Ockasionalism
Ockasionalism, även occasionalism, av latinets occasio, "gynnsamt tillfälle", "möjlighet", av occido, "falla ned", "gå ned", är en filosofisk teori som syftar till att lösa kropp–själ-problemet som framför andra filosofer fördes in av Nicolas Malebranche.
Ockasionalismen hävdar att det inte finns någon direkt påverkan mellan själ och kropp. Istället är det så att rörelser i själen ger Gud "tillfälle" (occasio) att påbörja rörelser i kroppen och tvärtom.[1]
Teorin, som har stora likheter med tankar hos Mohammad Ghazali, infördes av de franska cartesianerna Géraud de Cordemoy och Louis de La Forge, men fick sin typiska utformning genom Arnold Geulincx.[2] Medan teorin hos Geulincx främst användes just för att lösa kropp–själ-problemet, fick ockasionalismen hos Nicolas Malebranche en vidare tillämpning då han menade att det var Gud som låg bakom en rad orsak-verkan-förhållanden i tillvaron och därmed trotsade alla försök till naturvetenskapliga förklaringar.[3]
Se även
[redigera | redigera wikitext]Källor
[redigera | redigera wikitext]- Nordin, Svante (2022). Filosoferna: vetenskaplig revolution och upplysning 1650–1776. Stockholm: Fri Tanke. Libris 1fq5ts11zbtgg32q. ISBN 978-91-8913-909-1
- Lübcke, Poul, red (1993). Filosofilexikonet: filosofer och filosofiska begrepp från A till Ö. Stockholm: Forum. sid. 404. ISBN 91-37-09488-2. https://archive.org/details/filosofilexikone0000unse
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ↑ Duignan, Brian. ”Occasionalism, philosophy”. Encyclopædia Britannica. https://www.britannica.com/topic/occasionalism. Läst 27 september 2026.
- ↑ Nordin 2022, s. 67.
- ↑ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 20. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 575
Webbkällor
[redigera | redigera wikitext]- Uppslagsordet ockasionalism från Nationalencyklopedins internettjänst. Hämtat 2008-02-13.