IFK Kristianstad

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
IFK Kristianstad
Kristianstad-Malmö.jpg
En match mellan IFK Kristianstad och HK Malmö i Kristianstad Arena 2014.
Fullständigt namnIdrottsföreningen Kamraterna Kristianstad
Grundad7 november 1899[1] (120 år sedan)
HemstadKristianstad, Sverige
ArenaKristianstad Arena
Kapacitet5 200
OrdförandeAnders Chrintz[2]
KlubbchefAdam Tell[2]
SportchefJesper Larsson[2]
TränareLjubomir Vranjes[2]
SerieHandbollsligan
Supporterklubb(ar)Södra Kurvan[3]
Matchställ
Team colours
Team colours
Team colours
Kit shorts whitesides.png
Team colours
Team colours
Hemmaställ
Team colours
Team colours
Team colours
Kit shorts whitesides.png
Team colours
Team colours
Bortaställ
Meriter
Inhemska mästare8 (1941, 1948, 1952, 1953, 2015, 2016, 2017, 2018)
Inhemska finalförluster4 (1951, 1975, 2012, 2013)
Säsonger i Sveriges högsta division47 (2018/19)
Placering i maratontabellen6:a
Säsonger i Sveriges
näst högsta division
32[4] (2008/09)
Övrigt
Webbplatsifkkristianstad.se

IFK Kristianstad är en handbollsklubb i Kristianstad, grundad den 7 november 1899. Tidigare hade föreningen flera sektioner utöver handboll, bland annat en cykelsektion, en fotbollssektion och en friidrottssektion. Sedan 2000 utövas endast handboll i IFK Kristianstad.

Historia[redigera | redigera wikitext]

1800-talet[redigera | redigera wikitext]

IFK Kristianstad bildades den 7 november 1899. Bakom bildandet fanns en läroverkselev Adolf Johnsson från Broby, som blev ordförande första året.

1900-talet[redigera | redigera wikitext]

Handbollen är den idrott som firat de största triumferna i klubbens historia, men fotbolls-, cykel- och friidrottssektionen har också några höjdpunkter. Bland annat kvalade klubbens fotbollslag till Allsvenskan 1931 och 1960, Herbert Dahlbom var landets främsta tempocyklist under 1950-talet och på friidrottssidan var Britt Mårtensson det stora namnet i slutet av 1950-talet och i början av 1960-talet.[5]

Sedan millenieskiftet är IFK Kristianstad enbart en handbollsförening och i den rollen har klubben varit en av landets främsta sedan 1930-talet, men guldåldern kom under 1940- och 1950-talen för att sedan på nytt bli en toppklubb under 1970-talet.[5]

Under 1940- och 1950-talet dominerar IFK Kristianstad svensk handboll, tillsammans med Majornas IK och Redbergslids IK, och vinner klubbens fyra första SM-guld 1941, 1948, 1952 och 1953.

Perioden 1946–1957 var IFK Kristianstad ett givet topplag i allsvenskan med segrar i serien säsongerna 1949/50, 1951/52 och 1952/53. Klubben kom dessutom tvåa under fyra säsonger. Tvåa blev man även säsongen 1974/75.[5]

Bert Fridman gjorde 185 matcher i svit (dvs missade ingen match) i IFK Kristianstad under elitserieåren, vilket renderade en plats i Guinness rekordbok. Bo "Tjommen" Ahlberg har varit klubbens mesta målskytt med 926 mål på 222 matcher i klubben. En annan storskytt i IFK under årens lopp är Carl-Erik Stockenberg, som vann skytteligan fem år i rad 1949/50-1953/54 (som enda spelare genom historien) och var först att göra över 1000 mål i Allsvenskan.

2000-talet[redigera | redigera wikitext]

Millenniet började tungt för IFK Kristianstad när klubben 2001 var nära konkurs, men med ett hårt arbete av ett fåtal personer och ett stort stöd av många undveks konkursen.[6]

IFK Kristianstad gick upp till högsta serien igen säsongen 2009/10, efter att inte ha varit med sedan hösten 1997. Den säsongen och även nästa kvalade klubben sig kvar i Elitserien.

Den 12 maj 2012 spelade IFK Kristianstad SM-final mot IK Sävehof i Malmö Arena, klubbens första SM-final sedan 1975. Sävehof vann med 29–21.[7] Nästan exakt ett år senare, den 9 maj 2013, spelade klubben sin andra raka SM-final, denna gång mot HK Drott. Matchen slutade 28–27 till Drott efter att det avgörande målet kommit i matchens sista sekund.[8]

Säsongen 2014/2015, mellan 18 september och 8 februari vann IFK Kristianstad 20 raka segrar i herrhandbollens högsta serie, vilket inget annat lag har gjort.[9]

Den 24 maj 2015 spelade klubben återigen SM-final, nu i Scandinavium i Göteborg, och blev svenska mästare för första gången sedan 1953. I finalen besegrades Alingsås HK med 28–25 (14-14).[10]

