NGC 2080
| NGC 2080 | |
 Bild av stjärnbildningsområdet NGC 2080 tagen med Hubbleteleskopet. | |
| Observationsdata | |
|---|---|
| Typ | Emissionsnebulosa |
| Stjärnbild | Svärdfisken |
| Rektascension | 05t 39m 44,2s |
| Deklination | -69° 38′ 44″ |
| Avstånd | ca 160 000[1] ljusår |
| Noterbart | Tillhör Stora magellanska molnet |
| Fysiska egenskaper | |
| Radie | ca 25 ljusår[2] |
| Upptäckt | |
| Upptäcktsår | december 1834 |
| Upptäckare | William Herschel[3] |
| Andra beteckningar | |
| GC 1278, h 2950, N160A, ESO 57-EN12, PKS 0540-695 | |
| Se även: Nebulosor, Lista över nebulosor | |
NGC 2080, även känd som Spökhuvudnebulosan, är en stjärnbildande region och en emissionsnebulosa söder om 30 Doradus (Tarantelnebulosan) i stjärnbilden Svärdfisken. Den tillhör Stora magellanska molnet, en satellitgalax till Vintergatan och ligger på ett avstånd av 168 000 ljusår.[1] Den upptäcktes i december 1834 av William Herschel.[3] Spökhuvudnebulosan har en diameter på 50 ljusår[2] och är uppkallad efter de två distinkta vita fläckarna den har, kallade "spökets ögon".[4] Den västra fläcken, kallad A1, har en bubbla i mitten som skapades av den unga, massiva stjärnan den innehåller. Den östra fläcken, kallad A2, har flera unga stjärnor i en nybildad stjärnhop, men de är fortfarande dolda av dess ursprungliga stoftmoln.[1][4] Eftersom ingetdera stoftmolnet har försvunnit på grund av stjärnstrålningen har astronomer dragit slutsatsen att båda uppsättningarna stjärnor har bildats under de senaste 10 000 åren.[4] Dessa stjärnor har tillsammans börjat skapa en bubbla i nebulosan med sina utsläpp av material, kallad stjärnvind.[5]
Närvaron av stjärnor påverkar också nebulosans färg i hög grad. Den västra delen av nebulosan har en dominerande syreemissionslinje på grund av en kraftfull stjärna i nebulosans utkanter, som färgar den grön.[4] Resten av nebulosans utkanter har en röd nyans på grund av jonisering av väte.[4] Eftersom både väte och syre joniseras i den centrala regionen, verkar den vara blekgul. När väte är tillräckligt energiserat för att avge en andra våglängd av ljus, verkar den blå, som i området kring A1 och A2.[1][4]
NGC 2080 bör inte förväxlas med Spöknebulosan (Sh2-136) eller Lilla Spöknebulosan (NGC 6369).
Se även
[redigera | redigera wikitext]- Lista över NGC-objekt (2001-3000)
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, NGC 2080, 14 maj 2023.
Noter
[redigera | redigera wikitext]- 1 2 3 4 Wilkins, Jamie; Dunn, Robert (2006). 300 Astronomical Objects: A Visual Reference to the Universe (1st). Buffalo, New York: Firefly Books. ISBN 978-1-55407-175-3
- 1 2 Nemiroff, R.; Bonnell, J., eds. (31 October 2001). "Halloween and the Ghost Head Nebula". Astronomy Picture of the Day. NASA. Hämtad 7 maj 2012.
- 1 2 Frommert, Hartmut; Kronberg, Christine (19 april 2006). ”More LMC objects”. SEDS. http://messier.seds.org/xtra/ngc/lmc_more.html. Läst 7 maj 2012.
- 1 2 3 4 5 6 ”Hubble Sends Season's Greetings from the Cosmos to Earth”. HubbleSite. NASA and ESA. 19 december 2001. http://hubblesite.org/newscenter/archive/releases/2001/34/. Läst 7 maj 2012.
- ↑ ”Painting with oxygen and hydrogen”. ESA. 18 oktober 2001. http://www.spacetelescope.org/news/heic0114/. Läst 7 maj 2012.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör NGC 2080.- SEDS
- Hubble Sends Season's Greetings from the Cosmos to Earth – Hubble Space Telescope news release
- NASA Astronomy Picture of the Day: Halloween and the Ghost Head Nebula (31 October 2001)
- Release on NGC 2080 at ESA/Hubble
| |||||||||||||||||
