Olle Olsson Hagalund

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Olle Olsson)
Hoppa till: navigering, sök
Huset där Olle Olsson bodde i och som idag kallas Olle Olsson-huset. Bakom syns ett av de höghus som var orsak till de rivningar som tog honom hårt.
Olle Olsson Hagalunds gravvård på Solna kyrkogård. Vården lutar mot hans älskade Hagalund.

Olle Olsson Hagalund, född 12 juli 1904 i Stockholm, död 13 juni 1972, var en svensk konstnär.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Olle Olsson, naivistisk målare, mest känd med tilläggsnamnet Hagalund. Olle Olsson bodde hela sitt liv i det hus som hans morfar Carl Jakob Brolin hade byggt 1897 i kåkstaden Hagalund, Solna. Det var också härifrån han hämtade många av sina motiv, men det finns även målningar med motiv ifrån Stockholm och Paris samt en rad porträtt av unga flickor.

Olle Olsson Hagalunds bilder är målade i en svärmisk och lekfullt ironisk anda. De rymmer inte sällan detaljrika gatuscener och händelser. Hans första separatutställning på Färg och form år 1938 fick god kritik.[1] Alla tavlor på utställningen blev sålda vilket han egentligen inte tyckte om, eftersom han alltid hade svårt att skiljas från sina tavlor.

Olle Olsson Hagalund tog rivningarna av Hagalund under 1960-talet så hårt att han slutade att måla. Idag finns endast några få hus kvar av kåkstaden där han levde och verkade. Ett av dessa hus är Olle Olsson-huset som idag gjorts om till museum.

Teater[redigera | redigera wikitext]

Scenografi[redigera | redigera wikitext]

År Produktion Upphovsmän Regi Teater
1948 Vita hästen
Im weißen Rößl
Hans Müller och Ralph Benatzky
Bearbetning Kar de Mumma och Karl Ewert
Max Hansen Oscarsteatern[2]
1950 Rose Marie
Rudolf Friml, Herbert Stothart, Otto Harbach och Oscar Hammerstein
Bearbetning Stig Bergendorff och Gösta Bernhard
Sven Aage Larsen Oscarsteatern[3]
1951 Kiss me Kate[4]
Cole Porter, Samuel Spewack och Bella Spewack Sven Aage Larsen Oscarsteatern
1953 Änglar på Broadway[5]
Guys and Dolls
Frank Loesser, Joe Swerling och Abe Burrows
Översättning Gösta Rybrant
Sven Aage Larsen Oscarsteatern
1955 Lilla helgonet
Mam'zelle Nitouche
Hervé, Henri Meilhac och Albert Millaud
Bearbetning Kar de Mumma
Ivo Cramér Oscarsteatern[6]
1958 Madame Pompadour
Rudolf Schanzer, Ernst Welisch och Leo Fall
Översättning Gösta Rybrant
Ivo Cramér Oscarsteatern[7]

Noter[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Välme, Rein; Linde Ulf (1965). Olle Olsson Hagalund: kvick kraftkarl i konstnärsidyll. Stockholm: Åhlén & Åkerlund. Libris 1713890 
  2. ^ ”Vita hästen”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF24990&pos=164. Läst 11 juni 2015. 
  3. ^ ”Rose Marie”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF28682&pos=130. Läst 10 juni 2015. 
  4. ^ Curt Berg (15 september 1951). ”'Kiss me Kate' på Oscars”. Dagens Nyheter: s. 7. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1951-09-15/249/7. Läst 31 augusti 2015. 
  5. ^ Hl (19 september 1953). ”Gangsterfröjd på Oscars”. Dagens Nyheter: s. 9. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1953-09-19/253/9. Läst 31 augusti 2015. 
  6. ^ Folke Hähnel (20 augusti 1955). ”'Lilla helgonet' på Oscars”. Dagens Nyheter: s. 6. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1955-08-20/224/6. Läst 31 augusti 2015. 
  7. ^ ”Madame Pompadour”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF25019&pos=94. Läst 26 juni 2015. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]