Redan året efter (22 maj 2016) blev klubben åter svenska mästare, även denna gång efter att ha besegrat Alingsås HK, nu med 27–18 (18-6).[11]

Den 27 maj 2017 blev man återigen svenska herrmästare. Återigen var det Alingsås HK som stod för finalmotståndet, och IFK Kristianstad vann matchen med 31-25.[12]

Den 10 maj 2018 blev IFK Kristianstad svenska mästare för fjärde året i rad. Denna gång var motståndarna HK Malmö, och IFK Kristianstad vann matchen med 23-22, efter förlängning (20-20 vid full tid).[13]. Under säsongen nåddes en för klubben historisk åttondelsfinal i Champions League. Där blev det förlust mot SG Flensburg-Handewitt. Det var första gången som IFK Kristianstad gick vidare från gruppspel till slutspel. EHF.com

Mellan 28 mars 2015 och 27 februari 2019 har IFK Kristianstad 80 raka hemmavinster i Kristianstad Arena mot svenskt motstånd (Elitserien/Handbollsligan och SM-slutspel).

Den 24 januari 2019 tar klubbens genom tiderna mest framgångsrika tränarkarriär slut när IFK Kristianstad meddelar att Ola Lindgren lämnar klubben med omedelbar verkan.[14] På sju år har Lindgren vunnit fyra SM-guld, två SM-silver, fyra seriesegrar och för första gången har klubben nått slutspel i EHF Champions League.

Nedlagda eller utbrutna sektioner[redigera | redigera wikitext]

Informationen om de nedlagda eller utbrutna sektionerna är hämtad från jubileumsboken som gavs ut när IFK Kristianstad fyllde 100 år, och som reviderades 2014 när Kristianstad fyllde 400 år[4].

Fotboll[redigera | redigera wikitext]

IFK Kristianstad började spela fotboll i det nationella seriesystemet 1928 i division II. Inledningsvis var det oftast spel i division II, som då var serien direkt under Allsvenskan. 1931 var fotbollsallsvenskan nära. I en ren seriefinal i division II möttes Malmö FF hemma på Idrottsplatsen inför 4 000 åskådare, den dittills största idrottspubliken i Kristianstad. Seriesegern som låg i potten gav en plats i Allsvenskan. Matchen slutade tyvärr med förlust, 3-1.

Under 50-talet tog fotbollen i stan fart på nytt, både resultat- och publikmässigt. Mannen bakom detta var Imre Markos, en legendarisk ungersk fotbollstränare. Han hade med Degerfors IF 1951 vunnit Lilla silvret, dvs trea i Allsvenskan, och även varit proffs i franska Rennes, eller Stade Rennais FC som är klubbens korrekta namn. I Sverige är Rennes mest känt för att där spelade Erik Edman, Andreas Isaksson och Kim Källström 2005/2006. Även Ola Toivonen har spelat där. Med Imre Markos gjorde IFK en satsning som gav utdelning. Talanger från övriga klubbar i grannskapen anslöt och det blev en tydligare delning mellan handbollen och fotbollen. Tidigare hade många stjärnor dubblerat, bland annat Carl-Erik Stockenberg, som stod i mål, och Åke Skough, men nu kom istället spelare som satsade enbart på en av sporterna. Med Imre bar det av uppåt i seriesystemet. Serieseger 1952 i division V och uppflyttning följdes av serieseger 1953 i division IV och ny uppflyttning. IFK etablerade sig direkt som topplag i division III med tredjeplats 1954, andraplats 1955 och förstaplats 1956. En förstaplats som innebar uppflyttning till division II, som då var serien direkt under Allsvenskan. Nu hade dock Imre gått vidare i karriären, han lämnade IFK Kristianstad för att bli tränare i turkiska Fenerbahçe SK, vilket visar vilken hög nivå det var på fotbollen här i stan.

1957 slutade IFK på en sjätteplats i tvåan. Nästa säsong som kallas Maratonsäsongen startade hösten 1957 och varade till hösten 1958, dvs man spelade höst-vår-höst. Detta för att från och med 1959 fick fotbollen nuvarande säsongsindelning med spel vår-höst istället. Denna långa säsong i division II slutade med en tredjeplats. 1959 fortsätter trenden att peka uppåt och IFK slutar tvåa i division II. Trenden kröntes året därpå, 1960, med serieseger i division II Östra Götaland! Dock gav det ingen direktplats till svensk fotbolls absoluta finrum, Allsvenskan, utan en plats i kvalserien som bestod av enkelmöten mellan de fyra seriesegrarna i division II. Dessa var IFK Kristianstad (Östra Götaland), IF Elfsborg (Västra Götaland), Örebro SK (Svealand) och IFK Luleå (Norrland). Fyra topplag som gjorde upp om två platser. Förlust hemma mot IFK Luleå med 2-1 var ingen bra inledning på kvalserien, och det följdes av storförlust mot Örebro SK med 5-0. I sista matchen väntade IF Elfsborg på neutral plan i Malmö. De sattes under press, men till slut kunde västgötarna vinna med 5-4. En knapp förlust för IFK mot ett lag som flyttades upp, och som nykomling 1961 vann Allsvenskan med fem poäng ner till IFK Norrköping. Även Örebro SK flyttades upp och de blev fyra i Allsvenskan 1961 det var inga dåliga lag IFK hade att tampas med i kvalserien. Publiksiffran på Idrottsplatsen låg stadigt på över 5 000 åskådare. Publikrekordet sattes 7 juni 1960, på dagen 29 år efter förlusten mot Malmö FF, med 12 252 (!) i en seriematch mot Högadals IS, karlshamnslaget som två år senare spelade en säsong i Allsvenskan. 1967 trillade IFK Kristianstad ur division II och storhetstiden var till ända.

