Ola Månsson

Lägg till länkar
Från Wikipedia
För 1800-talspolitikern med samma namn, se Ola Månsson (politiker). För företagsledare med samma namn, se Ola Månsson (företagsledare).
Ola Månsson
Ola Månsson 2017.
Personlig information
Fullständigt
namn		Mats Ola Månsson
Födelsedatum26 juni 1972 (51 år)
FödelseortKävlinge, Sverige
Klubbinformation
KlubbSverige H65 Höör
PositionHuvudtränare
Juniorklubbar
 Sverige Kävlinge HK
Seniorklubbar*
År
0000–1993
1993–1995
1995–2000
Klubb
Sverige Kävlinge HK
Sverige IFK Kristianstad
Sverige Olympic/Viking HK 		SM (GM)
Klubbar som tränare
2000–2004
2004–2005
2005–2009
2009–2011
2011–2012
2012–2016
2016–		Sverige Team Eslövs IK (damer)
Danmark FOX Team Nord (damer)
Sverige H43 Lund (herrar)
Sverige Eslövs IK (damer)
Sverige IFK Kristianstad (ass., herrar)
Sverige OV Helsingborg (herrar)
Sverige H65 Höör (damer)
* Antal matcher och mål i seniorklubbar räknas endast för de inhemska ligorna.

Mats Ola Månsson, född 26 juni 1972 i Kävlinge, är en svensk handbollstränare och före detta handbollsspelare. Han är bosatt i Löddeköpinge, Skåne.

Handbollskarriär[redigera | redigera wikitext]

Parallellt med sin spelarkarriär, inledde Ola Månsson sin tränarkarriär i moderklubben Kävlinge HK som tonåring. Efter att ha tränat klubblag i Kävlinge och även Skånes distriktslag fick han erbjudande om att träna Eslövs damer 2000. Strax efter att han kommit överens med Eslöv fick han även ett erbjudande från en norsk ligaklubb om ett proffskontrakt som spelare som han avböjde.[1] Han avslutade istället sin spelarkarriär på elitnivå och fokuserade på en tränarkarriär.

Första året som tränare för Eslöv tog han laget till en SM-semifinal, det bästa resultat ett skånskt damlag presterat vid den tidpunkten. Semifinalen följdes av tre raka SM-finaler, med två SM-guld och ett SM-silver som facit. Året därpå flyttade Ola till Danmark där han tog upp Fox Team Nord till högsta serien. I laget fanns bland annat Lina och Alexandra Möller och Johanna Wiberg, spelare som han även tränat i Eslöv.[2] Efter en ettårig sejour i Danmark återvände Ola till Sverige men denna gång till herrarnas elitserie och H43 Lund.[3]

Efter tre framgångsrika säsonger i H43 Lund, med semifinalplatsen 2008 som främsta framgång, gick det betydligt tyngre säsongen därpå.[4] Säsongen avslutades för Olas del redan i december då han ersattes av Pelle Käll som tränare.[5]

Istället blev det Eslöv igen i två säsonger med sikte mot en ny SM-final.[6] 2011 tog han Eslöv till SM-final efter en hård semifinalserie där man slog ut ett favorittippat Lugi.[7] I finalen pressade man giganterna IK Sävehof, men förlorade till slut matchen.[8]

Säsongen 2011/2012 var Ola tillbaka i herrarnas elitserie, denna gång som assisterande tränare i IFK Kristianstad. Under höstsäsongen var Kenneth Andersson huvudtränare, men i slutet av februari tog Ola Lindgren över den rollen. Månsson fortsatte, men nu tillsammans med Lindgren, att leda laget som tog sig till en SM-final efter att ha slagit ut fjolårsfinalisten Guif i semifinalen. Det blev ytterligare en finalförlust för Ola som valde att avböja ett nytt kontrakt med IFK Kristianstad till förmån för OV Helsingborg där han istället skulle bli huvudtränare.[9]

