Studentexamen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För gymnasieskolavslutning i Sverige efter 1968, se Studenten.
Kvinnliga studenter i Finland 1906. Universitetsstudier hade några år tidigare blivit möjliga utan specialtillstånd också för kvinnor.

Studentexamen är en examen som avläggs i många länder vid avslutad gymnasieutbildning och som ofta utgör ett villkor för högre studier. Svensk studentexamen, som kallades mogenhetsexamen mellan 1878 och 1905,[1] avskaffades 1968 – men det firande som följde på en lyckad examen har behållits och förvandlats till ett avslutningsfirande efter gymnasiestudier. En ny gymnasieexamen infördes i Sverige drygt fyrtio år senare.

Sverige[redigera | redigera wikitext]

Åren 1831-1862 avlades studentexamen vid universiteten som en inträdesexamen för högre studier där. Däri ingick sex betygsenheter. Studentexamen ansågs emellertid svår och många före detta gymnasister hade alltför svaga kunskaper med sig från skolan för att kunna godkännas. Många av dem drog därför ut på tiden så länge med sin studentexamen, att de kom att ge upp tanken på universitetsstudier. För att motverka detta beslöts att studentexamen skulle decentraliseras och i stället avläggas vid gymnasierna runt om i landet (i princip ett i varje stiftsstad), dit universitetslärare reste som examenscensorer. Kunskapskraven vid gymnasierna kom på så sätt att höjas, både vad gäller lärarnas undervisning och gymnasisternas tillgodogörande härav.

Studentexamen (1878-1905 benämnd ”mogenhetsprövning”) förekom i svenska gymnasier 1862-1968/69 och syftade, – genom för hela riket gemensamma skriftliga prov på en bestämd dag och därefter muntlig examination – till att ”ådagalägga huruvida lärjungarna inhämtat det mått av kunskaper” som var målet för gymnasiets undervisning och om de vunnit ”den mogenhet, som erfordras för bedrivande av studier vid universitet eller högre fackutbildning.” I ledningen för examinationen stod av Kungl. Maj:t utsedda censorer. Det var de, som till Skolöverstyrelsen skulle lämna in förslag till studentexamens skriftliga prov och avgöra i vilka 4-5 ämnen en abiturient (dvs. gymnasist som anmält sig till studentexamen) skulle genomgå det muntliga förhöret. Vid ett gymnasiums studentexamen besöktes det av ett antal censorer i olika ämnen, vilka under några veckor reste tillsammans mellan olika gymnasier. Gruppen utgjordes vanligen av nuvarande eller förutvarande professorer eller docenter vid universitet och högskolor. Censorerna skulle (tillsammans med eforus eller en av denne förordnad inspektor samt lokalt utsedda ”examensvittnen”) följa förhören i de olika examensgrupperna. Abiturienterna genomgick förhören i mindre grupper om 5-7 personer Censorerna skulle under sekretess senast en timme i förväg meddela läraren det tema som förhöret i respektive ämne skulle handla om. Censorn ägde rätt att själv överta förhöret. Genom sammanvägning av de skriftliga proven och de muntliga ämnesvisa examinationerna skulle censorerna vid det med gymnasiekollegiet gemensamma examenssammanträdet (ett s.k. scrutinium) besluta om examen för varje elev skulle godkännas eller ej.[2] De som ej blev godkända hade i förväg vanligen formellt ”varnats” för att i gå upp i examen, men det stod var och fritt att i en sådan situation ”chansa” och gå upp i examen ändå. Antalet i studentexamen underkända abiturienter var dock jämförelsevis litet, någon enstaka per tillfälle, många gånger ingen alls. Under scrutiniesammanträdet var abiturienterna samlade i annan lokal i gymnasiebyggnaden. När scrutiniet var över meddelades de resultatet och de som godkänts lyckönskades av sina lärare, skolans rektor och censorerna. Dessa tog på sig den vita studentmössan och skyndade tillsammans ut på skolgården till där väntande anhöriga och vänner och dagen festligheter.

Studentexamen med dess regelverk syftade dels till att uppnå ett för hela landet rättvist och likvärdigt resultat på samma nivå, varigenom s.k. "betygsinflation" skulle undvikas, samt dels också att upprätthålla universitetets förkunskapskrav.