Många namnkunniga spelare och tränare har passerat IFK Kristianstad genom åren, bland annat tränades laget 1979-1981 av Tom Prahl, sedermera trefaldig svensk mästare med Halmstad BK och Malmö FF. Två IFK-spelare nådde fotbollslandslaget, Charles Gustafsson och Erik Bloom. 1959 gästades Idrottsplatsen av italienska Udinese för en träningsmatch.

1990 tog fotbollseran i föreningen slut när fotbollssektionen lämnade IFK Kristianstad för att gå samman med Vilans BoIF och bilda Kristianstads FF (KFF). Även Kristianstad BI var tänkta att ingå i den nya klubben, men de drog sig ur. Istället gick de 2007 samman med Kristianstad IS till Kristianstad BOIS. Sista (?) fotbollssammanslagningen i stan kom 2015 när så KFF och BOIS gick samman till Kristianstad FC.

Friidrott[redigera | redigera wikitext]

IFK Kristianstad
Friidrott
Svenska mästerskap
Guld 1905 400 meter
Guld 1953 100 meter
Brons 1953 Längdhopp
Guld 1954 100 meter
Guld 1957 100 meter
Guld 1957 Längdhopp
Guld 1958 100 meter
Silver 1959 100 meter
Silver 1960 100 meter
Brons 1960 200 meter
Silver 1960 80 meter häck

En av de första idrotterna som utövades i Kristianstad med en IFK-stjärna på bröstet är friidrott, och 1901 hölls på läroverkets gårdsplan (Söderportgymnasiet) den första tävlingen. Inspirerad av den nystartade olympiska rörelsen döptes den till "De olympiska spelen". 1905 vinner Carl Hammarlund SM-guld på 400 meter på svenska mästerskapen i Helsingborg, klubbens enda på herrsidan genom tiderna. En idrottsplats tillkom 1906 när stadens drätselkammare tillät en sådan där Kristianstad Idrottshall nu ligger. Kamratmästerskapen hölls där 1907, men sedan förföll idrottsplatsen. 1916 invigdes lite längre österut istället den nya Idrottsplatsen som fortfarande är i drift och är alltså idag över hundra år.

Det arrangerades tidigt klubbmatcher mot andra IFK-föreningar. Den första hölls 1915 mot IFK Karlshamn och innehöll grenarna 100 meter, 400 meter, 1500 meter, 110 meter häck, höjdhopp, längdhopp, stavhopp, kula, diskus och spjut. De två första åren vann IFK Kristianstad, men IFK Karlshamn kunde knipa segern 1917 med knapp marginal. Ordningen var återställd året därpå när IFK Kristianstad 1918 vann tävlingen för tredje gången och därmed erövrade vandringspriset för gott. En ståtlig buckla som hundra år senare nu tronar stolt i den nybyggda montern på kansliet i Kristianstad Arena. Året efter ville man utöka till tre lag och kontakt togs med Ystads IF som tackade ja, men Karlshamn drog sig istället ur. Seger tre år i rad 1919-1921 gjorde att IFK Kristianstad återigen fick behålla ett vandringspris för all framtid. Nu var så även IFK Karlshamn med i tävlingen på nytt. Även med tre lag i tävlingen kunde IFK Kristianstad vinna 1922-1924 och återigen behålla vandringspokalen. Facit blev alltså nio segrar på tio år.

Under 1920- och 30-talet var Margit Sjöholm-Persson en av de främsta friidrottarna i klubben. Hon satte svenskt rekord i slungboll. Margit var aktiv i IFK Kristianstad ändå in på 1990-talet inom friidrott, gymnastik, handikappidrott och pensionärsmotion. Under 1940-talet tävlade Åke Moberg i medeldistans och Carl-Erik Stockenberg kastade spjut.

