IFK Kristianstad

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
IFK Kristianstad
Kristianstad-Malmö.jpg
En match mellan IFK Kristianstad och HK Malmö i Kristianstad Arena 2014.
Fullständigt namnIdrottsföreningen Kamraterna Kristianstad
Grundad7 november 1899[1] (121 år sedan)
HemstadKristianstad, Sverige
ArenaKristianstad Arena
Kapacitet5 200
OrdförandeAnders Chrintz[2]
SportchefJesper Larsson[2]
Supporterklubb(ar)Södra Kurvan[3]
Matchställ
Team colours
Team colours
Team colours
Kit shorts whitesides.png
Team colours
Team colours
Hemmaställ
Team colours
Team colours
Team colours
Kit shorts whitesides.png
Team colours
Team colours
Bortaställ
Meriter
Inhemska mästare8 (1941, 1948, 1952, 1953, 2015, 2016, 2017, 2018)
Inhemska finalförluster4 (1951, 1975, 2012, 2013)
Säsonger i Sveriges högsta division49 (2020/21)
Placering i maratontabellen6:a
Säsonger i Sveriges
näst högsta division
32[4] (2008/09)
Övrigt
Webbplatsifkkristianstad.se

IFK Kristianstad är en handbollsklubb i Kristianstad, grundad den 7 november 1899. Tidigare hade föreningen flera sektioner utöver handboll, bland annat en cykelsektion, en fotbollssektion, en friidrottssektion och en gymnastiksektion. Sedan 2000 utövas endast handboll i IFK Kristianstad.

Historia[redigera | redigera wikitext]

1800-talet[redigera | redigera wikitext]

IFK Kristianstad bildades den 7 november 1899. Bakom bildandet fanns en läroverkselev Adolf Johnsson från Broby, som blev ordförande första året. Övriga styrelsemedlemmar var John Sjöström, Atle Lund, Ernst Ljungdorff, Thom Ehrenborg (klubbmästare), Oskar Kleberg, Holger Fogelklou (sekreterare), Kristian Weber, Axel Holm, Emil Olsson-Bjerner och Gösta Ehrenborg. Föreningen fick från starten cirka 60 medlemmar.[5]

1900-talet[redigera | redigera wikitext]

Handbollen är den idrott som firat de största triumferna i klubbens historia, men fotbolls-, cykel- och friidrottssektionen har också några höjdpunkter. Bland annat kvalade klubbens fotbollslag till Allsvenskan 1931 och 1960, Herbert Dahlbom var landets främsta tempocyklist under 1950-talet och på friidrottssidan var Britt Mårtensson det stora namnet i slutet av 1950-talet och i början av 1960-talet.[6]

Sedan millennieskiftet är IFK Kristianstad enbart en handbollsförening och i den rollen har klubben varit en av landets främsta sedan 1930-talet, men guldåldern kom under 1940- och 1950-talen för att sedan på nytt bli en toppklubb under 1970-talet.[6]

Under 1940- och 1950-talet dominerar IFK Kristianstad svensk handboll, tillsammans med Majornas IK och Redbergslids IK, och vinner klubbens fyra första SM-guld 1941, 1948, 1952 och 1953.

Perioden 1946–1957 var IFK Kristianstad ett givet topplag i allsvenskan med segrar i serien säsongerna 1949/50, 1951/52 och 1952/53. Klubben kom dessutom tvåa under fyra säsonger. Tvåa blev man även säsongen 1974/75.[6]

1947 startades ett damlag som var aktivt fram till 1960-talet. Under 2010-talet startades återigen upp en verksamhet för damer, och A-laget[7] har klättrat i seriesystemet och spelar för närvarande i division 1.

Bert Fridman gjorde 185 matcher i svit (dvs missade ingen match) i IFK Kristianstad under elitserieåren, vilket renderade en plats i Guinness rekordbok. Bo "Tjommen" Ahlberg har varit klubbens mesta målskytt med 926 mål på 222 matcher i klubben. En annan storskytt i IFK under årens lopp är Carl-Erik Stockenberg, som vann skytteligan fem år i rad 1949/50-1953/54 (som enda spelare genom historien) och var först att göra över 1000 mål i Allsvenskan.

2000-talet[redigera | redigera wikitext]

Millenniet började tungt för IFK Kristianstad när klubben 2001 var nära konkurs, men med ett hårt arbete av ett fåtal personer och ett stort stöd av många undveks konkursen.[8]

IFK Kristianstad gick upp till högsta serien igen säsongen 2009/10, efter att inte ha varit med sedan hösten 1997. Den säsongen och även nästa kvalade klubben sig kvar i Elitserien.

Den 12 maj 2012 spelade IFK Kristianstad SM-final mot IK Sävehof i Malmö Arena, klubbens första SM-final sedan 1975. Sävehof vann med 29–21.[9] Nästan exakt ett år senare, den 9 maj 2013, spelade klubben sin andra raka SM-final, denna gång mot HK Drott. Matchen slutade 28–27 till Drott efter att det avgörande målet kommit i matchens sista sekund.[10]

Säsongen 2014/2015, mellan 18 september och 8 februari vann IFK Kristianstad 20 raka segrar i herrhandbollens högsta serie, vilket inget annat lag har gjort.[11]

Den 24 maj 2015 spelade klubben återigen SM-final, nu i Scandinavium i Göteborg, och blev svenska mästare för första gången sedan 1953. I finalen besegrades Alingsås HK med 28–25 (14-14).[12]

Redan året efter (22 maj 2016) blev klubben åter svenska mästare, även denna gång efter att ha besegrat Alingsås HK, nu med 27–18 (18-6).[13]

Den 27 maj 2017 blev man återigen svenska herrmästare. Återigen var det Alingsås HK som stod för finalmotståndet, och IFK Kristianstad vann matchen med 31-25.[14]

Den 10 maj 2018 blev IFK Kristianstad svenska mästare för fjärde året i rad. Denna gång var motståndarna HK Malmö, och IFK Kristianstad vann matchen med 23-22, efter förlängning (20-20 vid full tid).[15]. Under säsongen nåddes en för klubben historisk åttondelsfinal i Champions League. Där blev det förlust mot SG Flensburg-Handewitt. Det var första gången som IFK Kristianstad gick vidare från gruppspel till slutspel. EHF.com

Mellan 28 mars 2015 och 27 februari 2019 har IFK Kristianstad 80 raka hemmavinster i Kristianstad Arena mot svenskt motstånd (Elitserien/Handbollsligan och SM-slutspel).

Den 24 januari 2019 tar klubbens genom tiderna mest framgångsrika tränarkarriär slut när IFK Kristianstad meddelar att Ola Lindgren lämnar klubben med omedelbar verkan.[16] På sju år har Lindgren vunnit fyra SM-guld, två SM-silver, fyra seriesegrar och för första gången har klubben nått slutspel i EHF Champions League.

Målvakten Leo Larsson gör 230 matcher i svit mellan den 5 februari 2015 och 10 mars 2019 och slår därmed Bert Fridmans 40 år gamla klubbrekord från 1970-talet för flest matcher i svit.

Nedlagda eller utbrutna sektioner[redigera | redigera wikitext]

Informationen om de nedlagda eller utbrutna sektionerna är hämtad från jubileumsboken som gavs ut när IFK Kristianstad fyllde 100 år, och som reviderades 2014 när Kristianstad fyllde 400 år[4].

Fotboll[redigera | redigera wikitext]

IFK Kristianstad började spela fotboll i det nationella seriesystemet 1928 i division II. Inledningsvis var det oftast spel i division II, som då var serien direkt under Allsvenskan. 1931 var fotbollsallsvenskan nära. I en ren seriefinal i division II möttes Malmö FF hemma på Idrottsplatsen inför 4 000 åskådare, den dittills största idrottspubliken i Kristianstad. Seriesegern som låg i potten gav en plats i Allsvenskan. Matchen slutade tyvärr med förlust, 3-1.

