Nino Haratischwili
| Nino Haratischwili | |
.jpg) | |
| Född | ნინო ხარატიშვილი 8 juni 1983[1][2] (40 år) Tbilisi[3] |
|---|---|
| Medborgare i | Sovjetunionen och Georgien |
| Utbildad vid | Tbilisis teateruniversitet  |
| Sysselsättning | Författare[4], dramatiker, regissör, teaterregissör[5] |
| Utmärkelser | |
| Adelbert von Chamisso-priset (2010) Anna Seghers-Preis (2015) Giwi Margwelaschwilis pris (2016) Carl-Zuckmayer-medaljen (2023) | |
| Redigera Wikidata | |
Nino Haratischwili (georgiska: ნინო ხარატიშვილი), född 8 juni 1983 i Tbilisi i Georgien är en tysk-georgisk författare och teaterdirektör.[6]
Haratischwili växte upp i Tbilisi där hon gick i en tyskspråkig skola. I början av 1990-talet flyttade hon med sin mor till Tyskland för att undvika turbulensen i hemlandet efter Sovjetunionens sönderfall. Familjen återvände till Georgien efter två år, men Haratischwili reste tillbaka till Tyskland för att gå på teaterskola i Hamburg där hon fortfarande bor.[6] Hon blev teaterdirektör och skrev flera pjäser innan hon debuterade som författare med boken Juja år 2010. Hennes internationella genombrott kom år 2014 med släktkrönikan Det åttonde livet (Till Brilka) (Das achte Leben (Für Brilka)), som utkom på svenska år 2021.[7]
År 2019 tilldelades hon Schiller-Gedächtnispreis för sitt författarskap.[8]
Bibliografi[redigera | redigera wikitext]
- 2010 – Juja, Verbrecher-Verlag, ISBN 978-3-940426-48-2.
- 2011 – Mein sanfter Zwilling, Frankfurter Verlagsanstalt, ISBN 978-3-627-00175-9.
- 2014 – Das achte Leben (Für Brilka), Frankfurter Verlagsanstalt, ISBN 978-3-627-00208-4.
- 2019 – The Eighth Life (For Brilka), översatt till engelska av Charlotte Collins och Ruth Martin, ISBN 978-1-911-61746-4.
- 2020 – L'ottava vita (per Brilka), ISBN 978-88-297-0506-1.
- 2021 – Det åttonde livet (Till Brilka), översatt till svenska av Ebba Högström, ISBN 9789198618389
- 2018 – Die Katze und der General, Frankfurter Verlagsanstalt, ISBN 978-3-627-00254-1.
Teaterpjäser
- 2001 – Der Cousin und Bekina
- 2009 – Georgia / Liv Stein. Zwei Stücke
- 2011 – Zorn
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ Heinz Ludwig Arnold & Hermann Korte (red.), Kritisches Lexikon der Gegenwartsliteratur, Nino Haratischwili.[källa från Wikidata]
- ^ Munzinger Personen, Nino Haratischwili, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 21 december 2014, licens: CC0.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, thebookerprizes.com .[källa från Wikidata]
- ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, läst: 17 december 2022.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Schwanitz, Mirko. ”Literatur - Nino Haratischwili: "Erst schreibe ich über Folter, dann spiele ich mit meinem Kind"” (på tyska). Aargauer Zeitung. https://www.aargauerzeitung.ch/kultur/buch-buehne-kunst/nino-haratischwili-erst-schreibe-ich-uber-folter-dann-spiele-ich-mit-meinem-kind-ld.1318599. Läst 16 september 2021.
- ^ ”Nino Haratischwili (Georgien/Tyskland)”. https://kulturhusetstadsteatern.se/litteratur/nino-haratischwili-georgientyskland. Läst 16 september 2021.
- ^ ”Nino Haratischwili ausgezeichnet” (på tyska). https://www.boersenblatt.net/archiv/1707921.html. Läst 16 september 2021.