IFK Kristianstads främsta friidrottare genom tiderna är Britt Mårtenson som var svensk sprinterdrottning under 1950-talet. 16 år gammal vann hon 1953 SM-guld på 100 meter, det första av totalt fyra SM-guld i den grenen (övriga 1954, 1957 och 1958). Det blev även SM-guld i längdhopp 1957, och ytterligare fem SM-medaljer i andra valörer i sprint och längd. Hon var med och satte svenskt rekord på 4x100 meter. 1958 nådde hon semifinalplats i EM som det året hölls på Stockholm Stadion, vår mest klassiska friidrottsarena. 1960 var Britt nära att få delta i OS i Rom, men fick stanna hemma. Det var inte bara i friidrott som Britt höll en nationell klass. Även inom handboll var hon framgångsrik och spelade både i IFK Kristianstad och i landslaget. 1957 var hon reserv under handbolls-VM 1957 i Jugoslavien. Mot slutet av karriären flyttade Britt till Stockholm och spelade där med Kvinnliga SK Artemis. Britt Mårtenson är den enda i IFK Kristianstad som fått Svenska Friidrottsförbundets hederstecken Stora grabbars och tjejers märke som nummer 174.

IFK Kristianstad har vunnit 6 SM-guld, 3 SM-silver och 2 SM-brons i friidrott, totalt 11 medaljer. Den första medaljen vanns av Carl Hammarlund 1905, resterande tio av Britt Mårtenson 1953-1960.

Under 1960-talet lades friidrottsektionen i IFK Kristianstad i vila.

Cykling[redigera | redigera wikitext]

Enligt boken ”IFK Kristianstad 100 år” är cykling först ut i IFK Kristianstad. Där citeras överste Adolf Johnsson, klubbens grundare: ”Vi hade först en hjulförening på läroverket, det vill säga en cykelförening. Vi voro många med i den föreningen och företogo utfärder då och då.”

IFK Kristianstad
Cykling
Svenska mästerskap
Guld 1956 Tempo 50 km
Guld 1957 Tempo 50 km
Guld 1958 Tempo 50 km
IFK Kristianstad
Cykling
Nordiska mästerskapsmedaljer
Guld 1957 Tempo

De första årtiondena lever IFK-cyklingen i medieskugga. Först i slutet av 1920-talet börjar det dyka upp referat och uppgifter. För att locka publik läggs cykeltävlingar i anslutning till klubbens fotbollsmatcher. Under en bortamatch i fotboll mot IFK Malmö arrangeras tävlingar i friidrott och cykling på Kristianstads Idrottsplats, och publiken får samtidigt täta rapporter om hur det går nere i Malmö. Trots förlust med 1-6 i fotbollen blir det succé, och en egen cykelsektion kan så bildas. IFK arrangerar och deltar i cykeltävlingar. 1928 startar man Ivösjön Runt, flaggskeppet i IFK Kristianstad vid den tiden. Den nätta turen Kristianstad-Arkelstorp-Näsum-Bromölla-Kristianstad vanns av Gunnar Winkvist på tiden 2.51.17. Det var grusvägar som gällde, så cyklister hade reservslangar hängandes på överkroppen. 1930-talet blir IFKs första storhetstid inom cykling med framgångar på distriktsnivå, med John Svenssohn som det stora namnet.

Under 1940-talet har cyklingen det tungt, med ransonering och brist på däck och gummivaror, men precis som handbollen får cyklingen i klubben en storhetstid under 50-talet. Detta märks bland annat genom införskaffandet av en buss i form av en ombyggd skåpbil. Ett enormt steg för innan dess var det trädgårdsstolar under en presenning på ett lastbilsflak som gällde. Under första halvan av decenniet är det Börje Martinsson som är den mest framgångsrikaste cyklisten med tiotalet tävlingsvinster. Herbert Dahlbom hade nu också börjat cykla, men väljer att satsa på friidrott istället. Det blir flera mästerskapssegrar, men problem med en fot gör att det återigen blir cykel som gäller. Ett beslut som leder till att han blir klubbens genom tidernas mest framgångsrikaste cyklist. Han börjar med att bli svensk juniormästare 1955. Året efter tävlar han i Berlin mot en stor del av europaeliten och vinner med tre minuter, pressen döpte det till ”Berlinbomben”. Han erbjuds en plats i Olympiska sommarspelen 1956 i Melbourne, men tackar nej. Han vinner SM-guld på 50 km tempo tre år i rad (1956-1958) på rekordtider. IFK Kristianstads bästa år inom cykling blir 1957. Förutom SM-guldet på 50 km, vinner Herbert Nordiska Mästerskapet med tre minuter och blir åtta på Världsmästerskapen i Belgien. Han är uttagen till Olympiska sommarspelen 1960 i Rom 1960 som ett stort medaljhopp, men blir matförgiftad på plats och kan inte delta. Sedan lockas Herbert upp till Stockholm, där han fortsätter sin framgångsrika tävlingskarriär med ytterligare svenska och nordiska guld i tempolopp.