Examen avskaffades 1968, och den som från och med läroplanen Lgy 70 slutför utbildning på svensk gymnasieskola får sedan dess endast ett slutbetyg ("avgångsbetyg efter slutförd lärokurs i gymnasieskolan"). Genom Kungl. Maj:ts beslut anordnades dock den sista studentexamen efter gamla ordningen ett år senare, 1969, vid det privata läroverket Fjellstedtska skolan i Uppsala.

I och med den nya svenska gymnasieskolan återinfördes en avgångsexamen i den svenska gymnasieskolan för första gången på över 40 år. Enligt skollagen (SFS 2010:800) ska en gymnasieexamen utfärdas om eleven avklarat minst 2250 gymnasiepoäng vilket måste inkludera en kurs i matematik och en kurs i svenska (16. kap 26 §).[3]

Då avlagd studentexamen innebar att man fick behörighet till studier vid universitet eller högskola, kunde man kallas student så snart man hade "tagit studenten". Det var vanligt att en person med studentexamen, men som ännu inte hade påbörjat universitetsstudier, titulerades "kandidaten".

Glada studenter firar sin avslutade skoltid med "studentutspringet". Viktor Rydbergs Gymnasium 2010

Den avslutade gymnasietiden firas fortfarande ofta med det så kallade studentutspringet, motsvarande bänkskuddardagen i Finland. Utspringet sker för olika skolor från maj till juni och innebär att studenterna, efter att ha “sprungit ut” från skolan körs under stor jubel på lastbilsflak, i öppna bilar eller andra fordon genom staden. På flera kommuners hemsidor kan man i förväg få reda på när respektive gymnasieskola i kommunen har sitt utspring, där ibland Stockholm.[4] (Se även Studenten i dag)

Vera Löfroth från Lövvik i Västernorrland, blev Sveriges första blinda studentska i juni 1946.[5]

Betygskala i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Följande vitsord (motsvarar betyg) utdelades i studentexamina i Sverige:

Vitsord Förkortning
Berömlig A
Med utmärkt beröm godkänd a
Med beröm godkänd AB
Icke utan beröm godkänd Ba
Godkänd B
Icke fullt godkänd BC
Icke godkänd (otillräcklig) C

Finland[redigera | redigera wikitext]

Studentexamensnämndens sigill

Finland har behållit studentexamen. Studentproven i de olika ämnena administreras centralt av studentexamensnämnden och hålls samtidigt i alla gymnasier. Studentproven ordnas två gånger årligen, slutet av mars till början på april och slutet av september till början på oktober. Fram till 1994 avlade en gymnasieelev normalt alla sina prov samma termin och kunde därför avlägga högst 6 ämnen. Nuförtiden kan en elev dela upp sina prov på högst tre provtillfällen, fast de flesta eleverna väljer att avlägga proven under sitt avgångsår, en del på hösten, resten på våren. Frivilliga ämnen får skrivas också senare, efter godkänd examen.

Studentbetyget, som baserar sig på studentexamen, är skilt från det egentliga avgångsbetyget från gymnasiet. För att erhålla studentbetyg bör en elev ha avlagt fyra godkända ämnesprov, samt ha ett godkänt avgångsbetyg från gymnasiet. En elev som avlagt studenten och alltså fått ett studentbetyg kallas allmänt för student. För att få en studieplats vid ett universitet bör man antingen vara student eller ha en yrkesinriktad grundexamen (från en yrkesskola)[6]. Studerande vid finska universitet kallas sällan för studenter, utan de är just studerande.

Ämnena vid studentexamensproven är Modersmålet (finska, svenska eller samiska) eller – för invandrare – svenska eller finska som andra språk, det andra inhemska språket (finska eller svenska), främmande språk (engelska, tyska, franska, ryska, spanska, italienska, portugisiska, latin, samiska), matematik och realämnen (fysik, kemi, biologi, geografi, religion, livsåskådning, psykologi, filosofi, hälsokunskap, historia och samhällslära). En abiturient (sista årets elev vid gymnasium) skall vid studentexamensanmälan utöver modersmålet välja minst tre obligatoriska ämnen, varav högst ett främmande språk och högst ett realämne. Fler ämnen kan skrivas som frivilliga. Mängden ämnen som kan skrivas begränsas i praktiken av att vissa av språkproven hålls samma dag, liksom vissa av realproven. Ett underkänt prov i ett obligatoriskt ämne kan kompenseras med tillräckligt goda resultat i andra ämnen, medan underkänt resultat i frivilliga ämnen inte noteras. För att skriva ett ämne i studentexamen krävs det endast att den studerande har läst de obligatoriska kurserna. Det rekommenderas ändå att man även läser de fördjupade kurserna i ämnet. Dock kan man inte välja ett prov för en lång lärokurs om man studerat en kortare.

