HD 38282

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
HD 38282
Dorado IAU.svg
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildSvärdfisken
Rektascension05t 38m 53,3867s[1]
Deklination-69° 02′ 00,901″[1]
Skenbar magnitud ()+11,11 (V)[2]
Stjärntyp
SpektraltypWN5-6h + WN6-7h[3]
B–V-0,13[2]
Astrometri
Radialhastighet ()255,959[4] km/s
Egenrörelse (µ)RA: 2,00[1] mas/år
Dek.: 2,60[1] mas/år
Parallax ()0,31 ± 0,26[5]
Avståndca 163 000  (ca 49 970[6] pc)
Absolut magnitud ()-7,96[4]
Detaljer
Massa20 - 170 + 95 - 205[3] M
Radie33,2 ± 3,2 R
Luminositet4 500 000[4] - 6 300 000[3] L
Temperatur47 000[4] K
Metallicitet-0,38 ± 0,14 (Fe/H)[3] dex
Ålder<2[3] miljoner år
Andra beteckningar
CPD-69 462, GSC 09163-00992, 2MASS J05385338-6902007, PPM 354888, SSTISAGEMC J053853.37-690200.7, TYC 9163-992-1, UCAC2 1803472, UCAC4 105-014407, [P93] 9037, Gaia DR2 4657686222022977920, Gaia DR1 4657686217688662272 [7]

HD 38282 (R144, BAT99-118, Brey 89) är en dubbelstjärna belägen i den södra delen av stjärnbilden Svärdfisken i Tarantelnebulosan (Stora magellanska molnet) och består av två väterika Wolf-Rayet-stjärnor. Den ligger nära stjärnhopen R136 i mitten av NGC 2070 och kan ha kastats ut från denna efter ett möte med en annan massiv dubbelstjärna.[5] Den har en kombinerad skenbar magnitud av ca 11,11[2] och kräver ett teleskop för att kunna observeras. Den beräknas befinna sig på ett avstånd på ca 163 000 ljusår (ca 49 970 parsek) från solen.[6]

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Primärstjärnan HD 38282 A är en blå till vit hyperjättestjärna av spektralklass WN5-6h.[3] Den har en massa som är ca 80 - 170[3] solmassor, en radie som är ca 33 solradier och en effektiv temperatur av ca 47 000 K.[4]

HD 38282 är en spektroskopisk dubbelstjärna och båda stjärnorna noteras i spektrumet. Båda är WNh-stjärnor, mycket heta stjärnor med starka emissionslinjer på grund av deras starka stjärnvindar. Omloppsbanan har inte fastställts, men är sannolikt mellan två och sex månader, kanske mer om den är excentrisk. Den något varmare primärstjärnan har observerats vara den mindre massiva av de två. Deras sammanlagda luminositet är 4 500 000[4] - 6 300 000[3]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, HD 38282, [HD 38282 - Wikipedia 2 mars 2021].

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Hog, E.; Kuzmin, A.; Bastian, U.; Fabricius, C.; Kuimov, K.; Lindegren, L.; Makarov, V. V.; Roeser, S. (1998). "The TYCHO Reference Catalogue". Astronomy and Astrophysics. 335: L65. Bibcode:1998A&A...335L..65H.
  2. ^ [a b c] Zacharias, N.; Finch, C. T.; Girard, T. M.; Henden, A.; Bartlett, J. L.; Monet, D. G.; Zacharias, M. I. (2012). "VizieR Online Data Catalog: UCAC4 Catalogue (Zacharias+, 2012)". VizieR On-line Data Catalog: I/322A. Originally Published in: 2012yCat.1322....0Z; 2013AJ....145...44Z. 1322. Bibcode:2012yCat.1322....0Z.
  3. ^ [a b c d e f g h] Sana, H.; Van Boeckel, T.; Tramper, F.; Ellerbroek, L. E.; De Koter, A.; Kaper, L.; Moffat, A. F. J.; Schnurr, O.; Schneider, F. R. N.; Gies, D. R. (2013). "R144 revealed as a double-lined spectroscopic binary". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society: Letters. 432: 26. arXiv:1304.4591. Bibcode:2013MNRAS.432L..26S. doi:10.1093/mnrasl/slt029. S2CID 119238483.
  4. ^ [a b c d e f] Hainich, R.; Rühling, U.; Todt, H.; Oskinova, L. M.; Liermann, A.; Gräfener, G.; Foellmi, C.; Schnurr, O.; Hamann, W. -R. (2014). "The Wolf-Rayet stars in the Large Magellanic Cloud: A comprehensive analysis of the WN class". arXiv:1401.5474v1 [astro-ph.SR].
  5. ^ [a b] Oh, Seungkyung; Kroupa, Pavel; Banerjee, Sambaran (2014). "R144: A very massive binary likely ejected from R136 through a binary-binary encounter". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 437 (4): 4000. arXiv:1311.2934. Bibcode:2014MNRAS.437.4000O. doi:10.1093/mnras/stt2219. S2CID 118708404.
  6. ^ [a b] Pietrzyński, G; D. Graczyk; W. Gieren; I. B. Thompson; B. Pilecki; A. Udalski; I. Soszyński; et al. (7 March 2013). "An eclipsing-binary distance to the Large Magellanic Cloud accurate to two per cent". Nature. 495 (7439): 76–79. arXiv:1303.2063. Bibcode:2013Natur.495...76P. doi:10.1038/nature11878. PMID 23467166. S2CID 4417699.
  7. ^ HD 38282 (u-strasbg.fr) |Hämtad 2021-03-02.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]