2014). ”High-Dose Immunosuppressive Therapy and Autologous Hematopoietic Cell Transplantation for Relapsing-Remitting Multiple Sclerosis (HALT-MS) A 3-Year Interim Report”. JAMA Neurol. (Published online December 29). doi:10.1001/jamaneurol.2014.3780. 
  13. ^ Baker et al. (2000). ”Cannabinoids control spasticity and tremor in a multiple sclerosis model”. Nature 404 (6773): sid. 84–87. doi:10.1038/35003583. 
  14. ^ Läkemedelsverket godkänner Sativex...,.

Se även

Externa länkar

http://www.fass.se http://www.akademiska.se/sv/Pressrum/Nyheter/Fler-MS-patienter-blir-hjalpta-av-stamcellsbehandling/

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Multipel_skleros&oldid=42135258”