De enskilda proven är sex timmar långa. Modersmålsprovet består alltså av två olika prov som hålls två olika dagar och består av ett prov i textkompetens och ett essäprov, båda i form av uppgifter utgående från material som delas ut på provtillfället. Fram till 1990-talet bestod båda proven av uppsatser. För språken hålls en hörförståelse en dag och den skriftliga delen med läsförståelse, grammatik och uppsats en annan dag. För resten av ämnena genomförs proven under en dag. För språk finns olika prov för kort, medellång eller lång lärokurs (beroende på när eleven inlett sina studier i språket) och för matematik för lång eller kort lärokurs. Sedan 2006 består realproven av skilda prov för de olika ämnena. Tidigare skrevs realen som ett prov och abiturienten kunde då fritt välja frågor från olika realämnen.

Betygskala i Finland[redigera | redigera wikitext]

Följande vitsord (motsvarar betyg) utdelas i studentexamina i Finland:[7]

Vitsord Förkortning Poäng
laudatur L 7
eximia cum laude approbatur E 6
magna cum laude approbatur M 5
cum laude approbatur C 4
lubenter approbatur B 3
approbatur A 2
improbatur I 0

Relaterade traditioner i Finland[redigera | redigera wikitext]

Lastbilsprocession under bänkskuddardagen 2006

Traditionellt slutar gymnasiekurserna på tredje klassen inför sportlovet i slutet på februari, varefter man är fri att förbereda sig för studentskrivningarna. Skolans slut firas med bänkskuddardagen (”penkkis”), då abiturienterna kör omkring på hemorten i lastbilar dekorerade med mer eller mindre fyndiga skämt och slagord. Därefter firar andra klassen, som nu blivit de äldsta, de gamlas dag eller de äldstes dag, då man klär ut eller upp sig enligt den nyvunna värdigheten och samlas till bal som ofta kallas för De gamlas dans.

Den egentliga skolavslutningen inför sommaren är för de nyblivna studenterna en särskild högtid, som firas med tal och övrigt program samt utdelning av studentmössor och betyg. Efter den officiella delen får studenterna rosor av anhöriga och bjuder på studentfest hemma hos sig för vänner och släktingar. På kvällen fortsätter festligheterna de nyblivna studenterna emellan.

Numera betyder det årskurslösa gymnasiet att kopplingen mellan bänkskuddardag, studentskrivningar och skolavslutning inte är lika klar. Många elever skriver en del av studentproven innan de gått alla kurserna och fler skriver studenten på hösten. Tidigare skrevs studentprov på hösten främst av dem som blivit underkända eller ville höja sina vitsord, numera är det vanligaste att dela upp proven mellan vår och höst och att skriva proven i tre delar är numera vanligare än att skriva alla ämnen samtidigt.[8]

Benämning i olika länder/system[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ algonet.se - Den svenska skolans historia, 2011-09-25
  2. ^ Joh. Lidblom, "Minnen från mina censorsresor." Från Askeby till Uppsala. Minnen ur mitt liv. Atlantis 2011, s. 281.
  3. ^ SFS 2010:800. Skollag. http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Skollag-2010800_sfs-2010-800/
  4. ^ Stockholms stad
  5. ^ Jubileumsverk i ord och bild över 1906 och 1911 års män, Egil Lönnberg, Erik Östlund, Ernst Juneby, Allsvenska förlaget, Jönköping 1951, s. 144
  6. ^ SS 318/2010 rd: svaret Finlands riksdag
  7. ^ ”Studentexamen i Finland” (på sv). http://www.ylioppilastutkinto.fi/sv/studentexamen/info/. Läst 29 september 2008. 
  8. ^ Statistikpublikation 2007 (pdf), sid 23: 13 % respektive 11 % år 2007

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]