Under 50-talet tog fotbollen i stan fart på nytt, både resultat- och publikmässigt. Mannen bakom detta var Imre Markos[17], en legendarisk fotbollstränare och landslagsspelare (20 matcher, 5 mål, 1929-1935)[18] från Ungern. Han hade med Degerfors IF 1951 vunnit Lilla silvret, dvs trea i Allsvenskan, och även varit proffs i franska Rennes, eller Stade Rennais FC som är klubbens korrekta namn. I Sverige är Rennes mest känt för att där spelade Erik Edman, Andreas Isaksson och Kim Källström 2005/2006. Även Ola Toivonen har spelat där. Med Imre Markos gjorde IFK en satsning som gav utdelning. Talanger från övriga klubbar i grannskapen anslöt och det blev en tydligare delning mellan handbollen och fotbollen. Tidigare hade många stjärnor dubblerat, bland annat Carl-Erik Stockenberg, som stod i mål, och Åke Skough, men nu kom istället spelare som satsade enbart på en av sporterna. Med Imre bar det av uppåt i seriesystemet. Serieseger 1952 i division V och uppflyttning följdes av serieseger 1953 i division IV och ny uppflyttning. IFK etablerade sig direkt som topplag i division III med tredjeplats 1954, andraplats 1955 och förstaplats 1956. En förstaplats som innebar uppflyttning till division II, som då var serien direkt under Allsvenskan. Nu hade dock Imre gått vidare i karriären, han lämnade IFK Kristianstad för att bli tränare i turkiska Fenerbahçe SK, vilket visar vilken hög nivå det var på fotbollen här i stan.

1957 slutade IFK på en sjätteplats i tvåan. Nästa säsong som kallas Maratonsäsongen startade hösten 1957 och varade till hösten 1958, dvs man spelade höst-vår-höst. Detta för att från och med 1959 fick fotbollen nuvarande säsongsindelning med spel vår-höst istället. Denna långa säsong i division II slutade med en tredjeplats. 1959 fortsätter trenden att peka uppåt och IFK slutar tvåa i division II. Trenden kröntes året därpå, 1960, med serieseger i division II Östra Götaland! Dock gav det ingen direktplats till svensk fotbolls absoluta finrum, Allsvenskan, utan en plats i kvalserien som bestod av enkelmöten mellan de fyra seriesegrarna i division II. Dessa var IFK Kristianstad (Östra Götaland), IF Elfsborg (Västra Götaland), Örebro SK (Svealand) och IFK Luleå (Norrland). Fyra topplag som gjorde upp om två platser. Förlust hemma mot IFK Luleå med 2-1 var ingen bra inledning på kvalserien, och det följdes av storförlust mot Örebro SK med 5-0. I sista matchen väntade IF Elfsborg på neutral plan i Malmö. De sattes under press, men till slut kunde västgötarna vinna med 5-4. En knapp förlust för IFK mot ett lag som flyttades upp, och som nykomling 1961 vann Allsvenskan med fem poäng ner till IFK Norrköping. Även Örebro SK flyttades upp och de blev fyra i Allsvenskan 1961 det var inga dåliga lag IFK hade att tampas med i kvalserien. Publiksiffran på Idrottsplatsen låg stadigt på över 5 000 åskådare. Publikrekordet sattes 7 juni 1960, på dagen 29 år efter förlusten mot Malmö FF, med 12 252 (!) i en seriematch mot Högadals IS, karlshamnslaget som två år senare spelade en säsong i Allsvenskan. 1967 trillade IFK Kristianstad ur division II och storhetstiden var till ända.

Många namnkunniga spelare och tränare har passerat IFK Kristianstad genom åren. Förutom ovan nämnda Imre Markos tränades laget 1979-1981 av Tom Prahl, sedermera trefaldig svensk mästare med Halmstad BK och Malmö FF. Tre andra meriterade tränare är Václav Simon från Tjeckien som tränat bland annat Malmö FF och AIK och var lagledare för Litauen (fyra matcher) 1934[19], Adolf Vogl landslagsspelare för Österrike[20] (20 matcher, 6 mål, 1931-1936)[21] och som tränat Helsingborgs IF, Elfsborgs IF och Mjällby AIF samt Wilfried Schnorrenberger från Tyskland som tränade Helsingborgs IF 1974[22]. Två IFK-spelare nådde fotbollslandslaget, Charles Gustafsson och Erik Bloom. 1954 gästades Idrottsplatsen av landslaget från Etiopien och 1959 av italienska Udinese för träningsmatch.

Tränare för herrlaget
1950-talet 1960-talet 1970-talet 1980-talet
Ragnar Malmberg Adolf Vogl Lennart Dahlström Tom Prahl
Václav Simon Kjell Wallinius Gert Linderos Christer Lindgren
Imre Markos Kjell Hartvall Wilfried Schnorrenberger Jerzy "Jesso" Michalski
John "Klot" Nilsson
Helge Ahlström
Torsten Flintberg
Anders Holmgren

Serietillhörighet[23]:

Herrlaget Damlaget
1928-1931 Division II nationella serien 1953 Division IV sydsvenska södra 1978 Division II södra 1977 Division V nordöstra
1932-1934 Sydsvenska serien 1954-1956 Division III södra Götaland 1979 Division III södra Götaland 1978-1980 Division IV nordöstra
1935-1937 Division II nationella serien 1957-1960 Division II östra Götaland 1980 Division II södra 1981-1984 Division III östra
1938-1939 Sydsvenska serien 1961-1965 Division II södra 1981-1982 Division III Skåne 1985-1986 Inget seriespel
1940-1941 Svenska serien division II, södra gruppen 1966 Division III södra Götaland 1983 Division IV nordöstra 1987 Division V nordöstra B
1942-1945 Sydsvenska serien 1967 Division II södra 1984 Division III Skåne 1988-1989 Division IV nordöstra
1946-1948 Skåneserien division 1 norra 1968-1972 Division III södra Götaland 1985-1989 Division IV nordöstra
1949-1951 Division IV sydsvenska södra 1973-1974 Division II södra
1952 Division 1 södra 1975-1977 Division III södra Götaland

1990 tog fotbollseran i föreningen slut när fotbollssektionen lämnade IFK Kristianstad för att gå samman med Vilans BoIF och bilda Kristianstads FF (KFF). Även Kristianstad BI var tänkta att ingå i den nya klubben, men de drog sig ur. Istället gick de 2007 samman med Kristianstad IS till Kristianstad BOIS. Sista (?) fotbollssammanslagningen i stan kom 2015 när så KFF och BOIS gick samman till Kristianstad FC.

Friidrott[redigera | redigera wikitext]

IFK Kristianstad
Friidrott
Svenska mästerskap
Guld 1905 400 meter Herrar
Brons 1905 Herrar Grenhopp
Silver 1914 Herrar 1 500 meter
Brons 1929 Herrar 400 meter
Silver 1937 Damer 200 meter
Silver 1937 Damer 80 meter
Brons 1937 Damer Höjdhopp
Brons 1937 Damer Diskus
Brons 1937 Damer Trekamp
Brons 1943 Herrar 200 meter
Guld 1953 Damer 100 meter
Brons 1953 Damer Längdhopp
Brons 1953 Damer Höjdhopp
Guld 1954 Damer 100 meter
Guld 1957 Damer 100 meter
Guld 1957 Damer Längdhopp
Guld 1958 Damer 100 meter
Silver 1959 Damer 100 meter
Silver 1960 Damer 100 meter
Silver 1960 Damer 80 meter häck
Brons 1960 Damer 200 meter

En av de första idrotterna som utövades i Kristianstad med en IFK-stjärna på bröstet är friidrott, och 1901 hölls på läroverkets gårdsplan (Söderportgymnasiet) den första tävlingen. Inspirerad av den nystartade olympiska rörelsen döptes den till "De olympiska spelen". 1905 vinner Carl Hammarlund SM-guld på 400 meter på svenska mästerskapen i Helsingborg, klubbens enda på herrsidan genom tiderna. En idrottsplats tillkom 1906 när stadens drätselkammare tillät en sådan där Kristianstad Idrottshall nu ligger. Kamratmästerskapen hölls där 1907, men sedan förföll idrottsplatsen. 1916 invigdes lite längre österut istället den nya Idrottsplatsen som fortfarande är i drift och är alltså idag över hundra år.

