Ockasionalism

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Ockasionalism (av latinets occasio 'gynnsamt tillfälle', 'möjlighet', av occido 'falla ned', 'gå ned') är en filosofisk teori som syftar till att lösa kropp-själ-problemet som formulerades av René Descartes.

Ockasionalismen hävdar att det inte finns någon direkt påverkan mellan själ och kropp. Istället är det så att rörelser i själen ger Gud "tillfälle" (occasio) att påbörja rörelser i kroppen och tvärtom.

Teorin, som har stora likheter med tankar hos Mohammad Ghazali infördes i av de franska cartesianerna Géraud de Cordemoy och Louis de La Forge, men fick sin typiska utformning genom Arnold Geulincx. Medan teorin hos Geulincx främst användes just för att lösa kropp-själ-problemet fick ockasionalismen hos Nicolas Malebranche en vidare tillämpning i det han menade att i själva verket var gud som låg bakom en rad orsak-verkan-förhållanden i tillvaron och därmed trotsade alla försök till naturvetenskapliga förklaringar.[1]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 20. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 575 

Se även[redigera | redigera wikitext]