IFK Kristianstad arrangerar 1974 SM-veckan i cykling, och under 80- och 90-talet etapper i bland annat Postgirot Open. Klubbens genom tidernas bästa tjej är Charlott Nilsson med två fjärdeplatser på SM under 90-talet. Under alla år har IFK haft stora framgångar på juniormästerskap.

IFK Kristianstad vann tre SM-guld och ett NM-guld i cykling, samtliga av Herbert Dahlbom.

I samband med den ekonomiska turbulensen runt millennieskiftet bryts cykel och övriga sektioner loss från IFK Kristianstad, kvar finns endast handbollen. Cykelsektionen bildar Kristianstad Cykelklubb, som väl förvaltade alla juniorframgångar i IFK Kristianstad och vinner SM i lagtempo 2004 med Lina Karlsson, Tove Wiklund och Lisa Nordén. Nordén vinner senare flera SM-medaljer för klubbar i Stockholm.

Hemmaarena[redigera | redigera wikitext]

IFK Kristianstad har haft fyra olika hemmaarenor för handboll:

Spelartrupp[redigera | redigera wikitext]

IFK Kristianstads spelartrupp i augusti 2014.

Tröja nummer 8 är sedan invigningen av Kristianstad Arena reserverad för publiken som kallas för den åttonde spelaren, dvs utöver de sju som är på planen. Vid invigningsmatchen i Kristianstad Arena den 17 oktober 2010 mot Redbergslids IK fick samtliga i publiken på 4 775 personer en egen matchtröja med just nummer 8. Den spelare i IFK Kristianstad som sist hade nummer 8 är högersexan Gustav Ekdahl.

Spelartruppen 2019/2020:[15]

Nr Land Pos Namn
1 Sverige  MV Leo Larsson
4 Sverige  M6 Adam Nyfjäll
6 Sverige  V9 Philip Henningsson
9 Slovenien  V9 Gregor Ocvirk
10 Spanien  M9 Marc Cañellas
12 USA  MV Rene Ingram
13 Island  V9 Ólafur Guðmundsson
14 Sverige  V6 Viktor Hallén
16 Sverige  MV Richard Kappelin
17 Sverige  M9 Helge Freiman
Nr Land Pos Namn
21 Sverige  V6 Alfred Ehn
23 Danmark  H9 Simon Birkefeldt
24 Island  H9 Teitur Einarsson
25 Sverige  M6 Ludvig Jurmala Åström
26 Sverige  H6 Valter Chrintz
30 Sverige  H6 Anton Halén
35 Sverige  V9 Evon Mohlin
37 Sverige  M9 Zoran Bosic
39 Sverige  V9 William Bengtsson
69 Tunisien  H6 Jihed Jaballah

Meriterade spelare i urval[redigera | redigera wikitext]

Ett urval av spelare som genom åren representerat IFK Kristianstads handbollslag (åren spelaren representerade klubben).

Meriter[redigera | redigera wikitext]

IFK Kristianstad har vunnit 8 SM-guld, 6 SM-silver och inget SM-brons, totalt 14 medaljer, i handboll (inomhus).

IFK Kristianstad
Handboll
Svenska mästerskap
Guld 1941 Svenska mästerskapet
Guld 1948 Svenska mästerskapet
Silver 1951 Svenska mästerskapet
Guld 1952 Svenska mästerskapet
Guld 1953 Allsvenskan
Silver 1954 Allsvenskan
Silver 1955 Allsvenskan
Silver 1975 SM-slutspel
Silver 2012 SM-slutspel
Silver 2013 SM-slutspel
Guld 2015 SM-slutspel
Guld 2016 SM-slutspel
Guld 2017 SM-slutspel
Guld 2018 SM-slutspel
IFK Kristianstad
Utomhushandboll
Svenska mästerskap
Guld 1941 Ej officiellt
Guld 1944 Officiellt
Silver 1945 Officiellt
Silver 1947 Officiellt
Silver 1949 Officiellt
Silver 1950 Officiellt

SM-guld[redigera | redigera wikitext]

IFK Kristianstad har åtta SM-guld i handboll, tredje flest i Sverige:

SM-silver[redigera | redigera wikitext]

IFK Kristianstad har sex SM-silver i handboll:

  • 1951: Efter förlust i SM-final mot AIK med 11–12
  • 1954: Genom att komma tvåa i Allsvenskan säsongen 1953/54, 1 poäng efter Redbergslids IK
  • 1955: Genom att komma tvåa i Allsvenskan säsongen 1954/55, på samma poäng men med sämre målskillnad än IK Heim och bättre målskillnad än Örebro SK
  • 1975: Efter förlust i SM-final mot HK Drott över två matcher, 18–18 i Kristianstad, 12–14 i returen i Halmstad
  • 2012: Efter förlust i SM-final mot IK Sävehof med 21–29
  • 2013: Efter förlust i SM-final mot HK Drott med 27–28

SM-finaler[redigera | redigera wikitext]

Spelarna i IFK Kristianstad tackar publiken efter SM-finalseger mot HK Malmö 10 maj 2018, Scandinavium Göteborg.