Det arrangerades tidigt klubbmatcher mot andra IFK-föreningar. Den första hölls 1915 mot IFK Karlshamn och innehöll grenarna 100 meter, 400 meter, 1500 meter, 110 meter häck, höjdhopp, längdhopp, stavhopp, kula, diskus och spjut. De två första åren vann IFK Kristianstad, men IFK Karlshamn kunde knipa segern 1917 med knapp marginal. Ordningen var återställd året därpå när IFK Kristianstad 1918 vann tävlingen för tredje gången och därmed erövrade vandringspriset för gott. En ståtlig buckla som hundra år senare nu tronar stolt i den nybyggda montern på kansliet i Kristianstad Arena. Året efter ville man utöka till tre lag och kontakt togs med Ystads IF som tackade ja, men Karlshamn drog sig istället ur. Seger tre år i rad 1919-1921 gjorde att IFK Kristianstad återigen fick behålla ett vandringspris för all framtid. Nu var så även IFK Karlshamn med i tävlingen på nytt. Även med tre lag i tävlingen kunde IFK Kristianstad vinna 1922-1924 och återigen behålla vandringspokalen. Facit blev alltså nio segrar på tio år.

Under 1920- och 30-talet var Margit Sjöholm-Persson en av de främsta friidrottarna i klubben. Hon satte svenskt rekord i slungboll. Margit var aktiv i IFK Kristianstad ändå in på 1990-talet inom friidrott, gymnastik, handikappidrott och pensionärsmotion. Under 1940-talet tävlade Åke Moberg i medeldistans och Carl-Erik Stockenberg kastade spjut.

IFK Kristianstads främsta friidrottare genom tiderna är Britt Mårtenson som var svensk sprinterdrottning under 1950-talet. 16 år gammal vann hon 1953 SM-guld på 100 meter, det första av totalt fyra SM-guld i den grenen (övriga 1954, 1957 och 1958). Det blev även SM-guld i längdhopp 1957, och ytterligare fem SM-medaljer i andra valörer i sprint och längd. Hon var med och satte svenskt rekord på 4x100 meter. 1958 nådde hon semifinalplats i EM som det året hölls på Stockholm Stadion, vår mest klassiska friidrottsarena. 1960 var Britt nära att få delta i OS i Rom, men fick stanna hemma. Det var inte bara i friidrott som Britt höll en nationell klass. Även inom handboll var hon framgångsrik och spelade både i IFK Kristianstad och i landslaget. 1957 var hon reserv under handbolls-VM 1957 i Jugoslavien. Mot slutet av karriären flyttade Britt till Stockholm och spelade där med Kvinnliga SK Artemis. Britt Mårtenson är den enda i IFK Kristianstad som fått Svenska Friidrottsförbundets hederstecken Stora grabbars och tjejers märke som nummer 174.

IFK Kristianstad har vunnit 6 SM-guld, 6 SM-silver och 9 SM-brons i friidrott, totalt 21 medaljer[24]. Guldmedaljerna vanns av Carl Hammarlund 1905 och Britt Mårtenson 1953-1958.

Under 1960-talet lades friidrottsektionen i IFK Kristianstad i vila.

Cykling[redigera | redigera wikitext]

Enligt boken ”IFK Kristianstad 100 år” är cykling först ut i IFK Kristianstad. Där citeras överste Adolf Johnsson, klubbens grundare: ”Vi hade först en hjulförening på läroverket, det vill säga en cykelförening. Vi voro många med i den föreningen och företogo utfärder då och då.”

IFK Kristianstad
Cykling
Svenska mästerskap
Guld 1956 Tempo 50 km
Guld 1957 Tempo 50 km
Guld 1958 Tempo 50 km
IFK Kristianstad
Cykling
Nordiska mästerskapsmedaljer
Guld 1957 Tempo

De första årtiondena lever IFK-cyklingen i medieskugga. Först i slutet av 1920-talet börjar det dyka upp referat och uppgifter. För att locka publik läggs cykeltävlingar i anslutning till klubbens fotbollsmatcher. Under en bortamatch i fotboll mot IFK Malmö arrangeras tävlingar i friidrott och cykling på Kristianstads Idrottsplats, och publiken får samtidigt täta rapporter om hur det går nere i Malmö. Trots förlust med 1-6 i fotbollen blir det succé, och en egen cykelsektion kan så bildas. IFK arrangerar och deltar i cykeltävlingar. 1928 startar man Ivösjön Runt, flaggskeppet i IFK Kristianstad vid den tiden. Den nätta turen Kristianstad-Arkelstorp-Näsum-Bromölla-Kristianstad vanns av Gunnar Winkvist på tiden 2.51.17. Det var grusvägar som gällde, så cyklister hade reservslangar hängande på överkroppen. 1930-talet blir IFK:s första storhetstid inom cykling med framgångar på distriktsnivå, med John Svenssohn som det stora namnet.

Under 1940-talet har cyklingen det tungt, med ransonering och brist på däck och gummivaror, men precis som handbollen får cyklingen i klubben en storhetstid under 50-talet. Detta märks bland annat genom införskaffandet av en buss i form av en ombyggd skåpbil. Ett enormt steg för innan dess var det trädgårdsstolar under en presenning på ett lastbilsflak som gällde. Under första halvan av decenniet är det Börje Martinsson som är den mest framgångsrikaste cyklisten med tiotalet tävlingsvinster. Herbert Dahlbom hade nu också börjat cykla, men väljer att satsa på friidrott istället. Det blir flera mästerskapssegrar, men problem med en fot gör att det återigen blir cykel som gäller. Ett beslut som leder till att han blir klubbens genom tidernas mest framgångsrikaste cyklist. Han börjar med att bli svensk juniormästare 1955. Året efter tävlar han i Berlin mot en stor del av europaeliten och vinner med tre minuter, pressen döpte det till ”Berlinbomben”. Han erbjuds en plats i Olympiska sommarspelen 1956 i Melbourne, men tackar nej. Han vinner SM-guld på 50 km tempo tre år i rad (1956-1958) på rekordtider. IFK Kristianstads bästa år inom cykling blir 1957. Förutom SM-guldet på 50 km, vinner Herbert Nordiska Mästerskapet med tre minuter och blir åtta på Världsmästerskapen i Belgien. Han är uttagen till Olympiska sommarspelen 1960 i Rom 1960 som ett stort medaljhopp, men blir matförgiftad på plats och kan inte delta. Sedan lockas Herbert upp till Stockholm, där han fortsätter sin framgångsrika tävlingskarriär med ytterligare svenska och nordiska guld i tempolopp.

IFK Kristianstad arrangerar 1974 SM-veckan i cykling, och under 80- och 90-talet etapper i bland annat Postgirot Open. Klubbens genom tidernas bästa tjej är Charlott Nilsson med två fjärdeplatser på SM under 90-talet. Under alla år har IFK haft stora framgångar på juniormästerskap.

IFK Kristianstad vann tre SM-guld och ett NM-guld i cykling, samtliga av Herbert Dahlbom.

I samband med den ekonomiska turbulensen runt millennieskiftet bryts cykel och övriga sektioner loss från IFK Kristianstad, kvar finns endast handbollen. Cykelsektionen bildar Kristianstad Cykelklubb, som väl förvaltade alla juniorframgångar i IFK Kristianstad och vinner SM i lagtempo 2004 med Lina Karlsson, Tove Wiklund och Lisa Nordén. Nordén vinner senare flera SM-medaljer för klubbar i Stockholm.

Gymnastik[redigera | redigera wikitext]

Gymnastik var med redan från starten 1899 och grundaren Adolf Johnsson var själv gymnast. I klubbens första styrelseprotokoll beslutades det om inköp av två hartslådor. Harts användes till gymnastikskorna för att undvika olyckshändelser genom att halka. Träning skedde i Läroverkets gymnastiksal och även på skolgården. Det tog femton år innan även kvinnor fick vara aktiva medlemmar i IFK Kristianstad 1914. Gymnastik var en underavdelning till friidrottssektionen fram tills 1945, då gymnastik blev en egen sektion.

Två gymnaster från IFK Kristianstad har deltagit i OS, men inte under sin aktiva karriär i IFK Kristianstad utan istället tävlade de då för stockholmsklubbar. Oswald Holmberg, major på A3, Wendes artilleriregemente, läste och arbetade på GCI i Stockholm (nuvarande GIH, Gymnastik och Idrottshögskolan) under sina OS-år. Han deltog i Olympiska sommarspelen 1906 i Aten (räknas inte längre som ett officiellt OS) där gymnastik var en uppvisningsgren, men fem av gymnasterna, däribland Oswald, fick hoppa in Sveriges dragkampslag som vann brons. 1908 i London och 1912 i Stockholm (Solskensolympiaden) vann Oswald OS-guld i truppgymnastik. Albert Andersson tävlade i Olympiska sommarspelen 1920 i Antwerpen och tog OS-guld i truppgymnastik. Han bytte sedan till friidrott och tävlade i OS 1928 i Amsterdam i tiokamp och 110 meter häck, och vann också SM-guld 1928 på 110 meter häck. Gunnar Pettersson deltog i Berlin-OS 1936, men då var truppgymnastik en uppvisningsgren.

