Näringsfrihet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Näringsfrihet innebär att det inte finns några begränsningar för medborgarna att starta företag.

Näringsfrihet innebär att vem som helst får starta företag och att konkurrensen mellan företagen ska vara fri utan att det allmänna gör ingrepp. Personer som är belagda med näringsförbud får under en viss tid inte bedriva näringsverksamhet. Historiskt begränsades näringsfriheten av de stadsprivilegier som fanns i Europa från medeltiden.

Sverige[redigera | redigera wikitext]

I Sverige avskaffades skråväsendet i två steg: först avskaffades hantverkarnas skyldighet att tillhöra en skråorganisation på landsbygden år 1846 av kung Oscar I, vilket innebar att var och en fritt fick välja yrke. Samtidigt tilläts handelsmän att öppna butiker på landsbygden, så länge de etablerade sig minst 3 mil från närmaste stad för att inte konkurrera med stadsborna.[1]

Det var ett steg mot införandet av näringsfriheten 1864 då den obligatoriska skråtillhörigheten avskaffades även i städerna. Samma år infördes också en ny liberal strafflag. Samtidigt öppnades för fri etableringsrätt för handlare och fabriksanläggningar på landsbygden.[1]

Näringsfriheten garanteras av Regeringsformen, 2 kap. 17 §: "Begränsningar i rätten att driva näring eller utöva yrke får införas endast för att skydda angelägna allmänna intressen och aldrig i syfte enbart att ekonomiskt gynna vissa personer eller företag."

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Nordin, Sveriges historia under 1880- och 1900-talen - Svensk samhällsutveckling 1809-1992, Lars-Arne Norborg