2011 var även året då Ola blev utsedd till förbundskapten för det yngsta flicklandslaget, där tjejerna är födda 96 och 97. De spelade sina första landskamper i början av 2013 då de mötte Norge i en dubbellandskamp. I juli var det sedan dags för den första turneringen då ungdoms-OS gick av stapeln i Holland. Laget slutade på en femte plats efter seger i placeringsmatchen mot Ungern. I augusti samma år spelades UEM i Polen där Sverige i gruppspelet bland annat mötte Ryssland och förlorade med tio mål. Den förlusten följdes av idel segrar och avslutades med vinst i finalen mot just Ryssland. Resultat 26-24 och ett sensationellt EM-guld till laget, första EM-medaljen för ett svenskt kvinnligt ungdomslandslag i handboll någonsin. [10]

Han är sedan 2016 tränare för H65 Höör. Tre gånger har han blivit utsedd till Årets tränare i SHE, 2017/2018,[11] 2019/2020[12] och 2022/2023.[13]

Främsta meriter[redigera | redigera wikitext]

  • Två SM-guld för damer med Eslöv säsong 01/02 och 02/03.[14]
  • SM-guld för damer med H65 Höör säsongen 2016/2017[15]
  • Förde säsongen 04/05 upp danska Fox Team Nord till högsta serien i Danmark. [14]
  • SM-final med H65 Höör 2017/2018 och 2020/2021
  • SM-semifinal med H43 Lund säsongen 07/08.[16]
  • SM-final med IFK Kristianstad säsongen 11/12.[17]
  • UEM-Guld med U17 Sverige (F96/97) 2013.[18]
  • Brons i världsungdoms-OS med U18 Sverige (F96/97) 2014.[19]
  • UEM-brons med U19 Sverige (F96/97) 2015.[20]

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

  • Årets idrottsskåning 2002, utsedd av Skånes idrottsförbund
  • Årets tränare/ledare i Skåne 2011, utsedd av Skånes handbollförbund [21]
  • Årets tränare i SHE 2017/2018, 2019/2020 och 2022/2023

Privat[redigera | redigera wikitext]