Storhetstiden för IFK Kristianstads gymnaster var 1920-1950. I mitten av seklet övergavs den lingska stilen till förmån för rörelser med olika redskap, en trend som kom ute i Europa. Istället gled IFK:s gymnastiksektion över till mer att handla om motionsgymnastik. Den som framför alla andra personifierade gymnastiken i IFK är Margit Sjöholm-Persson, där hon deltog från 1920-talet ända in på 1990-talet! 1982 utsågs hon till årets idrottsledare i Kristianstad. Hon fick även Lingmedaljen, Kristianstad kommuns kulturpris samt Riksidrottsförbundets högsta utmärkelse, förtjänsttecknet i guld, utdelat av Prins Bertil 1990. Margit tävlade också framgångsrikt för klubben i friidrott under 1920- och 1930-talet och satte svenskt rekord i slungboll. Hon vurmade för handikappidrott och pensionärsmotion och hade även ett finger med inom fotbollen och handbollen i föreningen.

1999 lämnade gymnastiken IFK Kristianstad och föreningen C4-gymnasterna startades. Där utövas rytmisk gymnastik. Det är en OS-gren där gymnasten använder redskap (boll, tunnband, rep, band och käglor) och utför rörelser till musik. 2014 tog föreningen 3 SM-guld (mångkamp, käglor, boll/band)[25].

Hemmaarena[redigera | redigera wikitext]

IFK Kristianstad har haft fyra olika hemmaarenor för handboll:

Spelartrupp[redigera | redigera wikitext]

IFK Kristianstads spelartrupp i augusti 2014.

Tröja nummer 8 är sedan invigningen av Kristianstad Arena reserverad för publiken som kallas för den åttonde spelaren, dvs utöver de sju som är på planen. Vid invigningsmatchen i Kristianstad Arena den 17 oktober 2010 mot Redbergslids IK fick samtliga i publiken på 4 775 personer en egen matchtröja med just nummer 8. Den spelare i IFK Kristianstad som sist hade nummer 8 är högersexan Gustav Ekdahl.

Spelartruppen 2019/2020:[26]

Nr Land Pos Namn
1 Norge  MV Espen Christensen
3 Norge  M6 Besard Hakaj
4 Sverige  M6 Markus Olsson
5 Sverige  H9 Hampus Henningsson
6 Sverige  V9 Philip Henningsson
9 Sverige  H9 Anton Hallbäck
12 Sverige  MV Gustaf Banke
14 Island  H9 Teitur Einarsson
18 Slovenien  M9 Vasja Furlan
Nr Land Pos Namn
20 Sverige  V6 Emil Frend Öfors
21 Sverige  V6 Alfred Ehn
25 Sverige  M6 Ludvig Jurmala
27 Sverige  V9 Johan Nilsson
30 Sverige  H6 Anton Halén
37 Sverige  M9 Zoran Bosic
42 Sverige  H6 Albin Selin
43 Sverige  V9 Isak Larsson

Meriterade spelare i urval[redigera | redigera wikitext]

Ett urval av spelare som genom åren representerat IFK Kristianstads handbollslag (åren spelaren representerade klubben).

Meriter[redigera | redigera wikitext]

IFK Kristianstad har vunnit 8 SM-guld, 6 SM-silver och inget SM-brons, totalt 14 medaljer, i handboll (inomhus).

IFK Kristianstad
Handboll
Svenska mästerskap
Guld 1941 Svenska mästerskapet
Guld 1948 Svenska mästerskapet
Silver 1951 Svenska mästerskapet
Guld 1952 Svenska mästerskapet
Guld 1953 Allsvenskan
Silver 1954 Allsvenskan
Silver 1955 Allsvenskan
Silver 1975 SM-slutspel
Silver 2012 SM-slutspel
Silver 2013 SM-slutspel
Guld 2015 SM-slutspel
Guld 2016 SM-slutspel
Guld 2017 SM-slutspel
Guld 2018 SM-slutspel
IFK Kristianstad
Utomhushandboll och plats för finalhelg
Svenska mästerskap
Guld 1941 Kristianstad
Brons 1942 Kristianstad
Brons 1943 Stockholm
Guld 1944 Kristianstad
Silver 1945 Motala
Silver 1947 Kristianstad
Brons 1948 Göteborg
Silver 1949 Stockholm
Silver 1950 Kristianstad

SM-guld[redigera | redigera wikitext]

IFK Kristianstad har åtta SM-guld i handboll, tredje flest i Sverige:

SM-silver[redigera | redigera wikitext]

IFK Kristianstad har sex SM-silver i handboll:

  • 1951: Efter förlust i SM-final mot AIK med 11–12
  • 1954: Genom att komma tvåa i Allsvenskan säsongen 1954, 1 poäng efter Redbergslids IK
  • 1955: Genom att komma tvåa i Allsvenskan säsongen 1955, på samma poäng men med sämre målskillnad än IK Heim och bättre målskillnad än Örebro SK
  • 1975: Efter förlust i SM-final mot HK Drott över två matcher, 18–18 i Kristianstad, 12–14 i returen i Halmstad
  • 2012: Efter förlust i SM-final mot IK Sävehof med 21–29
  • 2013: Efter förlust i SM-final mot HK Drott med 27–28

SM-finaler[redigera | redigera wikitext]

Spelarna i IFK Kristianstad tackar publiken efter SM-finalseger mot HK Malmö 10 maj 2018, Scandinavium Göteborg.

IFK Kristianstad har spelat elva SM-finaler i handboll[34]:

Totalt sju vinster och fyra förluster med sammanlagd målskillnad 239–221.

SM, match om tredje pris[redigera | redigera wikitext]

IFK Kristianstad har spelat en match om tredjepris i handboll[5]:

  • 1949: Förlust mot Majornas IK med 14-10

DM[redigera | redigera wikitext]

IFK Kristianstad har vunnit DM, Distriktsmästerskapet, inomhus 15 gånger: 1933, 1935, 1936, 1938, 1941, 1942, 1944, 1946, 1947, 1953, 1956, 1961, 1982, 1983 och 1996.

Sexton gånger har föreningen vunnit DM utomhus: 1938, 1941, 1942, 1943, 1944, 1945, 1947, 1948, 1949, 1950, 1951, 1952, 1953, 1954, 1955 och 1956.

Noterbart är att den stora plumpen i utomhussviten är 1946, men den beror på att IFK inte ställde upp det året i cupen.

Även IFK Kristianstads damlag har vunnit DM: 1961

Utomhushandboll (elvamannalag)[redigera | redigera wikitext]

SM-pokal 1944, utomhushandboll elvamannalag, vunnen av IFK Kristianstad.

IFK Kristianstad har spelat sex SM-finaler i utomhushandboll för elvamannalag under en period på tio år (1941-1950) och vann två av dessa finaler enligt statistik från Svenska handbollsförbundet.[34] Under åren 1941-1951 (förutom 1946 när IFK Kristianstad inte deltog) nådde IFK minst semifinal och tog medalj varje år 1941-1950.

SM-finaler:

Totalt två vinster och fyra förluster med sammanlagd målskillnad 27-36.

Placeringar i högsta divisionen[redigera | redigera wikitext]

IFK Kristianstads placeringar i handbollens olika serier 1934/35-2020/21.[4]

IFK Kristianstad har åtta gånger vunnit den högsta divisionen i svensk handboll, se Lista över seriesegrare i Allsvenskan/Elitserien i handboll för herrar:

Placering Antal År
1 8 1950, 1952, 1953, 2015, 2016, 2017, 2018, 2019
2 8 1940, 1941, 1948, 1949, 1954, 1955, 1975, 2014
3 4 1947, 1951, 2013, 2020**
4 3 1956, 1957, 1972
5 4 1973, 1974, 1979, 1997
6 5 1971, 1977, 1995, 2012, 2021
7 3 1937, 1942, 1996
8 2 1976, 1978
9 4 1945, 1958, 1985, 1991*
10 3 1980, 1993*, 1994*
11 3 1998, 2010, 2011
12 2 1981, 1986
13 0 -
14 0 -

* Placeringen avser hösttabellen året innan, där en placering utanför topp-8 medförde nedflyttning till Allsvenskan under våren.

