NGC 4361
| NGC 4361 | |
 Infraröd bild på NGC 4361 tagen med Spitzerteleskopet. | |
| Observationsdata | |
|---|---|
| Typ | planetarisk nebulosa |
| Stjärnbild | Korpen[1] |
| Rektascension | 12t 24m 30,8s[2] |
| Deklination | -18° 47′ 05,6″[2] |
| Avstånd | 3 377,2 ± 156,3[2] ljusår |
| Skenbar storlek | 1,3 × 1,3 bågsekund [3] |
| Skenbar magnitud | 10,9[3] |
| Upptäckt | |
| Upptäcktsår | 7 februari 1785 |
| Upptäckare | William Herschel[4] |
| Andra beteckningar | |
| PK 294+43.1, ESO 573-PN19, GC 2917, CS 13.2, h 1231, H 1.65 | |
| Se även: Nebulosor, Lista över nebulosor | |
NGC 4361 (även känd som Gräsmattaesprinklernebulosan[5] eller Trädgårdssprinklernebulosan) är en planetarisk nebulosa i stjärnbilden Korpen.[1][2][3] Den upptäcktes den 7 februari 1785 av William Herschel.[4] Den ingår i Astronomiska ligans Herschel 400-observationsprogram.
Central stjärna
[redigera | redigera wikitext]NGC 4361:s centrala stjärna, som har Henry Draper-katalogbeteckningen HD 107969,[6] är en extremt het [WC] Wolf-Rayet-stjärna. Dess temperatur är 126 000 K.[7] Den är nästan 18 000 gånger mera ljusstark än solen, men har bara 6,1 procent av solens storlek. Stjärnan lämnade den asymptotiska jättegrenen för mellan 5 776 och 8 018 år sedan.[7]
Galleri
[redigera | redigera wikitext]
NGC 4361 with legacy surveys
NGC 4361 avbildad med ett 24-tums teleskop
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, NGC 4361, 28 februari 2025.
Noter
[redigera | redigera wikitext]- 1 2 Stefan Rumistrzewicz (1 november 2010). A Visual Astronomer's Photographic Guide to the Deep Sky: A Pocket Field Guide. Springer Science & Business Media. sid. 158–. ISBN 978-1-4419-7242-2. https://books.google.com/books?id=Vhjn3DEJpyIC&pg=PA158
- 1 2 3 4 on&mescat.velocities=on&Ident=%401946508&Name=NGC++4361&submit=display+selected+measurements#lab_meas ”NGC 4361 – Planetary Nebula”. Simbad Astronomical Database. Universite de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-id?mescat.distance on&mescat.velocities=on&Ident=%401946508&Name=NGC++4361&submit=display+selected+measurements#lab_meas. Läst 6 maj 2019.
- 1 2 3 ”Planetary Nebula NGC 4361”. Telescopius. https://telescopius.com/deep-sky/object/5403/ngc-4361/planetary-nebula. Läst 6 maj 2019.
- 1 2 Seligman
- ↑ Stoyan, Ronald; Schurig, Stephan (2014). interstellarum Deep Sky Atlas. Erlangen: Cambridge University Press; Oculum-Verlag GmbH. ISBN 978-1-107-50338-0. OCLC 920437579. http://www.deep-sky-atlas.com/
- ↑ Jordan, S.; Bagnulo, S.; Werner, K.; O’Toole, S. J. (2012). ”Magnetic fields in central stars of planetary nebulae?”. Astronomy & Astrophysics 542: sid. A64. doi:. ISSN 0004-6361. https://arxiv.org/abs/1204.2697.
- 1 2 González-Santamaría, I.; Manteiga, M.; Manchado, A.; Ulla, A.; Dafonte, C. (1 oktober 2019). ”Properties of central stars of planetary nebulae with distances in Gaia DR2” (på engelska). Astronomy & Astrophysics 630: sid. A150. doi:. ISSN 0004-6361. https://www.aanda.org/articles/aa/abs/2019/10/aa36162-19/aa36162-19.html.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör NGC 4361.