IFK Kristianstad har spelat elva SM-finaler i handboll[23]:

Totalt sju vinster och fyra förluster med sammanlagd målskillnad 239–221.

Utomhushandboll (elvamannalag)[redigera | redigera wikitext]

SM-pokal 1944, utomhushandboll elvamannalag, vunnen av IFK Kristianstad.

IFK Kristianstad har spelat sex SM-finaler i utomhushandboll för elvamannalag under en period på tio år (1941-1950) och vann två av dessa finaler enligt statistik från Svenska handbollsförbundet.[23] Dock räknas inte den första utomhusturneringen 1941 (som vanns av IFK Kristianstad) som en officiell turnering, så IFK Kristianstad har ett SM-guld i utomhushandboll.

Totalt två vinster och fyra förluster med sammanlagd målskillnad 27-36.

Placeringar i högsta divisionen[redigera | redigera wikitext]

IFK Kristianstads placeringar i handbollens olika serier 1934/35-2018/19.[4]

IFK Kristianstad har åtta gånger vunnit den högsta divisionen i svensk handboll, se Lista över seriesegrare i Allsvenskan/Elitserien i handboll för herrar:

Placering Antal År
1 8 1949/50, 1951/52, 1952/53, 2014/15, 2015/16, 2016/17, 2017/18, 2018/19
2 8 1939/40, 1940/41, 1947/48, 1948/49, 1953/54, 1954/55, 1974/75, 2013/14
3 3 1946/47, 1950/51, 2012/13
4 3 1955/56, 1956/57, 1971/72
5 4 1972/73 1973/74, 1978/79, 1996/97
6 5 1936/37, 1970/71, 1976/77, 1994/95, 2011/12
7 2 1941/42, 1995/96
8 2 1975/76, 1977/78
9 4 1944/45, 1957/58, 1984/85, 1990/91
10 3 1979/80, 1992/93, 1993/94
11 3 1997/98, 2009/10, 2010/11
12 2 1980/81, 1985/86
13 0 -
14 0 -

Handbollstränare genom åren[redigera | redigera wikitext]

Klubbens mesta handbollstränare är Evert Sjunneson med sammanlagt 22 säsonger under perioden 1951 till 1977.[26]

År Säsonger Namn Anmärkningar SM-meriter Placering högsta serien Cupresultat
1935 – 1937 2 Oscar H Meyer Åttondelsfinal 1936 Sjua 1937
1937 – 1945 8 Eskil Gustafsson Spelande tränare Åttondelsfinal 1938
1 Guld 1941
1 Utomhusguld 1944
2 Utomhussilver 1945
2 Tvåa 1940
2 Tvåa 1941
Sjua 1942
Nia 1945
1945 – 1947 2 Karl Erik "Kinna" Nilsson Semifinal 1946
Åttondelsfinal 1947
2 Utomhussilver 1947
3 Trea 1947
1947 – 1951 4 Eskil Gustafsson 1 Guld 1948
Fyra 1949
2 Utomhussilver 1949
Åttondelsfinal 1950
2 Utomhussilver 1950
2 Silver 1951
2 Tvåa 1948
2 Tvåa 1949
1 Etta 1950
3 Trea 1951
1951 – 1958 7 Karl Fridlundh,
Åke Moberg
Evert Sjunnesson
Spelande tränare 1 Guld 1952
1 Guld 1953
2 Silver 1954
2 Silver 1955
1 Etta 1952
1 Etta 1953
2 Tvåa 1954
2 Tvåa 1955
Fyra 1956
Fyra 1957
Nia 1958
1958 – 1962 4 Evert Sjunnesson
1962 – 1963 1 Åke Moberg Spelande tränare
1963 – 1973 10 Evert Sjunnesson Semifinal 1972 Sexa 1971
Fyra 1972
Femma 1973
1973 – 1975 2 Leif Rosenberg 2 Silver 1975 Femma 1974
2 Tvåa 1975
1975 – 1976 1 Åke Duvander Åtta 1975
1976 – 1977 1 Evert Sjunnesson Sexa 1977
1977 – 1980 3 Lars Skoglund Åtta 1978
Femma 1979
Tia 1980
1980 – 1981 1 Olle Olsson Tolva 1981
1981 – 1982 1 Lars Skoglund
1982 – 1984 2 Lars Norgren Spelande tränare
1984 – 1985 1 Bo Svennarp Nia 1985
1985 – 1986 1 Lennart Ytter Tolva 1986
1986 – 1988 2 Kenneth Mattelin
1988 – 1989 1 Mats Magnusson
1989 – 1991 2 Ulf Sandgren
1991 – 1994 3 Veroljub "Kos" Kosovac
1994 – 1995 1 Urban Harju Kvartsfinal 1995 Sexa 1995
1995 – 1996 1 Anders Rantatalo Sjua 1996
1996 – dec 1997 1,5 Dragan Mihailovic Kvartsfinal 1997 Femma 1997
dec 1997 – 1998 0,5 Bengt-Arne Schuster
Peter Svensson
1998 – 1999 1 Jonas Jönsson
1999 – 2003 4 Ulf Larsson
2003 – 2004 1 Dragan Mihailovic
2004 – 2007 3 Ulf Larsson
2007 – feb 2012 4,5 Kenneth Andersson Elva 2010
Elva 2011
feb 2012 – jan 2019 7 Ola Lindgren Svensk förbundskapten 2008-2016 2 Silver 2012
2 Silver 2013
Semifinal 2014
1 Guld 2015
1 Guld 2016
1 Guld 2017
1 Guld 2018
Sexa 2012
3 Trea 2013
2 Tvåa 2014
1 Etta 2015
1 Etta 2016
1 Etta 2017
1 Etta 2018
EHF-cupen:
Kvalrunda 2 (av 3) 2013
Gruppspel (fyra) 2014
Kvalrunda 3 (av 3) 2015
EHF Champions League:
Gruppspel (A/B, sjua) 2016
Gruppspel (A/B, åtta) 2017
Slutspel (1/16-final) 2018
Gruppspel (A/B, åtta) 2019
jan 2019 - mar 2019 0,25 Ulf Larsson 1 Etta 2019
mar 2019 – 0,25 Ljubomir Vranjes Semifinal 2019