** Handbollsligan avbröts i mars 2020 med en match kvar att spela. IFK låg på en tredjeplats där lag 1-4 i serien alla hade chans att i sista omgången vinna serien.

OS-deltagare[redigera | redigera wikitext]

Det är endast inom handbollen som IFK Kristianstad haft OS-deltagare. Fyra spelare under två olika OS, Thomas Persson och Sten Olsson i München 1972, samt Albin Lagergren och Jerry Tollbring Rio 2016. En tränare i ett OS Ola Lindgren som var förbundskapten under Olympiska sommarspelen 2012 i London. tillsammans med Staffan Olsson när Sverige tog OS-silver.

Däremot har ett femtontal personer deltagit i OS för andra kristianstadföreningar, bland annat tog Bengt Bengtsson (KFUM:s IF och bror till Frans G. Bengtsson) OS-guld 1920 i gymnastik. Bengt var militär på A3 och skrev böckerna Vad var och en måste veta om bombanfall och Bombanfall och bombverkan. Frans G. skrev Röde Orm (utsedd till århundradets tredje mest betydelsefulla svenska bok).

Handbollstränare genom åren[redigera | redigera wikitext]

Klubbens mesta handbollstränare är Evert Sjunneson med sammanlagt 22 säsonger under perioden 1951 till 1977.[37]

År Säsonger Namn Anmärkningar SM-meriter Placering högsta serien Cupresultat
1935 – 1937 2 Oscar H Meyer Åttondelsfinal 1936 Sjua 1937
1937 – 1945 8 Eskil Gustafsson Spelande tränare Åttondelsfinal 1938
1 Guld 1941

1 Utomhusguld 1941
1 Utomhusguld 1944
2 Utomhussilver 1945

2 Tvåa 1940
2 Tvåa 1941
Sjua 1942
Nia 1945
1945 – 1947 2 Karl Erik "Kinna" Nilsson Semifinal 1946
Åttondelsfinal 1947
2 Utomhussilver 1947
3 Trea 1947
1947 – 1951 4 Eskil Gustafsson 1 Guld 1948
Fyra 1949
2 Utomhussilver 1949
Åttondelsfinal 1950
2 Utomhussilver 1950
2 Silver 1951
2 Tvåa 1948
2 Tvåa 1949
1 Etta 1950
3 Trea 1951
1951 – 1958 7 Karl Fridlundh,
Åke Moberg
Evert Sjunnesson
Spelande tränare 1 Guld 1952
1 Guld 1953
2 Silver 1954
2 Silver 1955
1 Etta 1952
1 Etta 1953
2 Tvåa 1954
2 Tvåa 1955
Fyra 1956
Fyra 1957
Nia 1958
1958 – 1962 4 Evert Sjunnesson
1962 – 1963 1 Åke Moberg Spelande tränare
1963 – 1973 10 Evert Sjunnesson Semifinal 1972 Sexa 1971
Fyra 1972
Femma 1973
1973 – 1975 2 Leif Rosenberg 2 Silver 1975 Femma 1974
2 Tvåa 1975
1975 – 1976 1 Åke Duvander Åtta 1975
1976 – 1977 1 Evert Sjunnesson Sexa 1977
1977 – 1980 3 Lars Skoglund Åtta 1978
Femma 1979
Tia 1980
1980 –

feb 1982

1,75 Olle Olsson Tolva 1981
1982 0,25 Lars Skoglund
1982 – 1984 2 Lars Norgren Spelande tränare
1984 – 1985 0,75 Bo Svennarp
1985 0,25 Torsten Persson Nia 1985
1985 – 1986 1 Lennart Ytter Tolva 1986
1986 – 1988 2 Kenneth Mattelin
1988 – 1989 1 Mats Magnusson
1989 – 1991 2 Ulf Sandgren Nia i höstserien,
och nedflyttning
1991 – 1994 3 Veroljub "Kos" Kosovac
1994 – 1995 1 Urban Harju Kvartsfinal 1995 Sexa 1995
1995 – 1996 1 Anders Rantatalo Sjua 1996
1996 – dec 1997 1,5 Dragan Mihailovic Nedflyttade till Allsvenskan årsskiftet 1997/98 Kvartsfinal 1997 Femma 1997

Elva i höstserien 1997, nedflyttade till Allsvenskan

Fyra i Ligacupen i Eskilstuna under mellandagarna
("Final 4" för de fyra bästa lagen i hösttabellen)
dec 1997 – 1998 0,5 Bengt-Arne Schuster
Peter Svensson
1998 – 1999 1 Jonas Jönsson Division 1. Nerflyttade till division 2.
1999 – 2003 4 Ulf Larsson Division 2, division 1, division 2, kval till division 1, division 1, Allsvenskan (nedflyttade till division 1).
2003 – 2004 1 Dragan Mihailovic Division 1 och stannade kvar där efter klarat kval.
2004 – 2007 3 Ulf Larsson Division 1 2004-2006, förde upp IFK till Allsvenskan 2007
2007 – feb 2012 4,5 Kenneth Andersson Allsvenskan 2007, missat kval till Elitserien 2008, Allsvenskan 2008. Förde upp IFK till Elitserien 2009 Elva 2010
Elva 2011
feb 2012 – jan 2019 7 Ola Lindgren Svensk förbundskapten 2008-2016 2 Silver 2012
2 Silver 2013
Semifinal 2014
1 Guld 2015
1 Guld 2016
1 Guld 2017
1 Guld 2018
Sexa 2012
3 Trea 2013
2 Tvåa 2014
1 Etta 2015
1 Etta 2016
1 Etta 2017
1 Etta 2018
EHF-cupen:
Kvalrunda 2 (av 3) 2013
Gruppspel (fyra) 2014
Kvalrunda 3 (av 3) 2015
EHF Champions League:
Gruppspel (A/B, sjua) 2016
Gruppspel (A/B, åtta) 2017
Slutspel (1/16-final) 2018
Gruppspel (A/B, åtta) 2019
jan 2019 - mar 2019 0,5 Ulf Larsson 1 Etta 2019
mar 2019 – dec 2020 1,5 Ljubomir Vranjes 2020 stoppades serien på grund av Corona-viruset inför sista omgången. IFK kunde slutat på plats 1-4, SM-slutspelet ställdes in helt. Semifinal 2019
Inställt SM 2020
3 Trea 2020 EHF Champions League:
Gruppspel (C/D, fyra) 2020
dec 2020 - 2021 0,5 Ulf Larsson Semifinal 2021 Sexa 2021 EHF European League
Slutspel (1/8-final) 2021
2021 - Jonas Wille

Lagkaptener genom åren[redigera | redigera wikitext]

2015 designade lagkapten Johan Jepson regnbågsbindeln[38], som sedermera spreds sig över världen inom många olika idrotter.

År Lagkapten
2006-2010 Olle Stenius
2010-2011 Claus Kjeldgaard
2011-2012 Pär Möllerberg
2012-2016 Johan Jepson
2016-2021 Ólafur Guðmundsson
2021- Anton Halén

Supporterförening[redigera | redigera wikitext]

Södra Kurvan är klubbens officiella supporterförening med över 500 medlemmar (2015).[39] Supporterföreningen har en egen sektion i Kristianstad Arena (sektionerna J2/J3 samt H1).

Publik[redigera | redigera wikitext]

Publikrekord[redigera | redigera wikitext]

IFK Kristianstad har spelat i fyra olika hemmahallar och har således fyra olika publikrekord.[4]

Sedan 2006/2007

Kval till Allsvenskan

Allsvenskan, högsta

Allsvenskan, lägsta

Kval till Elitserien

Elitserien/Handbollsligan, högsta

Elitserien/Handbollsligan, lägsta (ej inräknat matcher med publikbegränsningar på grund av Covid 19-pandemin)

SM-slutspel, högsta

SM-slutspel, lägsta (ej inräknat matcher med publikbegränsningar på grund av Covid 19-pandemin)

EHF Champions League, högsta

EHF Champions League, lägsta

EHF-Cupen/EHF European League, högsta

EHF-Cupen/EHF European League, lägsta (ej inräknat matcher med publikbegränsningar på grund av Covid 19-pandemin)

  • Hemma: 2 600 personer, EHF-cup Kval, 13 september 2014 mot A.C. Diomidis Argous i Kristianstad Arena
  • Borta: 250 personer, EHF-cup Kval, 6 september 2014 mot A.C. Diomidis Argous i Stadium Nea Kios

Svenska Cupen, högsta

Svenska Cupen, lägsta

Publiksnitt[redigera | redigera wikitext]

IFK Kristianstads publiksnitt på hemmamatcherna.