Hans söner Albert Månsson och Axel Månsson är också handbollsspelare, samt hans dotter Majken Månsson.[22] Han är kusin med handbollsspelaren Anton Månsson.[23]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Ola Månsson bär på en dröm”. Kristianstadsbladet. 21 maj 2011. http://www.kristianstadsbladet.se/ifk/ola-mansson-bar-pa-en-drom/. 
  2. ^ ”Ola Månsson trivs i sanden”. Kristianstadsbladet. 17 juli 2004. http://www.kristianstadsbladet.se/sport/ola-mansson-trivs-i-sanden/. 
  3. ^ ”H43 byter ut "Kos" efter sex säsonger”. Trelleborgs Allehanda. 23 februari 2005. http://www.trelleborgsallehanda.se/sport/h43-byter-ut-kos-efter-sex-sasonger/. 
  4. ^ ”Ola Månsson har ridit ut höststormen”. Skånska Dagbladet. 28 november 2011. Arkiverad från originalet den 20 april 2019. https://web.archive.org/web/20190420164056/https://www.skd.se/2008/11/28/ola-mansson-har-ridit-ut-hoststormen/. Läst 20 april 2019. 
  5. ^ ”Ola Månsson får sparken”. Skånska Dagbladet. 5 december 2008. Arkiverad från originalet den 20 april 2019. https://web.archive.org/web/20190420164053/https://www.skd.se/2008/12/05/ola-mansson-far-sparken/. Läst 20 april 2019. 
  6. ^ ”Månsson vill till ny SM-final”. Skånska Dagbladet. 5 mars 2009. Arkiverad från originalet den 20 april 2019. https://web.archive.org/web/20190420164053/https://www.skd.se/2009/03/05/mansson-vill-till-ny-sm-final/. Läst 20 april 2019. 
  7. ^ ”Team Eslöv är i final”. Skånska Dagbladet. 2 maj 2011. Arkiverad från originalet den 20 april 2019. https://web.archive.org/web/20190420151629/https://www.skd.se/2011/05/02/team-eslov-ar-i-final/. Läst 25 oktober 2013. 
  8. ^ ”Eslöv förlorade tät final”. Skånska Dagbladet. 7 maj 2011. Arkiverad från originalet den 20 april 2019. https://web.archive.org/web/20190420164054/https://www.skd.se/2011/05/07/eslov-forlorade-tat-final/. Läst 20 april 2019. 
  9. ^ ”Månsson tar över i OV Helsingborg”. Helsingborgs Dagblad. 7 maj 2012. https://www.hd.se/2012-05-07/mansson-tar-over-i-ov-helsingborg. 
  10. ^ ”Damer U 17 – EM-guld till Sverige”. Arkiverad från originalet den 16 april 2014. https://web.archive.org/web/20140416174546/http://www.svenskhandboll.se/Landslag/Nyheter/DamerU17EM-guldtillSverige/. Läst 16 april 2014. 
  11. ^ ”Här är SHE:s all star team”. Aftonbladet. 9 maj 2018. https://www.aftonbladet.se/sportbladet/a/a2xWeL/har-ar-shes-all-star-team. Läst 18 maj 2023. 
  12. ^ ”All star team – tränare: Ola Månsson”. SHE. 2 april 2020. https://she.se/nyheter/all-star-team-tranare-ola-mansson/. Läst 18 maj 2023. 
  13. ^ ”All star team – tränare: Ola Månsson”. SHE. 18 maj 2023. https://she.se/nyheter/all-star-team-tranare-ola-mansson-2/. Läst 18 maj 2023. 
  14. ^ [a b] ”I huvudet på en handbollsfantast”. Helsingborgs Dagblad. 2 mars 2013. https://www.hd.se/2013-03-02/i-huvudet-pa-en-handbollsfantast. 
  15. ^ ”Sensationellt SM-guld till H65 Höör”. Sveriges Radio. 27 maj 2017. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=179&artikel=6705180. Läst 20 april 2019. 
  16. ^ ”H 43 i SM-semifinal”. Sydsvenskan. 3 april 2008. https://www.sydsvenskan.se/2008-04-03/h-43-i-sm-semifinal. 
  17. ^ ”Publikfest när Sävehof tog herrguld”. Svenska Dagbladet. 12 maj 2012. https://www.svd.se/publikfest-nar-savehof-tog-herrguld. 
  18. ^ ”Svensk EM-skräll”. Skånska Dagbladet. 26 augusti 2013. Arkiverad från originalet den 20 april 2019. https://web.archive.org/web/20190420164052/https://www.skd.se/2013/08/26/svensk-em-skrall/. Läst 20 april 2019. 
  19. ^ ”Damer U 18 – Svenskt brons i Ungdoms-OS”. Svenska Handbollsförbundet. 25 augusti 2014. Arkiverad från originalet den 24 september 2014. https://web.archive.org/web/20140924122608/http://www.svenskhandboll.se/Landslag/Landslagsnyheter/DamerU18SvensktbronsiUngdoms-OS/. Läst 5 september 2014. 
  20. ^ ”Svenskt brons i U19-EM”. Sydsvenskan. 2 augusti 2015. https://www.sydsvenskan.se/2015-08-02/svenskt-brons-i-u19-em. Läst 4 september 2015. 
  21. ^ ”Wiberg och Ekdahl du Rietz är årets toppar”. Skånska Dagbladet. 3 juni 2011. Arkiverad från originalet den 20 april 2019. https://web.archive.org/web/20190420151253/https://www.skd.se/2011/06/03/wiberg-och-ekdahl-du-rietz-ar-arets-toppar/. Läst 6 maj 2014. 
  22. ^ ”Löddes jättetalang Axel Månsson klar för LUGI”. skanesport.se. https://skanesport.se/2022/02/17/loddes-jattetalang-axel-mansson-klar-for-lugi-har-har-nagonting-unikt/. Läst 14 juli 2022. 
  23. ^ ”Släkten är bäst”. Expressen. https://www.expressen.se/kvallsposten/slakten-ar-bast/. Läst 14 juli 2022. 
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Ola_Månsson&oldid=53234828”