Neuroradiologi
Neuroradiologi är en medicinsk grenspecialitet som omfattar fördjupade kunskaper och färdigheter inom radiologisk diagnostik av sjukdomar, skador och missbildningar inom centrala nervsystemet samt huvudet och ryggen. Specialistkompetens i neuroradiologi förutsätter dessutom kunskaper, färdigheter och förhållningssätt som motsvarar specialistkompetens i medicinsk radiologi.[1]
Det finns flera olika tekniker för att kunna studera funktioner och strukturer hos hjärnan. Den äldsta metoden är konventionell röntgenundersökning, vilket ger viss information om strukturen men ingen information om funktionen.[2]
Följande metoder är särskilt viktiga inom neuroradiologin.
- Datortomografi, CT eller DT.
- Myelografi
- Angiografi av hjärnan
- Magnetresonanstomografi, MRT
- Ultraljud av hjärnan
- SPECT
- Spinal angiografi
- Positronemissionstomografi, PET
- Orbital flebografi
- Interventionell neuroradiologi, vilket är metoder som inte bara innebär diagnostik utan även behandling. Det finns till exempel metoder för att åtgärda artärbråck i huvudet.
Källor
- ^ Treitler, Thomas. ”Röntgen”. Röntgen. Doktorsguiden. http://www.doktorsguiden.se/specialitet/rontgen. Läst 4 september 2012.[död länk]
- ^ Johnson, Keith. ”Neuroimaging Primer”. Neuroimaging Primer. Harvard Medical School. Arkiverad från originalet den 16 december 2004. https://web.archive.org/web/20041216011241/http://www.med.harvard.edu/AANLIB/hms1.html. Läst 4 september 2012.
|