  • Totalt: Samtliga matcher under säsongen
  • Snitt: Samtliga matcher under säsongen
  • Serie A: Allsvenskan/Elitserien/Handbollsligan
  • Serie B: Allsvenskan/Division 1/Division 2
  • Serie C: Division 1/Division 3
  • Serie D: Division 2
  • Kval: Kvalmatcher för upp- eller nedflyttning
  • SM: Svenska Mästerskapet/SM-slutspel
  • Svensk Cup: Svenska Cupen
  • Europeisk Cup: Champions League/EHF-cup/EHF European League
Publik på tävlingsmatcher hemma för IFK Kristianstad
Säsong Totalt Snitt Serie A Serie B Serie C Serie D Kval SM Svensk Cup Europeisk Cup Kommentar
2007/2008 17723 1266 1194 2196 Kval till Serie A (Elitserien)
2008/2009 17196 1323 1323
2009/2010 32110 1784 1884 1523 Kval till Serie A (Elitserien)
2010/2011 55292 2633 2770 2195 Säsongens tre första matcher spelades i Idrottshallen, resterande i Kristianstad Arena, Kval till Serie A (Elitserien)
2011/2012 65957 3471 3256 4620
2012/2013 95018 4131 4085 4751 2956
2013/2014 123956 4768 4940 5014 3968
2014/2015 109235 4749 4814 5015 3983 Inklusive match mot H43 141203 som ströks ur serien i efterhand efter konkurs
2015/2016 130872 4847 4843 5084 4722
2016/2017 125871 4662 4764 5135 4159
2017/2018 125596 4486 4481 4708 4381
2018/2019 114659 4247 4270 4788 3887
2019/2020 76726 3654 3798 3192 En match spelades utan publik på grund av Covid 19-pandemin, snitt oräknat den är 3 836. SM-slutspelet ställdes in.
2020/2021 350 14 18 0 13 7 matcher (5 i serien och 2 i cupen) tilläts ha publik (50 personer) på grund av Covid 19-pandemin.

Medaljliga[redigera | redigera wikitext]

Totalt har 94 handbollsspelare varit SM-medaljörer för IFK Kristianstad i handboll (inomhus).

Medaljligan i IFK Kristianstad (spelare med minst tre SM-guld)
Nr Spelare Guld Silver Brons
1 Johannes Larsson 4 1 0
2 Albin Lagergren 4 0 0
Leo Larsson 4 0 0
4 Carl-Erik Stockenberg 3 3 0
Åke Moberg 3 3 0
Åke Skough 3 3 0
7 Erik Nordström 3 2 0
Evert Sjunnesson 3 2 0
9 Bertil Rönndahl 3 1 0
Ólafur Guðmundsson 3 1 0
11 Inge Aas Eriksen 3 0 0
Jerry Tollbring 3 0 0

Målrekord[40][41][redigera | redigera wikitext]

Laget[redigera | redigera wikitext]

Resultaten redovisas med IFK Kristianstads mål först, oavsett spelplats).

Största seger

Största förlust

Mål i en enskild match (sedan 1999)

  • Flest gjorda: 49 mål (49-27, IF Swithiod HK, Idrottshallen, Allsvenskan, 2008-03-13)
  • Minst gjorda: 14 mål (14-32, GIK Wasaiterna, Angereds Sporthall, Division 1, 2000-10-15) och (14-26, HK Aranäs, Aranäshallen, Elitserien, 2013-03-13)
  • Flest insläppta: 47 mål (15-47, Stavstens IF, Söderslättshallen, Division 1, 1999-01-28)
  • Minst insläppta: 12 mål (34-12, HS Lejonen, Idrottshallen, Division 2, 2002-03-17) och (42-12, Uddevalla HK, Idrottshallen, division 1, 2005-03-20)
  • Flest totalt: 76 mål (33-43, Önnereds HK, ÖHK-hallen, Division 1, 2004-02-11) och (49-27, IF Swithiod HK, Idrottshallen, Allsvenskan, 2008-03-13)
  • Minst totalt: 32 mål (16-16, IFK Malmö, Idrottshallen, Division 1, 2002-10-20)

Mål i första halvlek under en match (sedan 1999)

Mål i rad (sedan 2011)

Spelare[redigera | redigera wikitext]

Flest gjorda mål

Gjort minst 1 000 mål totalt för IFK Kristianstad

  1. Bo Ahlberg, 1 724 mål (361 matcher, 4,8 mål/match)
  2. Joachim Stenbäcken, 1 355 mål (345 matcher, 3,9 mål/match)
  3. Markus Olsson, 1 353 mål (328 matcher, 4,1 mål/match)
  4. Ólafur Guðmundsson, 1 314 mål (349 matcher, 3,8 mål/match)
  5. Ulf Larsson, 1 075 mål (305 matcher, 3,5 mål/match)
  6. Dragan Mihailovic, 1 047 mål (233 matcher, 4,5 mål/match)

Matcher, rekord[40][41][redigera | redigera wikitext]

Laget[redigera | redigera wikitext]

Sviter, totalt

  • Flest vinster i rad totalt sedan 1999: 17 matcher (9 matcher i Elitserien, 7 SM-matcher och 1 gruppspelsmatch i EHF-cupen, 2016-02-15 till 2016-09-16)
  • Flest förluster i rad totalt sedan 1999: 8 matcher (Allsvenskan, 2003-03-07 till 2003-04-02)
  • Flest vinster i serien i rad: 20 matcher (Elitserien, 2014-09-18 till 2015-02-13)
  • Flest förluster i serien i rad sedan 1999: 8 matcher (Allsvenskan, 2003-03-07 till 2003-04-02)
  • Flest vinster i SM i rad: 14 matcher (2015-04-21 till 2017-05-10)
  • Flest förluster i SM i rad sedan 1999: 3 matcher (Tre semifinaler, LUGI HF, 1-3: 2014-05-07 till 2014-05-16, Alingsås HK, 0-3: 2019-04-26 till 2019-05-04 och IFK Skövde, 0-3: 2021-04-10 till 2021-04-24)
  • Flest vinster i cup i rad: 6 matcher (2 gruppspelsmatcher i EHF Champions League och 4 kvalmatcher till EHF European League, 2019-11-24 till 2020-09-29)
  • Flest förluster i cup i rad: 8 matcher (EHF Champions League, 2018-12-01 till 2019-09-28)

Sviter, hemma

  • Flest hemmavinster i rad mot svenskt motstånd: 80 matcher (63 matcher i Elitserien/Handbollsligan och 17 SM-matcher, 2015-03-28 till 2019-02-27)
  • Flest vinster i rad sedan 1999: 16 matcher (13 matcher i Handbollsligan och 3 gruppspelsmatcher i EHF Champions League, 2019-11-20 till 2020-10-20)
  • Flest förluster i rad sedan 1999: 4 matcher (Två tillfällen: Division 1, 2001-02-25 till 2001-04-04 och Allsvenskan, 2003-03-12 till 2003-04-02)
  • Flest vinster i SM i rad sedan 1999: 18 matcher (2015-04-04 till 2019-03-28)
  • Flest förluster i SM i rad sedan 1999: 3 matcher (2019-04-04 till 2019-05-04)
  • Flest vinster i cup i rad: 4 matcher (1 gruppspelsmatch i EHF Champions League, 2 kvalmatcher till EHF European League och 1 gruppspelsmatch i EHF European League, 2019-11-27 till 2020-10-28)
  • Flest förluster i cup i rad: 5 matcher (EHF Champions League, 2019-11-27 till )

Sviter, borta (neutral plan räknas ej in)