Supporterförening[redigera | redigera wikitext]

Södra Kurvan är klubbens officiella supporterförening med över 500 medlemmar (2015).[27] Supporterföreningen har en egen sektion i Kristianstad Arena (sektionerna J2/J3 samt H1).

Publik[redigera | redigera wikitext]

Publikrekord[redigera | redigera wikitext]

IFK Kristianstad har spelat i fyra olika hemmahallar och har således fyra olika publikrekord.[4]

  • Korridoren: 1 655 personer, 10 december 1939 mot Djurgårdens IF HF
  • Sporthallen: 2 462 personer, 22 februari 1948 mot Redbergslids IK
  • Idrottshallen: 2 705 personer, 18 november 1970 mot HK Drott
  • Kristianstad Arena: 5 221 personer, 27 april 2018 mot Lugi HF i SM-semifinal 3

Publiksnitt[redigera | redigera wikitext]

Grundserien.[28]

  • 2010/11: 2 770 åskådare/match (säsongens tre första matcher spelades i Idrottshallen)
  • 2011/12: 3 256 åskådare/match
  • 2012/13: 4 085 åskådare/match
  • 2013/14: 4 941 åskådare/match
  • 2014/15: 4 814 åskådare/match (inklusive match mot H43 141203 som ströks ur serien i efterhand efter konkurs)
  • 2015/16: 4 843 åskådare/match
  • 2016/17: 4 764 åskådare/match
  • 2017/18: 4 481 åskådare/match
  • 2018/19: 4 270 åskådare/match

Kvalserien.[28]

