Nathaniel Pigott
| Nathaniel Pigott | |
| Född | 1725[1][2][3] Whitton, Middlesex, England |
|---|---|
| Död | 30 maj 1804 |
| Nationalitet | Brittisk |
| Sysselsättning | Astronom |
| Känd för | Observation av solförmörkelser, Venuspassage, Merkuriuspassage och kometer |
| Utmärkelser | |
| Fellow of the Royal Society | |
| Redigera Wikidata | |
Nathaniel Pigott, född 1725 i Whitton, Middlesex, England, död 30 maj 1804, var en engelsk astronom, känd för sina observationer av förmörkelser, Venuspassager och Merkuriuspassager samt kometer. Han blev ledamot av Royal Society den 16 januari 1772, utländsk medlem av Imperial Academy i Bryssel 1773 och korrespondent för Franska vetenskapsakademin 1776.[4] [5][6] Han var far till Edward Pigott.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Pigott var son till Ralph Pigott av Whitton och hans hustru Alethea, dotter till den åttonde vicomte Fairfax. Han var sonson till barrister Nathaniel Pigott (1661–1737), en romersk-katolik och nära vän till poeten Alexander Pope, som hyllade honom i en gravskrift inskriven i församlingskyrkan i Twickenham. Den unge Nathaniel Pigott gifte sig med Anna Mathurina, dotter till Monsieur de Bériol, och tillbringade några år i Caen i Normandie för att utbilda sina barn. Han och hans familj levde ett något kringflyttande liv i olika delar av Storbritannien och kontinenten, där förhållandena var mer gynnsamma för den trofast katolska familjen.[4][7]
Det är inte känt när Pigott först blev intresserad av astronomi. Han kunde dock köpa fina instrument från hantverkare i London och blev känd för observationsförmåga och beräkningsnoggrannhet. Vetenskapsakademin i Caen valde honom till utländsk medlem omkring 1764, och han observerade där, med John Dollonds två meter stora akromatiska teleskop, den partiella solförmörkelsen den 16 augusti 1765. Hans observationer av Venuspassagen den 3 juni 1769 överfördes till Franska vetenskapsakademin och hans meteorologiska register i Caen, från 1765 till 1769, till Royal Society, för vilket han valdes till ledamot den 16 januari 1772. Han upprätthöll en vänskaplig relation med astronomen William Herschel.[4]
I Bryssel åtog han sig på regeringens begäran år 1772, att fastställa de geografiska positionen för de viktigaste städerna i Nederländerna. Arbetet tog fem månader och utfördes på hans egen bekostnad, med hjälp av hans son Edward Pigott och hans tjänare. Längdgraderna erhölls från observationer av Jupiters månars förmörkelser, latituderna med hjälp av meridianhöjder tagna med en Birdskvadrant utlånad av Royal Society. Pigott beskrev dessa operationer i ett brev till Nevil Maskelyne, daterat Louvain, den 11 augusti 1775, och deras resultat publicerades i stor utsträckning i Memoirs of the Brussels Academy of Sciences. Han valdes till utländsk medlem av Brysselakademin den 25 maj 1773 och till korrespondent för Franska vetenskapsakademin den 12 juni 1776. Pigott deltog också i ett ovanligt experiment den 1 november 1773 för att fastställa variationer i barometertrycket som skapades av ringningen av den över sju ton tunga klockan i katedralen Ste. Goedule i Bryssel.[4]
Pigott tillbringade en del av sommaren 1777 i Lady Widdringtons hus i Gloucestershire, vars longitud han bestämde, och bosatte sig sedan i Frampton House, Glamorganshire, på sin egen egendom. Här utrustade han ett observatorium med en transit av fabrikat Sisson, ett 1,8-meters akromatiskt teleskop av fabrikat Dollond och flera mindre teleskop. Han fastställde dess latitud och upptäckte 1778–9 några dubbelstjärnor. Han och hans son Edward undersökte och korrigerade också kartläggningen av många platser i området.[8][9] År 1783 skickade han en redogörelse till Royal Society om en anmärkningsvärd meteor som han sett när han red över Hewit (Heworth) Common, nära York. Han observerade Merkuriuspassagen den 3 maj 1786 vid Collège Royal, Louvain, några dagar efter sin ankomst från England.[4]
År 1783 upptäckte Pigott en periodisk komet med omkring sex års omloppstid, vilken dock inte återfunnits senare. Han uppehöll sig under många år i Belgien, där han var sysselsatt med geodetiska arbeten.