  • Flest vinster i rad sedan 1999: 11 matcher (Allsvenskan, 2008-09-27 till 2009-02-28)
  • Flest förluster i rad sedan 1999: 13 matcher (8 matcher i Allsvenskan, 5 matcher i Division 1, 2003-02-05 till 2003-11-09)
  • Flest vinster i rad i serien sedan 1999: 11 matcher (Två gånger, Allsvenskan, 2008-09-27 till 2009-02-28 och Elitserien, 2014-09-22 till 2015-02-13)
  • Flest förluster i rad i serien sedan 1999: 13 matcher (8 matcher i Allsvenskan, 5 matcher i Division 1, 2003-02-05 till 2003-11-09)
  • Flest vinster i SM i rad sedan 1999: 4 matcher (2015-05-12 till 2017-04-16)
  • Flest förluster i SM i rad sedan 1999: 7 matcher (2014-04-16 till 2015-05-06)
  • Flest vinster i cup i rad: 3 matcher (Två gånger, 1 gruppspelsmatch i EHF Champions League och 2 kvalmatcher i EHF European League, 2019-11-24 till 2020-09-22 och Gruppspel i EHF European League 2020-11-17 till 2021-02-16)
  • Flest förluster i cup i rad: 6 matcher (Gruppspel i EHF Champions League, 2015-09-26 till 2016-02-20)

Motståndare (sedan 1999)

  • Flest antal matcher mot ett svenskt lag: Ystads IF, 51 matcher
  • Flest antal matcher mot ett utländskt lag: HC Vardar, MOL-Pick Szeged, Rhein-Neckar Löwen, 8 matcher
  • Flest antal vinster mot ett svenskt lag: Ystads IF, 30 matcher (av 51 matcher)
  • Flest antal vinster mot ett utländskt lag: Tatran Prešov, 3 matcher (av 4 matcher)
  • Flest antal oavgjorda matcher mot ett svenskt lag: Önnereds HK, 4 matcher (av 33 matcher)
  • Flest antal oavgjorda matcher mot ett utländskt lag: 1 match (mot 10 olika lag)
  • Flest antal förluster mot ett svenskt lag: Ystads IF, 19 matcher (av 51 matcher)
  • Flest antal förluster mot ett utländskt lag: HC Vardar, 8 matcher (av 8 matcher)

Spelare[redigera | redigera wikitext]

Flest matcher

Motståndare (sedan 1999)

  • Mött flest antal olika lag: Johan Jepson, 52 lag
  • Gjort mål mot flest antal olika lag: Ólafur Guðmundsson, 50 lag (gjort mål på alla lag han mött)

Ålder (sedan 1999)

  • Yngsta uttagen till match: Anton Lindskog, 5 594 dagar (16 år, 3 månader och 20 dagar, 2010-03-27, Önnereds HK, ÖHK-hallen, kval till Elitserien)
  • Yngsta målskytt: Anton Lindskog, 5 986 dagar (16 år, 4 månader och 21 dagar, 2010-04-28, LIF Lindesberg, Idrottshuset i Örebro, kval till elitserien, 2 mål)
  • Äldsta uttagen till match: Jesper Larsson, 17 243 dagar (47 år, 2 månader och 17 dagar, 2020-10-11, HK Aranäs, Kungsbacka Ishall, Handbollsligan)
  • Äldsta målskytt: Joachim Stenbäcken, 15 165 dagar (41 år, 6 månader och 8 dagar, 2004-02-01, Stavstens IF, Idrottshallen, division 1, 2 mål)

Tränare[redigera | redigera wikitext]

Sedan 1999

  • Flest matcher: Ola Lindgren, 347 matcher
  • Flest vinster: Ola Lindgren, 234 vinster
  • Mött flest lag: Ulf Larsson, 61 lag
  • Vinst mot flest antal lag: Ulf Larsson, 48 lag

Arenor, rekord[40][41][redigera | redigera wikitext]

Laget[redigera | redigera wikitext]

Hallar/arenor i Sverige (sedan 1999, avstånd i aktuellt väderstreck från Kristianstad Arena)

  • Nordligast: Sparbankshallen, Rimbo, 414 km (1 match)
  • Västligast: Torslandahallen, Göteborg, 150 km (3 matcher)
  • Sydligast: Söderslättshallen, Trelleborg, 71 km (17 matcher)
  • Östligast: Sparbankshallen, Rimbo, 260 km (1 match)
  • Närmast fågelvägen: Tianshallen, Bromölla, 20 km (2 matcher)
  • Längst iväg fågelvägen: Sparbankshallen, Rimbo, 482 km (1 match)
  • Kortast resväg totalt alla matcher, tur och retur: Björkvikshallen, Höör, 79 km (1 match)
  • Längst resväg totalt alla matcher, tur och retur: Eriksdalshallen, Stockholm, 14 709 km (17 match)

Hallar/arenor utomlands (sedan 1999, avstånd i aktuellt väderstreck från Kristianstad Arena)

  • Nordligast: Brøndby Hallen, Brøndby, Danmark, -42 km (1 match)
  • Västligast: Pavilhão João Rocha, Lissabon, Portugal, 1 919 km (1 match)
  • Sydligast: Stadium Nea Kios, Nea Kios, Grekland, 2 050 km (1 match)
  • Östligast: Sport Hall Olimpiyskiy, Tjechov, Ryssland, 1 442 km (1 match)
  • Närmast fågelvägen: Brøndby Hallen, Brøndby, Danmark, 117 km (1 match)
  • Längst iväg fågelvägen: Pavilhão João Rocha, Lissabon, Portugal, 2 576 km (1 match)
  • Kortast resväg totalt alla matcher, tur och retur: Brøndby Hallen, Brøndby, Danmark, 233 km (1 match)
  • Längst resväg totalt alla matcher, tur och retur: Sport Center Jane Sandanski, Skopje, Makedonien, 13 169 km (4 matcher)

Spelare[redigera | redigera wikitext]

Sedan 1999

  • Spelat i flest antal olika hallar/arenor: Ólafur Guðmundsson, 59 hallar/arenor
  • Gjort mål i flest antal olika hallar/arenor: Ólafur Guðmundsson, 58 hallar/arenor
  • Flest antal matcher i en och samma hall/arena (ej inräknat hemmaarenor): Markus Olsson, 20 matcher (Färs och Frosta Sparbank Arena/Sparbanken Skåne Arena)
  • Flest antal mål i en och samma hall/arena (ej inräknat hemmaarenor): Markus Olsson, 120 mål (Färs och Frosta Sparbank Arena/Sparbanken Skåne Arena)
  • Längst ressträcka tur och retur fågelvägen till matcherna mätt från Kristianstad Arena: Ólafur Guðmundsson, 140 685 km

Tränare[redigera | redigera wikitext]

Sedan 1999

  • Matcher i flest antal hallar/arenor: 50 (Ola Lindgren och Ulf Larsson)
  • Vinst i flest antal hallar/arenor: 33 (Ola Lindgren)
  • Längst ressträcka tur och retur fågelvägen till matcherna mätt från Kristianstad Arena: Ola Lindgren, 134 781 km

Bestraffningar, rekord[40][41][redigera | redigera wikitext]

Laget[redigera | redigera wikitext]

Flest bestraffningar i en match (sedan 2011)

  • Utvisningar IFK Kristianstad: 10 utvisningar (IK Sävehof, Partillebohallen, Elitserien, 2016-03-09)
  • Utvisningar motståndarna: 8 utvisningar (Ystads IF, Ystad Arena, Elitserien, 2018-09-12) och (Alingsås HK, SM-semifinal, Kristianstad Arena, 2019-04-26)
  • Totalt i matchen: 15 utvisningar (KIF Kolding Kobenhavn, Champions League, gruppspel, Brøndby Hallen, 2016-03-06)

Spelare[redigera | redigera wikitext]

Flest bestraffningar (sedan 2011)

Tränare[redigera | redigera wikitext]

Flest bestraffningar (sedan 2011)