Slutspel.[28]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Klubbinfo”. IFK Kristianstad. http://ifkkristianstad.se/om-oss/klubbinfo. Läst 25 maj 2015. 
  2. ^ [a b c d] ”Kontakt”. IFK Kristianstad. http://ifkkristianstad.se/om-oss/kontakt. Läst 31 december 2015. 
  3. ^ ”Södra kurvan”. IFK Kristianstad. Arkiverad från originalet den 23 april 2015. https://web.archive.org/web/20150423070449/http://ifkkristianstad.se/om-oss/sodra-kurvan. Läst 25 maj 2015. 
  4. ^ [a b c d] Boken om IFK Kristianstad 115 år 1899-2014, ISBN 978-9-1637652-0-9
  5. ^ [a b c] ”IFK Kristianstads Historia”. IFK Kristianstad. http://ifkkristianstad.se/historia. Läst 25 maj 2015. 
  6. ^ ”Konkursen nära för IFK Kristianstad” (på svenska). Kristianstadsbladet. 7 februari 2001. http://www.kristianstadsbladet.se/sport/konkursen-nara-for-ifk-kristianstad/. Läst 12 maj 2018. 
  7. ^ Hasselgren, Fredrik (12 maj 2012). ”Herrfinalen ny triumf för IK Sävehof”. Svenska Handbollförbundet. http://www.svenskhandboll.se/SM-finalerna2012/Finalnytt/HerrfinalennytriumfforIKSavehof. Läst 10 maj 2013. [död länk]
  8. ^ Hasselgren, Fredrik (9 maj 2013). ”SM-guld till HK Drott”. Svenska Handbollförbundet. Arkiverad från originalet den 5 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160305053210/http://www.svenskhandboll.se/Elitherr/Nyheter/SM-guldtillHKDrott. Läst 10 maj 2013. 
  9. ^ Jan Peter Andersson. ”Här är rekordet Kristianstad inte hade koll på”. Kvällsposten. http://bloggar.expressen.se/handbollsbloggen/2015/03/27/har-ar-rekordet-som-kristianstad-inte-hade-koll-pa/. Läst 13 december 2016. 
  10. ^ Hasselgren, Fredrik (24 maj 2015). ”SM-guldet till Kristianstad”. Svenska Handbollförbundet. Arkiverad från originalet den 26 maj 2015. https://web.archive.org/web/20150526004139/http://www.svenskhandboll.se/Elitherr/Nyheter/SM-guldettillKristianstad/. Läst 25 maj 2015. 
  11. ^ Hasselgren, Fredrik (22 maj 2016). ”Kristianstad mästare med besked i Malmö Arena.”. Svenska Handbollförbundet. Arkiverad från originalet den 24 maj 2016. https://web.archive.org/web/20160524185928/http://www.svenskhandboll.se/Elitherr/Nyheter/KristianstadmastaremedbeskediMalmoArena/. Läst 23 maj 2016. 
  12. ^ ”Kristianstad svenska mästare igen” (på svenska). Dagens nyheter. 27 maj 2017. http://www.dn.se/sport/kristianstad-svenska-mastare-igen-1/. Läst 27 maj 2017. 
  13. ^ ”IFK FYRAde av ännu en guldraket” (på svenska). Kristianstadsbladet. 10 maj 2018. http://www.kristianstadsbladet.se/sport/fjarde-raka-guldet-for-ifk-se-guldintervjuerna/. Läst 12 maj 2018. 
  14. ^ ”Ola Lindgren lämnar IFK Kristianstad” (på svenska). IFK Kristianstad. 24 januari 2019. https://ifkkristianstad.se/nyheter/2019-01-24/ola-lindgren-laemnar-ifk-kristianstad. Läst 24 januari 2019. 
  15. ^ ”Laget”. IFK Kristianstad. https://ifkkristianstad.se/a-lag/spelarna. Läst 12 oktober 2019. 
  16. ^ Nilsson, Patric (22 mars 2013). ”Åke Moberg har tackat för sig”. Kristianstadsbladet. http://www.kristianstadsbladet.se/familj/ake-moberg-har-tackat-for-sig. Läst 25 maj 2015. 
  17. ^ ”Stora Grabbar”. Svenska Handbollförbundet. http://www.svenskhandboll.se/ImageVaultFiles/id_2952/cf_31/Elit_Herrar_Stora_Grabbar.PDF. Läst 25 maj 2015. 
  18. ^ ”Ute VM resultat”. http://www.sport-komplett.de/sport-komplett/sportarten/h/handball/hst/17.html. Läst 27 november 2014. 
  19. ^ Johansson, Eje (7 mars 2008). ”Handbollsprofilen Sten Olsson död”. Kristianstadsbladet. http://www.kristianstadsbladet.se/new-articles/handbollsprofilen-sten-olsson-dod. Läst 25 maj 2015. 
  20. ^ ”Thomas Persson”. Sveriges Olympiska Kommitté. Arkiverad från originalet den 15 maj 2013. https://web.archive.org/web/20130515074453/http://www.sok.se/5.aad0b10833d63e5c800013281.html. Läst 25 maj 2015. 
  21. ^ [a b] Nilsson, Patric (10 oktober 2002). ”Joachim Stenbäcken sätter tränaren på plats”. Kristianstadsbladet. http://www.kristianstadsbladet.se/sport/joachim-stenbacken-satter-tranaren-pa-plats. Läst 25 maj 2015. 
  22. ^ Lennarth Ebbinge värd för Spanien”. Kristianstadsbladet. 23 januari 2002. http://www.kristianstadsbladet.se/sport/lennarth-ebbinge-vard-for-spanien. Läst 25 maj 2015. 
  23. ^ [a b] ”Slutspelsstatistik, Svensk handboll”. http://www.svenskhandboll.se/ImageVaultFiles/id_2948/cf_31/Elit_Herrar_Div_slutspelsstatistik.PDF. Läst 27 juli 2015. 
  24. ^ Nyaste Kristianstadsbladet, 22 mars 1948
  25. ^ Drott har spelat flest finaler av alla”. Hallandsposten. Arkiverad från originalet den 14 maj 2010. https://web.archive.org/web/20100514144957/http://hallandsposten.se/sport/handboll/1.815407-drott-har-spelat-flest-finaler-av-alla. Läst 27 juli 2015. 
  26. ^ ”IFK-tränare, Kristianstadsbladets handbollsblogg”. http://handboll.blogg.kristianstadsbladet.se/ifk-tranare. Läst 27 juli 2015. 
  27. ^ Så gick klubben från botten till en SM-final”. Kvällsposten. http://www.expressen.se/kvp/sport/sa-gick-klubben-fran-botten-till-en-sm-final. Läst 3 augusti 2015. 
  28. ^ [a b c] ”Statistiksidan på Svenska Handbollförbundets hemsida”. http://www.svenskhandboll.se. Läst 28 april 2019. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]