Pigott dog utomlands 1804. Hans son Edward , som hjälpte till med många av hans observationer, blev en känd astronom i sin egen rätt.[10]
Publikationer
[redigera | redigera wikitext]- 1782 (med Dr William White): "Observations on the Bills of Mortality at York. By William White, MDFAS; Communicated by Nathaniel Pigott, Esq. FRS" Philosophical Transactions of the Royal Society of London
Utmärkelser och erkännanden
[redigera | redigera wikitext]Asteroiden 10220 Pigott är uppkallad efter honom och hans son.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Nathaniel Pigott, 2 augusti 2025.
- Pigott, Nathaniel i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1915)
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ UK National arkiv-ID: F43350, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ CERL Thesaurus, Consortium of European Research Libraries, CERL: cnp02136763, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Electronic Enlightenment, Oxford University Press, Electronic Enlightenment-ID: pigotnatha028840.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d e] Clerke, Agnes Mary. "Pigott, Nathaniel". Dictionary of National Biography. Vol. 45. p. 284.
- ^ McConnell, Anita (2004). ”Pigott, Nathaniel (1725–1804), astronomer | Oxford Dictionary of National Biography”. Oxford Dictionary of National Biography. Oxford, England: Oxford University Press. doi:. http://www.oxforddnb.com/view/article/22254.
- ^ Kopal, Zdeněk (1974). ”Pigott, Edward, and Pigott, Nathaniel”. i Gillispie, C. C.. Dictionary of Scientific Biography. "10". New York: Charles Scribner’s Sons. Sid. 607–608.
- ^ McConnell, A.; Brech, A. (1999). ”Nathaniel and Edward Pigott, Itinerant Astronomers”. Notes and Records of the Royal Society of London 53 (3): sid. 305–318. doi:.
- ^ Griffiths, Martin (2011). ”The Pigotts of Frampton”. Society for the History of Astronomy Bulletin 21: sid. 22–26. Bibcode: 2011SHAN...21...20G. Arkiverad från originalet den 3 April 2016. https://web.archive.org/web/20160403220850/https://dl.dropboxusercontent.com/u/24095066/contents/no21.html. Läst 22 mars 2016.
- ^ Melmore, S. (1953). ”Nathaniel Pigott's Observatory”. Annals of Science 9 (3): sid. 281–286. doi:.
- ^ Hoskin, Michael (1979). ”Goodricke, Pigott and the Quest for Variable Stars”. Journal for the History of Astronomy 10 (1): sid. 23–41. doi:. Bibcode: 1979JHA....10...23H.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- McConnell, Anita; Brech., Alison (1999). ”Nathaniel and Edward Pigott, Itinerant Astronomers”. Notes and Records of the Royal Society of London (JSTOR) 53 (3): sid. 305–18. http://www.jstor.org/stable/41236971. Läst 2 januari 2023.
- Bryn Jones (2006-07-27). ”Nathaniel Pigott (1725-1804) and Edward Pigott (1753-1825)”. Nathaniel Pigott (1725-1804) and Edward Pigott (1753-1825). http://www.jonesbryn.plus.com/wastronhist/people/pigotts/p_pigotts.html. Läst 16 februari 2009.
- Clerke, Agnes Mary (1896). "Pigott, Nathaniel". In Lee, Sidney (ed.). Dictionary of National Biography. Vol. 45. London: Smith, Elder & Co. p. 284.
|