  • Varning: Ola Lindgren, 34 varningar
  • Utvisning: Ola Lindgren, 1 utvisning

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Klubbinfo”. IFK Kristianstad. http://ifkkristianstad.se/om-oss/klubbinfo. Läst 25 maj 2015. 
  2. ^ [a b] ”Kontakt”. IFK Kristianstad. http://ifkkristianstad.se/om-oss/kontakt. Läst 31 december 2015. 
  3. ^ ”Södra kurvan”. IFK Kristianstad. Arkiverad från originalet den 23 april 2015. https://web.archive.org/web/20150423070449/http://ifkkristianstad.se/om-oss/sodra-kurvan. Läst 25 maj 2015. 
  4. ^ [a b c d] Boken om IFK Kristianstad 115 år 1899-2014, ISBN 978-9-1637652-0-9
  5. ^ [a b] Mall:Boken om handboll, BYGD OCH FOLK FÖRLAG, UPPSALA, 1953
  6. ^ [a b c] ”IFK Kristianstads Historia”. IFK Kristianstad. http://ifkkristianstad.se/historia. Läst 25 maj 2015. 
  7. ^ ”Damlaget”. IFK Kristianstad. https://ifkkristianstad.se/vaara-lag/damlaget. Läst 25 mars 2021. 
  8. ^ ”Konkursen nära för IFK Kristianstad” (på svenska). Kristianstadsbladet. 7 februari 2001. http://www.kristianstadsbladet.se/sport/konkursen-nara-for-ifk-kristianstad/. Läst 12 maj 2018. 
  9. ^ Hasselgren, Fredrik (12 maj 2012). ”Herrfinalen ny triumf för IK Sävehof”. Svenska Handbollförbundet. Arkiverad från originalet den 6 juli 2013. https://archive.is/20130706114424/http://www.svenskhandboll.se/SM-finalerna2012/Finalnytt/HerrfinalennytriumfforIKSavehof. Läst 10 maj 2013. 
  10. ^ Hasselgren, Fredrik (9 maj 2013). ”SM-guld till HK Drott”. Svenska Handbollförbundet. Arkiverad från originalet den 5 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160305053210/http://www.svenskhandboll.se/Elitherr/Nyheter/SM-guldtillHKDrott. Läst 10 maj 2013. 
  11. ^ Jan Peter Andersson. ”Här är rekordet Kristianstad inte hade koll på”. Kvällsposten. http://bloggar.expressen.se/handbollsbloggen/2015/03/27/har-ar-rekordet-som-kristianstad-inte-hade-koll-pa/. Läst 13 december 2016. 
  12. ^ Hasselgren, Fredrik (24 maj 2015). ”SM-guldet till Kristianstad”. Svenska Handbollförbundet. Arkiverad från originalet den 26 maj 2015. https://web.archive.org/web/20150526004139/http://www.svenskhandboll.se/Elitherr/Nyheter/SM-guldettillKristianstad/. Läst 25 maj 2015. 
  13. ^ Hasselgren, Fredrik (22 maj 2016). ”Kristianstad mästare med besked i Malmö Arena.”. Svenska Handbollförbundet. Arkiverad från originalet den 24 maj 2016. https://web.archive.org/web/20160524185928/http://www.svenskhandboll.se/Elitherr/Nyheter/KristianstadmastaremedbeskediMalmoArena/. Läst 23 maj 2016. 
  14. ^ ”Kristianstad svenska mästare igen” (på svenska). Dagens nyheter. 27 maj 2017. http://www.dn.se/sport/kristianstad-svenska-mastare-igen-1/. Läst 27 maj 2017. 
  15. ^ ”IFK FYRAde av ännu en guldraket” (på svenska). Kristianstadsbladet. 10 maj 2018. http://www.kristianstadsbladet.se/sport/fjarde-raka-guldet-for-ifk-se-guldintervjuerna/. Läst 12 maj 2018. 
  16. ^ ”Ola Lindgren lämnar IFK Kristianstad” (på svenska). IFK Kristianstad. 24 januari 2019. https://ifkkristianstad.se/nyheter/2019-01-24/ola-lindgren-laemnar-ifk-kristianstad. Läst 24 januari 2019. 
  17. ^ ”Imre Markos”. https://en.wikipedia.org/wiki/Imre_Markos. Läst 26 mars 2021. 
  18. ^ ”Imre Markos”. https://eu-football.info/_player.php?id=13061. Läst 2 mars 2021. 
  19. ^ ”Landslagsmatch Litauen-Lettland”. 10 juni 1934. https://eu-football.info/_match.php?id=5753. Läst 26 februari 2021. 
  20. ^ ”Adi Vogl”. https://en.wikipedia.org/wiki/Adi_Vogl. Läst 26 februari 2021. 
  21. ^ ”Vogl, Adolf”. https://www.national-football-teams.com/player/22170/Adolf_Vogl.html. Läst 2 mars 2021. 
  22. ^ ”Tränarsummering, Wilfried Schnorrenberger”. https://stattenakurvan.se/stats/trivia/manager/summary.php?cID=27. Läst 26 februari 2021. 
  23. ^ IFK Kristianstad 100 år. 1989 
  24. ^ Wiger, Erik (2006). Svenska Mästerskapen i friidrott 1896-2005. TextoGraf. ISBN 91-631-9065-6 
  25. ^ ”SM-vinnare gymnastik 1945-2019”. Svensk Gymnastik. https://www.gymnastik.se/globalassets/svenska-gymnastikforbundet-tavlingsgymnastik/dokument/overgripande-tavling/sm-vinnare-gymnastik-1945-2019_2.pdf. Läst 23 augusti 2021. 
  26. ^ ”Laget”. IFK Kristianstad. https://ifkkristianstad.se/a-lag/spelarna. Läst 12 oktober 2019. 
  27. ^ Nilsson, Patric (22 mars 2013). ”Åke Moberg har tackat för sig”. Kristianstadsbladet. http://www.kristianstadsbladet.se/familj/ake-moberg-har-tackat-for-sig. Läst 25 maj 2015. 
  28. ^ ”Stora Grabbar”. Svenska Handbollförbundet. http://www.svenskhandboll.se/ImageVaultFiles/id_2952/cf_31/Elit_Herrar_Stora_Grabbar.PDF. Läst 25 maj 2015. 
  29. ^ ”Ute VM resultat”. http://www.sport-komplett.de/sport-komplett/sportarten/h/handball/hst/17.html. Läst 27 november 2014. 
  30. ^ Johansson, Eje (7 mars 2008). ”Handbollsprofilen Sten Olsson död”. Kristianstadsbladet. http://www.kristianstadsbladet.se/new-articles/handbollsprofilen-sten-olsson-dod. Läst 25 maj 2015. 
  31. ^ ”Thomas Persson”. Sveriges Olympiska Kommitté. Arkiverad från originalet den 15 maj 2013. https://web.archive.org/web/20130515074453/http://www.sok.se/5.aad0b10833d63e5c800013281.html. Läst 25 maj 2015. 
  32. ^ [a b] Nilsson, Patric (10 oktober 2002). ”Joachim Stenbäcken sätter tränaren på plats”. Kristianstadsbladet. http://www.kristianstadsbladet.se/sport/joachim-stenbacken-satter-tranaren-pa-plats. Läst 25 maj 2015. 
  33. ^ Lennarth Ebbinge värd för Spanien”. Kristianstadsbladet. 23 januari 2002. http://www.kristianstadsbladet.se/sport/lennarth-ebbinge-vard-for-spanien. Läst 25 maj 2015. 
  34. ^ [a b] ”Slutspelsstatistik, Svensk handboll”. Arkiverad från originalet den 24 september 2015. https://web.archive.org/web/20150924112325/http://www.svenskhandboll.se/ImageVaultFiles/id_2948/cf_31/Elit_Herrar_Div_slutspelsstatistik.PDF. Läst 27 juli 2015. 
  35. ^ Nyaste Kristianstadsbladet, 22 mars 1948
  36. ^ Drott har spelat flest finaler av alla”. Hallandsposten. Arkiverad från originalet den 14 maj 2010. https://web.archive.org/web/20100514144957/http://hallandsposten.se/sport/handboll/1.815407-drott-har-spelat-flest-finaler-av-alla. Läst 27 juli 2015. 
  37. ^ ”IFK-tränare, Kristianstadsbladets handbollsblogg”. http://handboll.blogg.kristianstadsbladet.se/ifk-tranare. Läst 27 juli 2015. 
  38. ^ ”Handbollsspelaren Johan Jepson uppfann regnbågsbindeln”. https://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/a/JJVBzm/handbollsspelaren-johan-jepson-uppfann-regnbagsbindeln. Läst 18 augusti 2021. 
  39. ^ Så gick klubben från botten till en SM-final”. Kvällsposten. http://www.expressen.se/kvp/sport/sa-gick-klubben-fran-botten-till-en-sm-final. Läst 3 augusti 2015. 
  40. ^ [a b c d] [www.eurohandball.com ”EHF Handball”]. www.eurohandball.com. Läst 8 april 2021. 
  41. ^ [a b c d] [www.svenskhandboll.se ”Matchprotokoll från Svensk Handboll”]. www.svenskhandboll.se. Läst 8 april 2021. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]